Lexnova Nyheter

Sveriges största juridiska nyhetstjänst – bevakning av rättsfall, lagstiftning och förarbeten inom alla rättsområden och instanser.

Självkostnaden måste verifieras genom huvudbok - entreprenör nekas ÄTA-ersättning

En totalentreprenör som skulle uppföra 28 radhus, en villa och 40 lägenheter i flerfamiljshus i Västra Frölunda begärde cirka tio miljoner i ersättning för ÄTA-arbeten men kammar noll i tingsrätten. Entreprenören kan inte visa att parterna avtalat om avsteg från principen att självkostnaden kunde verifierades enkom genom huvudboken.

Självkostnaden måste verifieras genom huvudbok - entreprenör nekas ÄTA-ersättning

F O Peterson & Söner Byggnads Aktiebolag och Sweaira Houses AB undertecknade den 30 september 2017 ett totalentreprenadavtal. Enligt avtalet skulle Sweaira på totalentreprenad uppföra 28 radhus, en villa och 40 lägenheter i flerfamiljshus inom fastigheterna Göteborg Västra Frölunda Rud 5:15-34 (Äppelträdgården). Entreprenaden godkändes den 15 april 2019.

Parterna är även överens om att Sweairas rätt till ersättning för entreprenadens utförande skulle baseras på en riktkostnad med incitamentsutfall och takpris utifrån Sweairas självkostnader.

Riktkostnaden kunde justeras, såväl uppåt som nedåt, om förutsättningar för en riktkostnadsjustering förelåg. Arbeten som skulle föranleda justering av riktkostnaden benämns ”ÄTA-arbeten”.

Sweaira var berättigat till ett entreprenörsarvode för tillkommande ÄTA-arbeten uppgående till 5 procent av Sweairas självkostnad för sådana ÄTA-arbeten. Det kunde tillkomma kostnader som inte skulle justera riktkostnaden men som likväl kunde berättiga Sweaira tillkommande ersättning. Sådana arbeten/kostnader benämns tillkommande respektive avgående ”ej riktkostnadsjusterande poster”.

Parterna tvistar om vilken ersättning för entreprenaden som Sweaira har rätt till. Beställaren har betalat Sweaira 106 043 920 kronor.

Sweaira yrkade att Göteborgs tingsrätt ska förplikta beställaren att till Sweaira betala ett kapitalbelopp om 9 652 443 kronor jämte ränta.

Sweaira pekade på att av parternas avtal framgår att entreprenadarbetena upphandlades som Sweairas självkostnad med ett procentuellt tillägg för att täcka Sweairas driftkostnader. Mot självkostnaden avtalades ett förväntat pris, ”riktpris”. Enligt avtalet skulle totalt 7 581 kvadratmeter uppföras till ett pris om 12 267,51 kronor per kvadratmeter motsvarande ett avtalat riktpris om 93 000 000 kronor och ett fast arvode om 3,5 procent (3 255 000 kronor), det vill säga 96 255 000 kronor.

Beloppet 93 368 000 som anges i beställningen och som beställaren menar utgör priset, bygger, enligt Sweaira, på ett beräkningsfel och saknar grund i parternas avtal. Sweaira har i rätt tid uppmärksammat beställaren på beräkningsfelet. Det var F O Peterson & Söner Byggnads Aktiebolag ensamt som upprättade avtalshandlingarna. Den tolkning av entreprenadavtalet som beställaren gör gällande är i många delar oskälig och ska jämkas med stöd av 32 och 36 §§ avtalslagen.

Under projektets gång beställde F O Peterson & Söner Byggnads Aktiebolag flera tillkommande arbeten, ÄTA-arbeten, som direkt påverkade riktpriset. Totalt kom 8 153 kvadratmeter BTA (kvadratmeter bruttoarea) att uppföras på beställarens begäran. Den felaktiga ytan utgör en ÄTA. Sweaira levererade dessa tillkommande arbeten under perioden från den 12 mars 2018 till den 15 april 2019.

Under projektets gång beställdes boendetillval i form av ändrad planlösning eller ändrade ytskikt för radhusen 1, 4–6, 10–11, 15, 17, 22–24 och 26–27. Enligt avtal skulle dessa tillval debiteras utanför den beräkningsgrund som avtalats för entreprenaden. F O Peterson & Söner Byggnads Aktiebolag beställde även forcering av en komplementbyggnad som införlivade bland annat strömförsörjning i området. Under perioden den 14 juli 2017 till den 6 maj 2019 levererade Sweaira alla dessa beställningar.

Beställaren hävdade att Sweairas ersättningsyrkande i flera avseende strider mot vad som avtalats mellan parterna. Enligt entreprenadavtalet har Sweaira endast rätt till ersättning för summan av riktkostnaden (efter erforderliga justeringar för tillkommande respektive avgående ÄTA-arbeten), tillkommande ej riktkostnadsjusterande poster (efter avdrag för avgående ej riktkostnadsjusterande poster), fast arvode, entreprenörarvode (beräknat på tillkommande ÄTA arbeten) samt riskfördelningspremie (uppgående till maximalt 7,5 procent av riktkostnaden efter erforderliga justeringar för tillkommande respektive avgående ÄTA-arbeten).

Beställaren har erlagt betalning till Sweaira med ett belopp om 106 043 920 kronor, vilket överstiger vad bolaget är skyldigt att erlägga enligt entreprenadavtalet.

Sweaira har inte presenterat erforderligt underlag till styrkande av sin självkostnad och yrkat belopp för Äta-arbeten.

Göteborgs tingsrätt konstaterar när det gäller frågan om att prissättningen var baserad på yta och pris per kvadratmeter och att det var ett beräkningsfel som ledde fram till uppgiften om pris i beställningen, vilket Sweaira även påtalat för beställaren. Det åligger Sweaira att styrka detta. Den enda bevisning i denna del är ett e-postmeddelande från vd:n för Sweaira daterat i november 2018 som omnämner att parterna under sommaren 2018 diskuterat felaktig yta, det vill säga mer än ett år efter det att kontraktet undertecknades. Av svaret från beställaren framgår att denne motsatte sig att parternas avtal avsåg yta.

Mot denna bakgrund och då det inte finns någon uppgift i beställningen om att Sweaira skulle bygga ett visst antal kvadratmeter eller att det fanns ett pris per kvadratmeter anser tingsrätten att Sweaira inte har styrkt att parterna avtalat om annat än vad som framgår av kontraktshandlingarna, det vill säga ett pris om 93 368 000 kronor varav fast del utgör 3 326 000 kronor och 90 042 000 kronor utgör riktkostnad.

Till vilket belopp skulle riktkostnadsjusteringar då bestämmas? Vid arbeten som ska ersättas med tillämpning av självkostnadsprincipen är beställaren skyldig att ersätta entreprenörens faktiska kostnader. Om beställaren bestrider att entreprenören har haft en viss kostnad eller påstår att den inte är hänförlig till entreprenaden måste entreprenören visa den faktiska kostnaden. Har entreprenören uppfyllt sin bevisbörda har denne rätt till ersättning för sina kostnader. Eftersom det centrala för självkostnadsprincipen är att entreprenören får betalt för just sina självkostnader ställs ett krav på att entreprenören kan redovisa dessa kostnaders identitet (se Per Samuelsson, AB 04 En kommentar, upplaga 2, s. 401 och 410).

Av Svea hovrätts dom den 10 mars 2016 i mål nr T 10408-14 ”Nybropalatset” följer att ersättningsgilla kostnader enligt självkostnadsprincipen är sådana kostnader som är nödvändiga för utförandet av det aktuella arbetet samt att det åligger entreprenören att styrka sina kostnader.

Sweaira har inte lyckats visa att parterna träffat en överenskommelse som innebär ett avsteg från principen om att kostnaden ska verifieras.

Sweaira har vidare gjort gällande att parterna enligt avtalet varit överens om en betalningsskyldighet för beställaren mot Sweairas självkostnad enligt huvudboken.

Företeendet av självkostnadsunderlag på beställarens begäran får, enligt tingsrätten, som utgångspunkt anses utgöra ett villkor för beställarens betalningsskyldighet när arbeten ska ersättas enligt självkostnadsprincipen, om inte parterna avtalat om annat. Av parternas avtal framgår att debitering skulle ske genom Sweairas ekonomisystem. Avtalet säger däremot inget om vilket krav som kan ställas på entreprenörens kostnadsredovisning.

Sweaira har inte lyckats visa att parterna träffat en överenskommelse som innebär ett avsteg från självkostnadsprincipen, det vill säga att självkostnaden kunde verifierades enkom genom huvudboken. Det betyder att Sweaira ska styrka sina kostnader. Någon förutsättning för bevislättnad avseende hävdade kostnader finns inte då Sweaira som entreprenör har ett informationsövertag gentemot F O Peterson & Söner Byggnads Aktiebolag som beställare och har möjligheter att säkra bevisning genom löpande dokumentation.

Sammanfattningsvis har Sweaira bevisbördan för att ÄTA beställts, utförts och den faktiska kostnaden för utförda ÄTA-arbeten. Beviskravet motsvarar det som gäller i tvistemål i allmänhet, det vill säga kravet ska vara styrkt.

Tingsrätten går vidare med respektive påstått ÄTA-arbete och slår bland annat fast att entreprenören inte lyckats styrka sin rätt till betalning.

Vid en sammanvägning av samtliga bedömningar som hittills gjorts av Sweairas talan kommer tingsrätten fram till att Sweaira inte har rätt till högre ersättning än vad beställaren redan har betalat.

Ladda ner dokument

Namn Storlek Ladda hem

T15184-19.pdf

1 MB
Instans
Tingsrätterna
Rättsområden
Avtalsrätt, Entreprenadrätt, Köprätt