Det handlar om en 35-årig man som sedan 2014 arbetar på ett bolag som säljer ekonomisystem till företag i stora delar av världen. Han fick en ny tjänst inom företaget i juni 2019 som channel manager.
Den nya tjänsten innebar huvudsakligen att förvalta befintliga kundkontakter, ha kontakt med partners, det vill säga bolagets återförsäljare, samt att arbeta med försäljningsökning på andra vis. Han hade även andra arbetsuppgifter.
Eftersom koncernen har verksamhet på så många olika platser reser de anställda mycket. Det gällde även 35-åringen. Koncernen arrangerar internationella konferenser flera gånger per år. En del konferenser involverar bara koncernens anställda medan andra syftar till att marknadsföra produkterna, förstärka samarbetet med partners och kunder samt att utbilda partners i hur koncernens produkter bäst kan föras ut på marknaden.
Tvungen flyga samma dag
Tisdagen den 1 oktober 2019, hade 35-åringen kontakt med sin chef via chatt och telefon. Chefen frågade strax före klockan åtta på tisdagsmorgonen om 35-åringen kunde följa med till en viktig konferens i Prag. Eftersom konferensen skulle inledas på onsdagen var 35-åringen tvingen att flyga dit redan på tisdagen.
35-åringen svarade att han helst inte följde med, att han skulle ha semester på fredagen samma vecka och att han hade lovat sin syster att vara barnvakt åt hennes barn på onsdagen. Han skrev vidare att det inte hade varit något problem för honom att åka om han hade fått veta att han skulle delta i Pragkonferensen under föregående vecka.
Chefen skrev direkt efter samtalet att han hade sagt vad som gällde och förklarade att 35-åringen antingen skulle infinna sig i Prag eller lämna in sin avskedsansökan. 35-åringen svarade att han inte tänkte säga upp sig och att chefen fick sparka honom i så fall.
Varslades om avsked
Onsdagen den 2 oktober 2019 varslades 35-åringen om förestående avsked genom en skriftlig handling benämnd ”warning”.
35-åringen avskedades den 10 oktober 2019.
Arbetsgivaren har gjort gällande att laglig grund för avskedande har förelegat eftersom 35-åringens vägran att medverka vid Pragkonferensen utgör ett grovt åsidosättande av hans åligganden mot bolaget. Företaget har vidare gjort gällande att 35-åringens underlåtenhet att boka kundmöten visade på ett mönster i hans agerande som innebär att han inte följde bolagets instruktioner.
När det gällde den sistnämnda grunden säger Stockholms tingsrätt att eftersom det finns rimliga förklaringar till att han inte fullt ut lyckades med att boka möten kan den bristen inte överhuvudtaget läggas till grund för slutsatsen att bolaget hade rätt att skilja honom från sin tjänst.
Mycket viktig konferens
Kan då den uteblivna konferensresan räcka för att avskeda honom? Ordern avsåg, konstaterar rätten, en för arbetsgivaren mycket viktig konferens, där bolaget skulle få möjlighet att förevisa sina partners den produkt som bolaget för tillfället ville marknadsföra särskilt. Konferensen syftade särskilt till att visa hur produkten ifråga kunde användas och hur partners kunde demonstrera produktens kvaliteter för kunder.
Det är ostridigt i målet att 35-åringens tjänst gick ut på just dessa saker. Det talar för att arbetsvägran ska betraktas som relativt allvarlig.
Han hade beviljats semester på fredagen samma vecka som Pragkonferensen skulle äga rum och han hade inte fått några uttryckliga indikationer om att han förväntades medverka vid Pragkonferensen förrän vid den föregående Gotlandskonferensens slut. Den uttryckliga ordern om att resa till konferensen i Prag lämnades samma dag som den skulle verkställas.
Ordern har därmed lämnats med mycket kort varsel sett till dess karaktär. Det är arbetsgivaren som bär ansvaret för att ordern behövde lämnas i ett så sent skede. Det talar för att arbetsvägran ska betraktas som mindre allvarlig.
Partiell arbetsvägran
Det som läggs 35-åringen till last är ett enskilt fall av ordervägran, en partiell arbetsvägran. Det är inte visat i målet att hans ordervägran skulle vara ett uttryck för en allmän ovilja att efterkomma bolagets instruktioner. Tvärtom har det av vittnesmålen framkommit att han varit en lojal och uppskattad arbetstagare.
Trots att ordern att åka till konferensen var av stor betydelse för bolaget och att den avsåg just den typ av arbete som 35-åringen var anställd för att utföra, kan ordervägran inte anses vara ett sådant grovt åsidosättande av hans åligganden gentemot bolaget som förutsätts för att ett avsked ska vara lagligen grundat. Det beror bland annat på att ordern kom med så kort varsel, att den hade ingripande konsekvenser för 35-åringen, att han hade godtagbara skäl bestående i privata åtaganden under veckan och att han hade beviljats semester på fredagen. Det har inte heller varit frågan om en sådan enskild arbetsvägran som kan utgör saklig grund för uppsägning.
Bolaget har alltså inte haft laglig grund för att avskeda 35-åringen. Det har inte heller förelegat saklig grund för uppsägning. Arbetsgivaren har därmed ådragit sig skadeståndsskyldighet.
35-åringen tilldöms 191 520 kronor i ekonomiskt skadestånd och 115 000 kronor i allmänt skadestånd.
Domen är överklagad till Arbetsdomstolen.