Skatteverket beslutade vid omprövning den 29 december 2017 att, såvitt nu är i fråga, inte medge Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt begärd avräkning av utländsk skatt mot avkastningsskatt på pensionsmedel.
Den 2 januari 2014 överlät Livförsäkringsbolaget Skandia (Gamla Liv) hela sitt försäkringsbestånd till det nybildade bolaget Livförsäkringsbolaget Skandia, Ömsesidigt (Skandia Liv). Skandia Liv trädde genom beståndsöverlåtelsen in i Gamla Livs skattemässiga situation jämlik 39 kap. 12 § IL. Det tomma Gamla Liv fusionerades samma dag (2 januari 2014) med Skandia Liv. De skatter för vilka avräkning nu yrkas har följaktligen betalats av Gamla Liv.
Bolaget hade inte gjort avdrag för den utländska skatten. Avräkning begärdes för utländsk skatt betald 2013 med sammanlagt 160 564 450 kronor. Skatteverket beslutade att inte medge begärd avräkning av utländsk skatt mot avkastningsskatt på pensionsmedel.
Verket beslutar vidare att medge nedsättning av statlig inkomstskatt genom avräkning av utländsk skatt med 11 672 865 kronor.
Förvaltningsrätten i Stockholm fann att det inte är möjligt att medge avräkning av utländsk skatt mot avkastningsskatt på pensionsmedel vid beståndsöverlåtelse och fusion mellan livförsäkringsbolag utan lagstöd i 3 kap. avräkningslagen. Skatteverkets beslut var därmed riktigt och överklagandet avslogs.
Kammarrätten i Stockholm konstaterar att enligt 3 kap. l § avräkningslagen har ett svenskt livförsäkringsföretag som är skattskyldigt enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel genom avräkning av utländsk skatt rätt att få nedsättning av sådan avkastningsskatt. En motsvarande bestämmelse som gäller för nedsättning av statlig och kommunal inkomstskatt finns i 2 kap. l §.
12 kap. 5 § avräkningslagen finns bestämmelser som gäller vid kvalificerad fusion enligt 37 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). Av bestämmelsen framgår bland annat att det överlåtande företagets inkomst under detta företags sista beskattningsår och den utländska skatten på inkomsten, anses som det övertagande företagets. Någon motsvarande bestämmelse som gäller för avkastningsskatt finns inte.
Prövningen av Skandia Livs begäran om nedsättning av avkastningsskatt på pensionsmedel genom avräkning av utländsk skatt ska således göras utifrån huvudregeln i 3 kap. l § avräkningslagen. För att rätt till avräkning ska föreligga enligt den bestämmelsen krävs att den som påförs avkastningsskatten också är den som är skattskyldig för den utländska skatt för vilken avräkning begärs (RÅ 1999 not. 290 och RÅ 2009 not. 38). Det krävs vidare identitet vad gäller de tillgångar vars avkastning beskattats i utlandet och de tillgångar som utgör underlag för avkastningsskatten och att det är samma person som civilrättsligt har haft samma i båda länderna skattepliktiga inkomst (RÅ 2001 ref. 46).
Enligt Skandia Liv följer det av kontinuitetsprincipen och det förhållandet att det är fråga om universalsuccession att det övertagande bolaget övertar inte bara skyldigheten att betala skatt utan också rätten att undanröja dubbelbeskattning genom avräkning.
Visserligen noterar domstolen att det är Gamla Liv som har haft den i utlandet beskattade inkomsten. Det är dock Skandia Liv som är föremål för avkastningsskatt i Sverige och det skattesubjekt som begär avräkning av utländsk skatt. Den som påförs avkastningsskatten är således inte den som är skattskyldig för den utländska skatt för vilken avräkning begärs. Den omständigheten att bolagen har gått samman genom fusion förändrar, enligt kammarrättens uppfattning, inte denna slutsats.
Skandia Liv anser att det skulle stå i strid med lagens intentioner att inte tillämpa reglerna om avräkning mot inkomstskatt efter fusion analogt och för fram att det i förarbetena uttakts att det saknas skäl att i avräkningssammanhang behandla avkastningsskatt på pensionsmedel annorlunda än statlig och kommunal inkomstskatt.
Bestämmelsen i 2 kap. 5 § avräkningslagen har tillkommit som en följd av utgången i RÅ 2001 ref. 46 och trädde i kraft den l januari 2009. De förarbetsuttalanden som Skandia Liv lyfter fram ovan (prop. 2005/06:17 s. 17) har dock tillkommit i ett annat sammanhang och vid en annan tidpunkt och kan därför, enligt kammarrätten, inte tas till intäkt för att bestämmelsen i 2 kap. 5 § är avsedd att tillämpas även på frågor om avkastningsskatt. Den omständigheten att det inte har införts någon motsvarande reglering i tredje kapitlet talar vidare emot en sådan tillämpning som Skandia Liv förordar.
Mot denna bakgrund och med hänsyn till de högt ställda krav på legalitet som gäller inom skatterätten anser kammarrätten att det saknas förutsättningar för att tillämpa 2 kap. 5 § avräkningslagen på en sådan situation som den i målet.
Kammarrättens slutsats är att det saknas förutsättningar för att medge Skandia Liv nedsättning av avkastningsskatt på pensionsmedel genom avräkning av utländsk skatt. Överklagandet ska därför avslås.