En man som avled i december 2017 lämnade efter sig ett aktiebolag. Ensam dödsbodelägare var mannens maka, som sålde aktierna i bolaget. Försäljningen redovisades inte vid deklarationen för inkomståret 2018 av vare sig kvinnan eller dödsboet – och av den anledningen åtalades hon för skattebrott i Solna tingsrätt.
Hörd över åtalet uppgav kvinnan att hon inte hade någon tanke på att ta upp försäljningen i deklarationen det efterföljande året. Hon saknar erfarenhet av ekonomi och redovisning, utan det var hennes make som skötte sådana angelägenheter. Efter makes bortgång mådde hon inte bra och var sjukskriven i ett år.
Tingsrätten tog inledningsvis ställning till om det var kvinnan eller dödsboet som borde ha redovisat aktieförsäljningen. I skalbolagsdeklarationen har det angetts att kvinnan varit säljare av aktierna. Det är även hon som fått pengarna från försäljningen insatta på sitt konto. Med hänsyn till bland annat detta fann domstolen att hon – och inte dödsboet – varit skyldig att redovisa försäljningen. De objektiva förutsättningarna för det åtalade brottet var därmed uppfyllda.
Beträffande uppsåtsfrågan konstaterade rätten att försäljningssumman varit betydande och att kvinnan rimligen måste ha förstått att hon måste redovisa försäljningen i sin deklaration. Det beaktades även att hon inte vidtagit någon åtgärd för att undanröja eventuella frågetecken. Med hänsyn till detta ansågs hon ha handlat med likgiltighetsuppsåt. Hon skulle därför dömas för skattebrott samt påföras skattetillägg.
Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst.
Svea hovrätt ändrar nu tingsrättens dom och frikänner kvinnan. Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning att åtalet i objektiv mening är styrkt.
Kvinnan har åberopat ny bevisning i form av bland annat vittnesförhör med två vänner som har berättat att de hjälpte henne med att göra bokslut och att deklarera. Vid något tillfälle talades det om att allt som rörde bolaget skulle hanteras i dödsboets deklaration, men i övrigt talades det aldrig om hur aktieförsäljningen skulle skötas. Vidare framgår att kvinnan tog kontakt med Skatteverket för att få hjälp med att fylla i olika blanketter och liknande. Till verket uppgav hon även att det var dödsboet som hade avyttrat aktierna.
Det har även framkommit att kvinnan saknar erfarenhet av ekonomi, redovisning och deklarationer – det var hennes make som skötte sådana sysslor. Efter hans bortgång mådde hon mycket dåligt.
Mot denna bakgrund anser hovrätten att kvinnan inte kan sägas ha varit likgiltig till att hon lämnade en oriktig uppgift i sin deklaration. Åtalet för skattebrott ska därför ogillas.
Åklagaren har i andra hand gjort gällande att kvinnan ska dömas för vårdslös skatteuppgift. Av förarbetena framgår att det måste vara fråga om en kvalificerad form av vårdslöshet för att det ska dömas till ansvar. Glömska, förhinder, oföretagsamhet eller nonchalans bör som regel inte leda till straffansvar.
Det står visserligen klart att kvinnan har agerat oaktsamt men enligt hovrätten bör oaktsamheten inte betecknas som grov. Hon ska alltså inte dömas för vårdslös skatteuppgift.
Vad slutligen gäller skattetillägget anser domstolen att det finns skäl att befria henne från hälften av tillägget med hänsyn till att makens bortgång lett till ångest, depression och utmattning.