Lexnova Nyheter

Sveriges största juridiska nyhetstjänst – bevakning av rättsfall, lagstiftning och förarbeten inom alla rättsområden och instanser.

Skatterazzior i molntjänster stoppas i högsta instans

Högsta förvaltningsdomstolen stoppar Skatteverkets jakt på information som är lagrad i molntjänster. Det saknas lagstöd och strider därmed mot grundlagen att bevissäkra handlingar vars fysiska lagringsplats inte är möjlig att lokalisera.

Skatterazzior i molntjänster stoppas i högsta instans

Lexnova har tidigare uppmärksammat kammarrättsdomen som satte stopp för Skatteverkets bevissäkringar. Vi intervjuade Percy Larsson, skatterevisor och granskningsledare i det aktuella fallet hos Skatteverket.

-         Kriminella är säkert nöjda med den här domen. Det här är problematiskt för oss när allt fler e-postservrar står utomlands, sa han.

I det aktuella fallet yrkade Skatteverket att Förvaltningsrätten i Falun skulle besluta om eftersökning och omhändertagande av handlingar som omfattas av revisionen hos en person, vars namn sekretessbelades. Åtgärderna skulle ske i det aktuella företagets verksamhetslokaler på angiven adress.

Skatteverket begärde vidare att få ut information som finns i e-postkontot och kontot på den digitala handelsplatsen där servern finns på okänd plats och det är den frågan som nu har avgjorts av en kammarrätt för första gången.

Får eftersökas i lokal

Med bevissäkring avses bland annat eftersökande och omhändertagande av handlingar enligt 45 kap. 4-11 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244).

En handling som behövs för en revision får eftersökas i en lokal, på en förvaringsplats eller i ett annat utrymme som inte utgör den reviderades verksamhetslokaler och tas om hand för granskning om det finns särskild anledning att anta att handlingen finns i utrymmet och det finns en påtaglig risk för sabotage (45 kap. 7 § skatteförfarandelagen, SFL).

Med verksamhetslokal avses även markområden, transportmedel, förvaringsplatser och andra utrymmen som disponeras eller kan antas disponeras i verksamheten (3 kap. 18 § skatteförfarandelagen).

Adress krävs som huvudregel

Förvaltningsrätten konstaterade att för att bevissäkring ska få ske krävs att ett beslut riktas mot den plats där filerna lagras, vilket som huvudregel specificeras genom en adress eller någon annan geografisk egenskap. Sådan geografisk specificering kan emellertid inte vara ett helt strikt krav, utan bör enligt förvaltningsrätten kunna bortses ifrån när det inte behövs för att syftet med preciseringen, vilket är att avgöra om åtgärden står i proportion till det intrång den innebär för den enskilde, ska kunna uppfyllas. I en situation med molnlagring är exempelvis den närmare geografiska belägenheten av begränsad betydelse, då det inte är fråga om ett fysiskt intrång utan en fjärråtkomst när handlingar hämtas.

Det är enligt förvaltningsrätten tillräckligt med en viss konkretion för att en meningsfull bedömning kring om intrånget är motiverat ska kunna göras. Bevissäkringen kan exempelvis knytas till en viss e-postadress eller till filer kopplade till en viss handelsplats. Skatteverkets uppgifter i ansökan får, menade domstolen, anses tillräckligt konkreta i detta avseende.

Inget hinder

Alltså ansåg förvaltningsrätten att det inte finns hinder mot att e-postmeddelanden som behövs för revisionen och som är knutna till vederbörandes e-postadress och som denne kan disponera och förfoga över på eftersökningsadressen, får eftersökas och omhändertas för granskning samtidigt med de andra eftersökningsåtgärderna. Medgivandet skulle gälla under förutsättning att åtgärderna håller sig inom svensk jurisdiktion och att användarnamn och lösenord blir tillgängliga.

Kammarrätten i Sundsvall konstaterade att elektroniska handlingar alltid finns fysiskt lagrade någonstans. Det kan röra sig om en dators hårddisk, en server eller någon form av mobilt lagringsmedium, såsom ett USB-minne. När lagringsplatsen är en server bör denna under vissa förutsättningar kunna utgöra en sådan förvaringsplats eller annat utrymme som omnämns i 3 kap. 18 § SFL.

Kammarrätten slog fast att varken e-postkontot eller kontot på den digitala handelsplatsen är sådana fysiska utrymmen som anges i exemplen i 3 kap. 18 § SFL. I en digital miljö skapas avgränsningarna inte nödvändigtvis genom att informationen fysiskt separeras från annan information, utan genom logiska avgränsningar, som vad gäller exempelvis e-postkonton möjliggör att en användare genom inloggning på sitt konto bland annat får tillgång till informationen, möjlighet att ta emot och skicka meddelanden samt möjlighet att avgöra vilken information som ska sparas på kontot.

Kammarrätten anser att kontona, som disponeras av den aktuella personen, i praktiken är avgränsade på ett sådant sätt att de funktionsmässigt skulle kunna jämställas med ett fysiskt utrymme.

Legalitets- och integritetsaspekter

Det finns under vissa omständigheter grund för att utvidga eller göra en analog tillämpning av äldre lagstiftning så att den kan tillämpas i en digital kontext. När det gäller tvångsåtgärder mot enskilda finns dock, menade kammarrätten, starka legalitets- och integritetsaspekter som talar emot att tolka lagstiftningen på ett sätt som går utöver vad som framgår av ordalydelsen

Kammarrätten ansåg att det saknades förutsättningar för att med stöd av 45 kap. 6 § SFL medge Skatteverket tillstånd till eftersökande och omhändertagande av handlingar på det sätt som gjorts i förvaltningsrättens domslut.

Stoppade åtgärderna

Kammarrätten avslog Skatteverkets överklagande och stoppade alltså de aktuella åtgärderna.

Och bedömningen står sig nu efter Högsta förvaltningsdomstolens besked i samma mål trots Skatteverkets varning i överklagandet om att ”för att myndigheten ska kunna bedriva sin kontrollverksamhet på ett effektivt sätt så måste det finnas möjlighet att eftersöka och omhänderta även externt lagrade handlingar och detta även om handlingarna är digitalt lagrade på okänd plats”.

Högsta förvaltningsdomstolen börjar med att göra en grundlagsreferens: Enligt 2 kap. 6 § första stycket regeringsformen är var och en gentemot det allmänna skyddad mot bland annat husrannsakan och liknande intrång. Av 20 § första stycket framgår att detta skydd, under vissa i regeringsformen närmare föreskrivna förutsättningar, får begränsas genom lag.

Kräver lagstöd

Bevissäkring är en åtgärd av sådant slag som enligt 2 kap. 6 och 20 §§ regeringsformen kräver lagstöd.

Bestämmelserna om bevissäkring i 45 kap. skatteförfarandelagen gäller eftersökande och omhändertagande av handlingar i lokaler och andra fysiska utrymmen. Bestämmelserna omfattar även elektroniska handlingar som förvaras i till exempel datorer och minnesmedier av olika slag (jfr prop. 1993/94:151 s. 153 och SOU 1992:110 s. 353). Detta förutsätter dock att förvaringsplatsen är känd och kan preciseras i beslutet om bevissäkring.

Däremot saknas bestämmelser om bevissäkring i form av eftersökande och omhändertagande av handlingar som är lagrade i molntjänster och vars fysiska lagringsplats inte är möjlig att lokalisera. Något lagstöd för att bifalla Skatteverkets ansökan om bevissäkring i den del som gäller handlingar lagrade i de aktuella molntjänsterna finns, konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen, således inte och förvaltningsrätten borde därmed ha avslagit ansökan i den delen.

Beslutet om bevissäkring har enligt 69 kap. 2 § skatteförfarandelagen upphört att gälla. Målet ska därför skrivas av.

Ladda ner dokument

Namn Storlek Ladda hem

655_20.pdf

900 KB
Instans
Högsta förvaltningsdomstolen
Rättsområden
IT-rätt, Övrig skatterätt, Övrig internationell rätt, Skatteprocess, Revision och granskning