Ett aktiebolag ansökte hos Skatterättsnämnden om förhandsbesked i fråga gällande avdragsrätt för viss kontorsutrustning.

Bolaget hade tagit fram ett erbjudande till sin anställda med innebörden att de anställda, för bolagets räkning, tilläts göra inköp av skrivbord och skrivbordslampa för placering i hemmet.

Erbjudandet är begränsat till ett maxbelopp per anställd samt till vissa utvalda varor som bedöms lämpliga ur ergonomisk synvinkel. De anställda beställer möblerna och uppger hemadressen som leveransadress. Det är även de anställda som faktureras för inköpen och ansvarar för betalningen. För att bolaget ska stå för kostnaden krävs att dess namn anges i samband med beställningen. De anställdas utlägg kompenseras sedan av bolaget.

Bolaget vände sig till Skatterättsnämnden och ville veta om det har avdragsrätt för ingående skatt med anledning av inköp som sker med stöd av det beskrivna erbjudandet.

Skatterättsnämnden konstaterar att den först måste ta ställning till vem som förvärvar kontorsutrustningen. För att frågan om avdragsrätt ska aktualiseras krävs nämligen att det är bolaget som förvärvar inventarierna.

Nämnden noterar att det är de anställda som beställer möblerna och anger sin hemadress. Det är även de anställda som faktureras för köpen och ansvarar för betalningen. Nämnden anser att det därmed är de anställda – i stället för bolaget – som köper inventarierna i det beskrivna upplägget. Transaktionerna mellan de anställda och bolaget innebär inte att de förra i egenskap av beskattningsbara personer överlåter möblerna till bolaget. Någon avdragsrätt föreligger därför inte.

En ledamot är skiljaktig och anser att avdragsrätt föreligger eftersom inköpen ska ses som utlägg för arbetsgivarens räkning snarare än som kostnadsersättning.

Det framhålls att systemet med avdragsrätt vid inköp för den skattskyldiges verksamhet säkerställer att skatten är generell, enkel och rationell med få undantag och särregleringar. Det noteras att erbjudandet tagits fram under rådande pandemi, vilken aktualiserat ett omställningsarbete för många företag. Vidare är erbjudandet omgärdat av en mängd villkor för att bolaget ska acceptera inköpen.

Den omständigheten att de anställda är betalningsansvariga och att leveranser sker till deras hemadress kan enligt den skiljaktige inte vara avgörande för om inventarierna ska anses förvärvas av bolaget eller de anställda. Det vore orimligt, att vid tolkningen av momsregler, att kräva att ett företag har en viss inköpsorganisation – särskilt om det skulle motverka Folkhälsomyndighetens rekommendationer.

Av dessa skäl bedömer den skiljaktige att det är bolaget som genomför inköpen för sin verksamhet och att de bör vara avdragsgilla.