Skatteverket beslutade att höja Swedish Match Intellectual Property AB:s inkomstbeskattning för beskattningsåren 2013-2015 genom efterbeskattning och för beskattningsår 2016 genom ordinarie omprövning samt att ta ut skattetillägg. Beslutet motiverades med att att avsikten med de vidtagna transaktionerna varit att bolaget ska få en obehörig skatteförmån.
Bakgrunden är att ett bolag i Swedish Match-koncernen år 1999 förvärvade ett varumärke för motsvarande 669 607 kronor. Efter avdrag för avskrivningar överläts varumärket till koncernbolaget Vinne 14 till skattemässigt värde, 5 000 kronor. I januari 2013 överläts varumärket till bolaget för en köpeskilling om 826 763 902 kronor. Bolaget har under beskattningsåren 2013-2016 gjort skattemässiga värdeminskningsavdrag avseende varumärket.
Vinne 14 avyttrades i januari 2013 till en extern köpare. Av överlåtelseavtalet framgår att köpeskillingen för Vinne 14 satts till ett belopp motsvarande bolagets tillgångar minskat, med 9,2 procent av den latenta skatten på försäljningen av varumärket. Andelarna i Vinne 14 var näringsbetingade och försäljningen var därmed skattefri för Swedish Match-koncernen. Den skattemässiga vinsten i Vinne 14 kvittades senare mot underskott hos den externa köparen.
Bolaget yrkade att beslutet om inkomstbeskattning och skattetillägg skulle undanröjas och att bolaget skulle beskattas i enlighet med inlämnade deklarationer. I andra hand yrkas att påfört skattetillägg helt eller delvis efterges.
Bolaget pekade i sitt överklagande på att av uttryckliga förarbetsuttalanden framgår att jämkningsregeln bara ska tillämpas i undantagsfall avseende inventarier som förvärvats till ett pris överstigande marknadsvärdet. För det fall överlåtelsen av varumärket hade resulterat i en kontant skattebetalning för Vinne 14 hade det inte kommit i fråga att tillämpa jämkningsregeln oavsett om Vinne 14 funnits kvar inom koncernen eller inte. Skatteverkets argument att jämkningsregeln ska tillämpas eftersom någon beskattning inte skett inom Swedish Matchkoncernen saknar därför rättslig grund.
Förvaltningsrätten i Stockholm konstaterade att huvudregeln enligt 18 kap. 7 § IL är att anskaffningsvärdet för inventarier som förvärvats genom köp är den verkliga utgiften. I undantagsfall kan anskaffningsvärdet justeras i skälig mån med stöd av 18 kap. 11 § IL (jämkningsregeln). Jämkningsregeln är tillämplig om den skattskyldige eller någon närstående har vidtagit åtgärder för att förvärvaren ska kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som framstår som rimligt och det kan antas att detta har gjorts för att någon av dem ska fa en obehörig skatteförmån.
Jämkningsregeln i 18 kap. 11 § IL är, enligt domstolen, till sin karaktär en skatteflyktsregel. Det ankommer därför på Skatteverket att göra sannolikt att bolaget kunnat tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än vad som är rimligt och att detta gjorts för att få en obehörig skatteförmån.
Förvaltningsrätten ansåg att utredningen i målen ger stöd för att bolaget och dess närstående bolag har samverkat i ett upplägg som har inneburit att bolaget har fått ett högre anskaffningsvärde för varumärket än det som gällde för Vinne 14. Skattekostnaden för försäljningen har inte belastat koncernen och varumärket har inte lämnat koncernen. Förvaltningsrätten ansåg därför att bolaget och dess närstående bolag hade vidtagit åtgärder för att bolaget ska kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde för inventarierna än som framstår som rimligt.
Domstolen sammanfattade: ”Även om omstruktureringen har haft vissa praktiska fördelar för koncernen anser förvaltningsrätten att det primära syftet med transaktionerna varit att åstadkomma ett högre anskaffningsvärde för varumärket. Förvaltningsrätten finner därför att utredningen sammantaget ger stöd för att förvärvet av varumärket har utgjort ett av flera led i ett antal transaktioner som har genomförts för att uppnå obehöriga skattefördelar”.
Överklagandet avslogs alltså.
Kammarrätten i Stockholm ansåg att det var mycket sannolikt att bolaget och dess närstående bolag hade vidtagit åtgärder för att bolaget ska kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde för varumärket än vad som framstår som rimligt.
Kammarrätten instämde i förvaltningsrättens bedömning att även om omstruktureringen kan ha haft vissa praktiska fördelar för koncernen har det primära syftet med transaktionerna varit att åstadkomma ett högre anskaffningsvärde för varumärket. Med hänsyn till det var det mycket sannolikt att transaktionerna har genomförts för att bolaget skulle få en obehörig skatteförmån.
Avgörandet överklagades till Högsta förvaltningsdomstolen som meddelar prövningstillstånd. Frågan rätten ska ta ställning till är under vilka förutsättningar anskaffningsvärdet för ett inventarium som har förvärvats till marknadsvärde från ett företag som står den skattskyldige nära kan jämkas enligt 18 kap. 11 § IL.