Testatorn avled den 25 april 2020. Han hade innan dess, den 13 september 2019, upprättat ett testamente. Testamentet bevittnades av ett grannpar. Den avlidne efterlämnade legala arvingar i form av tre döttrar.

Deras far hade under sina sista levnadsår en relation med svaranden i målet. Av testamentet följde bland annat att denna kvinna skulle erhålla ett legat om 500 000 kronor. Tvisten rör giltigheten av testamentet daterat den 13 september 2019.

Testatorns döttrar hävdar att testamentet inte uppfyller de i 10 kap. 1 § ärvdabalken angivna formkraven med hänsyn till att de två testamentsvittnena inte visste att det var ett testamente de bevittnade. Testamentet är därför ogiltigt enligt 13 kap. 1 § ärvdabalken. Påståendet vinner stöd av vad vittnena själva berättat, nämligen att de inte visste att de skrev under ett testamente vilket är ett krav även om man inte behöver ta del av innehållet.

Stockholms tingsrätt konstaterar att vid tvist angående giltigheten av testamente är det som huvudregel testamentstagaren som har bevisbördan för att formkraven är uppfyllda. I 10 kap. 2 § andra stycket ärvdabalken finns dock en bevislättnadsregel som gäller när det – som i det här fallet – finns en så kallad vittnesmening i vilken det intygas att testamentets upprättande har gått till på det sätt som sägs i 1 §.

Enligt 2 § andra stycket ska ett sådant intygande äga tilltro, om det inte förekommer omständigheter som förringar intygets trovärdighet. I NJA 1994 s. 34 har Högsta domstolen uttalat att om ett testamente försetts med vederbörligt vittnesintyg måste stor försiktighet iakttas när det gäller att frikänna testamentet giltighet på den grund att det påstås att formalia vid testamentets tillkomst inte har iakttagits.

Av rättsfallet framgår vidare att vittnesintyget ska frånkännas tilltro om en bedömning av den samlade utredningen leder till slutsatsen att det är sannolikt att föreskriven form för testamentets upprättande inte iakttagits. Bevislättnadsregeln i 2 § andra stycket har ansetts vara analogt tillämplig när en testamentstagare väcker talan mot en annan och gör gällande ogiltighet (se Svea hovrätts dom av den 6 oktober 2010 i mål nr T 9983-09).

Tingsrätten framhåller som avgörande för bedömningen vad som framkommit om testamentsvittnenas kännedom om att handlingen var ett testamente. Grannarna har båda berättat på ett klart och sakligt vis om hur det har gått till när de bevittnade sin grannes testamente. De har på ett tydligt sätt redogjort för vad de kunde utläsa från handlingen samt anledningen till att de inte frågade testatorn om vad det var för handling de bevittnade.

Tingsrätten finner framförallt att en av grannarna har redogjort för händelseförloppet och hennes kännedom om handlingen på ett utförligt sätt. Att de inte minns alla detaljer framstår som naturligt och rimligt med beaktande av det snabba händelseförloppet och att testatorn inte var en för dem nära bekant. Uppgiften om att de först efter ett samtal med två av mannens döttrar fick veta att de hade bevittnat ett testamente stöds av de uppgifter som döttrarna har lämnat. Grannparet  har inte något egenintresse i den sak målet gäller. De framstår som trovärdiga och deras uppgifter tillförlitliga. Tingsrätten finner inga skäl att ifrågasätta deras uppgifter.

Vid en bedömning av den samlade utredningen i målet finner tingsrätten att det är klarlagt att vittnena inte var medvetna om att handlingen de bevittnade var ett testamente och att formkraven i 10 kap. 1 § ärvdabalken därmed inte var uppfyllda. Döttrarna har därmed visat att det förelegat sådana omständigheter som gör det sannolikt att formkraven inte är uppfyllda. Testamentet ska därför förklaras ogiltigt på denna grund och käromålet vinner därmed bifall.