Den aktuella juriststudenten har en funktionsnedsättning i form av att hon, sedan födseln, har haft en dyskinetisk CP-skada som medför begränsningar av hennes funktionsförmåga. Därför har Lunds universitets enhet för pedagogiskt stöd lämnat beslut och rekommendationer om anpassning i studiesituationen för henne under hennes studietid. Rekommendationerna har avsett anpassning vid skriftliga examinationer och har inneburit bland annat förlängd skrivtid.
Under hennes studietid har hon vid några skriftliga tentamenstillfällen blivit erbjuden förlängd skrivtid och vid andra har hon erbjudits förlängd skrivtid och uppdelade skrivtillfällen. Den förlängda skrivtiden har inneburit att studenten har skrivit tentamen vid ordinarie tentamenstillfälle med utökad skrivtid. Vid några uppdelade tillfällen har hon fått en, två eller fem dagars återhämtning mellan skrivtillfällena.
Inför ett skriftligt examinationstillfälle i kursen civilrättens sociala dimension beslutade examinatorn att hon skulle erbjudas förlängd skrivtid uppdelad på två tillfällen. Det är ostridigt mellan parterna att hon genomförde hela tentamen, med förlängd skrivtid, den 11 januari 2018 och att hon erhöll det högsta betyget på juristprogrammet hon dittills hade fått på någon tentamen samt att hon vid diverse examinationstillfällen efter den 11 januari 2018 har erhållit ännu högre betyg.
Kvinnan har den 4 april 2018 ansökt om att Lunds universitet skulle fatta ett generellt beslut om att hon, med anledning av sin funktionsnedsättning, ska ha rätt att få längre salstentamina uppdelade på två tillfällen med en dag emellan för återhämtning. Lunds universitet avslog ansökan den 20 juni 2018.
Malmö mot Diskriminering (MmD) begärde att staten genom Lunds universitet ska förpliktas att betala diskrimineringsersättning till kvinnan med 150 000 kronor, varav 75 000 kronor avser den diskriminering som kvinnan utsattes för vid salstentamen den 11 januari 2018. Ytterligare 75 000 kronor avser den diskriminering hon utsattes för från och med den 20 juni 2018 genom att Lunds universitet nekade henne ett generellt beslut om uppdelad tentamen.
Parterna är ense om att kvinnan har en funktionsnedsättning som innebär att Lunds universitet haft att vidta åtgärder för tillgänglighet för att hon vid tentamen den 11 januari 2018 skulle komma i en jämförbar situation med personer utan denna funktionsnedsättning. Den första fråga tingsrätten har att pröva är om de åtgärder som Lunds universitet vidtog genom att erbjuda henne längre skrivtid och även möjlighet att dela upp tentamen har inneburit att Josefine Svahn kommit i en jämförbar situation.
Lunds tingsrätt betonar att intyg från två läkare som käranden åberopar inte bygger på egna iakttagelser av hur studenten fungerar i en tentamenssituation eller något annat underlag som hänför sig just till tentamen. Det går därför inte att dra några entydiga slutsatser enbart med stöd av deras bedömningar om vilka åtgärder för tillgänglighet som Lunds universitet haft att vidta för att kvinnan skulle försättas i en jämförbar situation med personer utan hennes funktionsnedsättning.
Den förlängda tiden från ordinarie sex timmar till nio timmar gav kvinnan större möjlighet till pauser och återhämtning än andra studenter. Hon genomförde ostridigt tentamen och fick sitt dittills högsta betyg på juristutbildningen. Två utomstående personer som träffade kvinnan under tentamen – har omvittnat att de inte sett några särskilda tecken på att hon var uttröttad eller annars mådde dåligt. Dessa omständigheter talar, enligt tingsrätten, med styrka för att kvinnan redan genom den utökade skrivtiden försatts i en jämförbar situation med personer utan hennes funktionsnedsättning.
Tingsrätten fortsätter: "Att [kvinnan] och hennes föräldrar berättat att [kvinnan] var väldigt trött efter tentamen förändrar inte denna bedömning. För de allra flesta juris studerande är det mycket ansträngande att genomföra en tentamen. Det är inte alla som klarar av att göra det, särskilt inte vid första tentamenstillfället, som [kvinnan] gjorde”.
Tingsrätten anser att kvinnan redan genom den förlängda skrivtiden vid tentamenstillfället den 11 januari 2018 försatts i en jämförbar situation med övriga studenter utan hennes funktionsnedsättning.
Därmed har hon inte heller haft rätt att få ett generellt beslut om uppdelad tentamen för att försättas i en jämförbar situation med studerande utan hennes funktionsnedsättning.
MmD har förlorat målet och ska enligt huvudregeln i 18 kap. 1 § rättegångsbalken åläggas att ersätta motparten för rättegångskostnader. MmD har emellertid gjort gällande att tingsrätten med stöd av 6 kap. 7 § diskrimineringslagen ska förordna att vardera parten ska bära sin rättegångskostnad. Det går tingsrätten med på. Domstolen konstaterar att i rättspraxis har Arbetsdomstolen i något fall ansett att bestämmelsen om att vardera parten ska bära sin rättegångskostnad inte skulle tillämpas när en ideell förening förde talan i stället för den enskilde själv (se rättsfallet AD 2017 nr 61). Det målet handlade dock om ett så kallat förenklat tvistemål med låga rättegångskostnader, vilket domstolen också påpekade. Här handlar det om ett ordinärt tvistemål med betydande rättegångskostnader. Tingsrätten anser därför att övervägande skäl talar för att i detta mål förordna att vardera parten ska bära sin rättegångskostnad även om talan förs av en ideell förening.