Lexnova Nyheter

Sveriges största juridiska nyhetstjänst – bevakning av rättsfall, lagstiftning och förarbeten inom alla rättsområden och instanser.

Tyska fastigheter enskilda men tavlorna samägda

Fastigheter i Tyskland ska med stöd av tysk rätt anses vara enskild egendom då de gavs bort till en kvinna och hennes syster av farmodern. Egendomen ska inte beaktas vid den värdeökningsutjämning som tysk rätt medger. Maken har därmed inte rätt till eventuell värdeökning. Däremot ska ett antal tavlor samägas.

Den 52-åriga mannen har varit gift med en 51-årig kvinna, båda danska medborgare. Under stora delar av äktenskapet bodde de på en fastighet i Kristianstad. De bedrev tillsammans ett bolag som sålde hudvårdsprodukter. Paret skilde sig. Den 22 september 2017 försattes parets bolag i konkurs.

Parterna har inte kunnat enas i frågan om bodelning. En advokat har utsetts till bodelningsförrättare och har den 4 juni 2019 fattat bodelningsbeslut. Maken klandrade bodelningen och krävde bland annat att ett antal tyska fastigheter ska anses utgöra giftorättsgods, i andra hand att kvinnan ska utge motsvarande värdeökningen på fastigheterna enligt tysk rätt, att han ska ha nyttjanderättsersättning med 58 500 kronor för kvinnans nyttjande av fastigheten i Kristianstad, att kvinnan ska dela med sig av grisar som hon tagit i anspråk på gården och att ett antal tavlor av konstnären Jos de Mey ska ingå i bodelningen.

Kristianstads tingsrätt  konstaterar inledningsvis att eftersom parterna efter äktenskapets ingående flyttat till Sverige och haft hemvist här i minst två år, ska svensk lag tillämpas (4 § LIMF). Vid en bodelning ska parternas samtliga tillgångar i Sverige och utomlands beaktas (7 § LIMF).

Kvinnans farmor, som testamenterade fastigheten i Frankfurt am Main till kvinnan och hennes syster, avled år 2008. Frågan om fastigheten i Frankfurt am Main ska anses som giftorättsgods eller enskild egendom avgörs därmed av lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo (IDL) (se punkten 3 i övergångsbestämmelserna till lagen, 2015:417, om arv i internationella situationer). Det följer av 1 kap. 1 § första stycket andra meningen IDL att lagen i det land där farmodern var medborgare, alltså Tyskland, ska tillämpas. (Jämför Svea hovrätts dom den 31 mars 2014 i mål nr T 11337-13 och Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 8 maj 2014 i mål nr T 102-13, där avgörandena i motsvarande situationer fällts med tillämpning av – olika tolkad – rysk rätt.)

Enligt tysk rätt är makars egendom som utgångspunkt vad som i svensk rätt närmast motsvarar giftorättsgods (§ 1363 BGB). En makes förmögenhet som erhållits för dödsfalls skull eller med sikte på framtida arv eller genom gåva är dock som huvudregel undantagen från detta och utgör vad som i svensk rätt närmast motsvarar enskild egendom.

Det framgår av den skriftliga bevisningen att kvinnan har mottagit ideell hälftenandel av fastigheten i Frankfurt am Main dels i arv från sin farmor, dels i enlighet med den tyska rättsliga konstruktionen ”notariell gåva under i förväg uttagen arvsföljd” från sina föräldrar.

Tingsrätten bedömer att kvinnan ska anses äga fastigheten i Frankfurt am Main även till den del denna överlåtits såsom ”notariell gåva under i förväg uttagen arvsföljd”. Hennes andel av denna fastighet är därmed, och då skäl för motsatt bedömning inte framkommit, att anse som enskild egendom och ingår inte i bodelningen.

Det gäller på motsvarande sätt fastigheterna i Bad Bentheim.

I andra hand har exmaken yrkat att avkastningen av fastigheterna ska ingå i bodelningen. I den delen gör tingsrätten följande överväganden: Det tyska systemet med så kallad Zugewinnausgleich (värdeökningsutjämning) fungerar så, att egendomens värde vid äktenskapets slut jämförs med dess värde vid äktenskapets början. Bestämmelsen i § 1374 andra stycket BGB ska enligt ett rättsutlåtande i målet uppfattas så att detta i praktiken medför att egendomen inte alls ska beaktas vid värdeökningsutjämningen. Denna slutdsats är inte oförenlig med bestämmelsens ordalydelse. Tingsrätten drar därför slutsatsen att exmaken inte har rätt till del i fastigheternas eventuella värdeökning.

Mannen ska däremot ha ersättning med 1 000 kronor stycket för tre grisar som kvinnan slaktat och nyttjanderättsersättning med 57 500 kronor.

De nämnda tavlorna av konstnären Jos de Mey menade kvinnan tillhörde hennes föräldrar men tingsrätten lutar sig mot ett låneavtal som visar att tavlorna bara lånats ut till föräldrarna. Eftersom exparet samäger tavlorna och inte kan enas om vem av dem som ska tilldelas dem eller om att värdeersättning för tavlorna ska utges ska varken tavlorna eller dessas värde fördelas mellan dem, utan de ska fortsätta att samäga tavlorna (jfr Teleman, Bodelning, femte upplagan s. 224).

Exmaken vinner målet när det gäller tavlorna av Jos de Mey (såvitt avser att dessa ska ingå i bodelningen), ersättning för nyttjande av fastigheten i Kristianstad samt, delvis, värdet av kött i frys och grisar. I övrigt förlorar han målet.

Vad kvinnan förlorat är, i förhållande till hela tvisteföremålets värde, av endast ringa betydelse. Hon ska därför i övrigt få full ersättning för sin rättegångskostnad i den mån denna varit skäligen påkallad för tillvaratagande av hennes rätt.

Ladda ner dokument

Namn Storlek Ladda hem

T1633-19.pdf

8 MB
Instans
Tingsrätterna
Rättsområden
Bodelning