Målsägandena, som båda är i 70-årsåldern, är sambor och barnlösa. De bor granne med svärföräldrarna till den 30-årige man som numera förlorat advokattiteln. Under sommaren 2021 hjälpte advokaten målsägandena att upprätta varsin framtidsfullmakt och ett gemensamt testamente. Testamentet var ett inbördes testamente och vid bådas frånfälle skulle syskonbarn ärva.
I samband med att handlingarna bevittnades och undertecknades den 23 augusti 2021 kom även ett gåvobrev att bevittnas. Av gåvobrevet, som vid något tillfälle även undertecknades av målsägandena, framgår bland annat att målsägandena överlåter sin bostadsfastighet till advokaten som enskild egendom, att tillträde till gåvan sker omgående, att gåvomottagaren får söka lagfart direkt, att ingen ersättning ska utgå, att fastigheten får belånas utan givarnas medgivande samt att målsägandena ska ha livslång nyttjanderätt till fastigheten.
Den 25 augusti 2021 begärdes vid ett telefonsamtal från advokatbyrån att adressändring skulle ske och målsägandena undertecknade den 31 augusti 2021 den blankett som skickades ut. Från och med den 8 september 2021 kom målsägandenas post till den advokatbyrå där advokaten hade sin anställning.
Vidare upprättade advokaten en skriftlig bekräftelse avseende mottagandet av fastigheten den 7 september 2021 och ansökte om lagfart den 10 september 2021. Lagfarten beviljades den 28 september 2021. Han ansökte samma dag hos Nordea Bank om ett lån på 500 000 kronor med fastigheten som säkerhet.
Advokaten åtalade för grovt bedrägeri respektive försök till grovt bedrägeri. Åklagaren gjorde gällande att advokaten vilselett målsägandena att skriva under ett gåvobrev med honom som gåvomottagare av målsägandenas fastighet samt att han därefter ansökt om lån om 500 000 kronor i Nordea Bank med fastigheten som säkerhet. Det sistnämnda misslyckades då banken inte beviljade lånet.
Falu tingsrätt konstaterar i fråga om trovärdigheten hos målsägandena respektive den tilltalade att att adokaten ”har varit mångordig men undanglidande när det gällt de viktiga frågorna i målet, som t.ex. var originalet av gåvohandlingen finns. Det är mycket besvärande för honom att originalet inte kunnat påträffas och han har inte kunnat ge någon godtagbar förklaring till det. Hans berättelse har i stora delar varit svepande och otydlig, t.ex. vad gäller frågan om eventuella mallar som kan ha lämnats till målsägandena. Han har i flera sammanhang använt uttrycket att han ”har för sig” att det förhållit sig si och så, vilket framstår som märkligt när det rört en så exceptionell händelse i hans liv, och när det dessutom rört frågor som ligger hans arbete som advokat nära. Hans trovärdighet får anses låg.”.
Tingsrätten anser däremot att målsägandena har visat en hög trovärdighet och deras uppgifter har också präglats av tillförlitlighet. Tingsrätten grundar därför sin bedömning i målet på målsägandenas berättelser. Deras version är att de inte var medvetna om att de skrev under ett gåvobrev med det aktuella innehållet.
Målsägandena anses på ett samstämmigt och trovärdigt sätt ha berättat att de inte haft något skäl att ge bort sin fastighet, i synnerhet inte till en ytlig bekantskap som advokaten.
Av utredningen framgår, påpekar tingsrätten, att advokaten ägnat sig åt spelande under några års tid, vilket han också medgett. Spelandet har enligt utredningen medfört betydande förluster vilket kan ha varit anledningen till hans agerande som framstår som desperat, vilket också bekräftas av att ansökan om lån skett omedelbart då han fått lagfart. Han har således haft ett motiv för sitt agerande.
Vid en sammanvägning av bevisningen i målet anser tingsrätten det ställt utom rimligt tvivel att advokaten vid tillfället vilseledde paret att underteckna handlingen i fråga utan att de visste att det rörde sig om ett gåvobrev. Undertecknandet har medfört att advokaten därefter kunnat ansöka om lagfart för fastigheten och även blivit lagfaren ägare. Agerandet har medfört skada för målsägandena och vinning för advokaten. Åtalet i den delen är styrkt och advokaten ska dömas för bedrägeri. Gärningen ska rubriceras som grov då den avsett ett betydande värde, då mannen missbrukat ett allmänt förtroende genom sin ställning som advokat och då gärningen riktats mot äldre personer.
När det gäller den andra åtalspunkten framgår av utredningen att advokaten ansökt om ett lån om 500 000 kronor med den aktuella fastigheten som säkerhet. Hans uppgifter om att han trott att det skulle bli diskussioner mellan honom och banken innan lånet beviljades kan lämnas utan avseende. Av utredningen framgår att banken informerades om bedrägeriet avseende fastigheten varför lånet inte kom att beviljas.
Det är således enbart tillfälliga omständigheter som ledde till att brottet inte fullbordades. Han ska dömas även för försök till bedrägeri som ska bedömas som grovt då det rört betydande värde.
Straffskalan för grovt bedrägeri sträcker sig från fängelse sex månader till fängelse sex år. Tingsrätten bedömer straffvärdet till fängelse tre år vilket gör att annan påföljd än fängelse inte är möjlig. Vid bestämmandet av längden på straffet har tingsrätten beaktat att den tilltalade förlorat sin anställning.