Lexnova Nyheter

Sveriges största juridiska nyhetstjänst – bevakning av rättsfall, lagstiftning och förarbeten inom alla rättsområden och instanser.

Utökad areal gav inte skogsavdrag

Skogsbruk och jordbruk ska jämställas när det gäller kraven vid rationaliseringsförvärv på specifika fördelar som uppkommer genom sammanslagningen av ägorna. Domstolarna anser dock att en utökad areal i sig inte är tillräckligt för att anse att det är fråga om ett rationaliseringsförvärv. Därför nekas skogsavdrag.

Utökad areal gav inte skogsavdrag

I sin inkomstdeklaration gjorde tre familjemedlemmar skogsavdrag enligt reglerna om rationaliseringsförvärv. De uppgav att en närliggande fastighet köpts 2016, att tillträde var 2017 efter fastighetsreglering och att jordbruket blivit mer rationellt i och med den större brukningsenheten.

Skatteverket beslutade att inte medge skogsavdrag enligt reglerna om rationaliseringsförvärv med motiveringen att skogsarealen inte kommer över 400 ha. Skatteverket medgav istället skogsavdrag enligt huvudregeln.

Familjen yrkade att skogsavdrag skulle medges enligt reglerna om rationaliseringsförvärv. Han yrkar också ersättning för ombudskostnader med en tredjedel av 20 900 kronor exklusive moms.

Familjen hävdade att yrkandet om skogsavdrag enligt reglerna om rationaliseringsförvärv inte baseras på arealgränsen för produktiv skogsmark i Skatteverkets ställningstagande utan på att aktuellt fastighetsförvärv är ett led i jordbrukets yttre rationalisering. Arealen åkermark har ökat från 174 ha till 273 ha. Det är en ökning med 57 procent som förbättrar brukningsenheten för jordbruk. Genom aktuellt förvärv kan jordbruksmaskiner utnyttjas på ett effektivare och bättre sätt med nästan halverad maskinkostnad per hektar.

Även räntekostnaderna för investeringarna i maskinkapital kan minskas. Detta leder till en ökad lönsamhet i jordbruket.

Förvaltningsrätten i Jönköping konstaterade att skogsavdrag normalt får göras med hälften av den avdragsgrundande skogsintäkten. Skogsavdrag får dock göras med hela den avdragsgrundande skogsintäkten om den skattskyldiga förvärvat fastigheten genom till exempel köp eller genom fastighetsreglering och förvärvet är ett led i jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering (rationaliseringsförvärv).

Detta framgår av 21 kap. 9 och 10 §§ inkomstskattelagen (1999:1229), IL. I förarbetena till reglerna om skogsavdrag framgår att ett rationaliseringsförvärv ska leda till att en existerande brukningsenhet blir lämpligare och bättre (prop. 1978/79:204, s. 57).

Sammanfattningsvis kan, menade domstolen, syftet med reglerna om rationaliseringsförvärv sägas vara att stimulera sammanslagningar av små bruksenheter till mer rationella och ändamålsenliga sådana. För att det ska vara fråga om ett rationaliseringsförvärv krävs att fastigheten bildar en ny, större och mer ändamålsenlig brukningsenhet tillsammans med en sedan tidigare ägd fastighet. Härvid måste en sammantagen bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet göras.

Förvaltningsrätten instämde i Skatteverkets uppfattning att de beskrivna effekterna i huvudsak är sådan som uppkommer redan på grund av en utökning av arealen och att de i sig inte är tillräckliga för att anse att det är ett rationaliseringsförvärv. Vare sig i ingivna intyg eller av familjen finns beskrivet några andra yttre faktorer som förändras än just en utökning av arealen som drivande i de positiva effekter han beskriver.

Vid en samlad bedömning fann förvaltningsrätten därför att familjemedlemmarna inte har gjort sannolikt att det aktuella förvärvet utgjorde ett led i jordbrukets yttre rationalisering. Överklagandet skulle alltså avslås.

Kammarrätten i Jönköping framhåller att den praxis som har utvecklats i fråga om rationaliseringsförvärv inom skogsbruket innebär att det i regel krävs att det inte bara uppstår effektiviseringsvinster som är konsekvenser av att en bruksenhets areal har utökats,

såsom att maskiner kan användas mer eller att fasta kostnader kan fördelas på fler inkomstkällor. I stället bör krävas att det finns specifika fördelar som uppkommer genom sammanslagningen av ägorna, exempelvis förbättringar i hur marken kan användas eller utnyttjandet av omkringliggande infrastruktur.

Enligt kammarrättens mening saknas skäl att anlägga ett annat synsätt i fråga om rationaliseringsförvärv som sker inom jordbruket. Bestämmelsen i 21 kap. 10 § inkomstskattelagen (1999:1229) gäller förvärv som är ett led i både jordbruks och skogsbruks yttre rationalisering. Varken av lagtext eller förarbeten framgår att bedömningen ska skilja sig åt beroende på vilken näringsgren det är fråga om.

Kammarrätten instämmer i förvaltningsrättens bedömning att det som familjen har anfört och åberopat till stöd för att det är fråga om ett rationaliseringsförvärv huvudsakligen uppkommer på grund av den utökade arealen. Detta är i sig inte tillräckligt för att anse att det är fråga om ett rationaliseringsförvärv. Inte heller vad som i övrigt har kommit fram är tillräckligt för att visa detta. Skatteverket har därmed haft skäl för att vägra yrkat skogsavdrag. Överklagandet ska därför avslås.

Ladda ner dokument

Namn Storlek Ladda hem

834_21.pdf

800 KB

835_21.pdf

800 KB

836_21.pdf

800 KB
Instans
Kammarrätterna
Rättsområden
Inkomstskatt - individ