Arbetsmiljöverket beslutade i november 2021 att förelägga Värmlands tingsrätt att vid vite om 300 000 kronor senast fem månader senare ha genomfört sex åtgärder. Domstolen skulle bland annat undersöka de förhållanden i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön som kan ge upphov till konflikter och kränkande särbehandling – och utifrån resultatet bedöma riskerna för att anställda drabbas av ohälsa eller olycksfall på grund av förhållandena i verksamheten. 

Tillsynsärendet initierades efter en anmälan och utifrån vad som framkommit vid tidigare inspektioner vid tingsrätten. I september 2021 hade myndigheten också genomfört en distansinspektion av den organisatoriska och sociala arbetsmiljön på domstolen, som då hade 55 anställda.

Arbetsmiljön vid tingsrätten har varit föremål för diskussion under längre tid. Hösten 2020 genomförde domstolen en egen medarbetarundersökning, där flera arbetstagare angav att de hade blivit utsatta för kränkande särbehandling. Domstolen upprättade efter detta en handlingsplan och har en policy med framtagna värdeord för hur man ska bete sig mot varandra – och kränkande särbehandling har även varit uppe på personaldagar, arbetsplatsträffar och vid enskilda samtal mellan chef och arbetstagare.

Arbetsmiljöverket slog dock i sitt beslut ned på att domstolen inte gjort tillräckligt. Enligt tingsrätten är det inte organisatoriska eller sociala faktorer som ligger bakom upplevelserna av kränkande särbehandling, utan ”personrelaterade handlingar mellan individer”.

Enligt verket behövde domstolen dock börja med att identifiera bakomliggande orsaker och riskbedöma dessa efter att tidigare åtgärder för att förhindra förekomsten av konflikter och kränkande särbehandling inte gett resultat. Man behövde även genomföra en ordentlig arbetstagarundersökning och gå till botten med oklarheter kring vart man som anställd ska vända sig för att få stöd och hjälp, till exempel när man inte överens med arbetsgivaren om tillämpningen av rutiner kring arbetsuppgifterna. Man behövde även utreda hur det kommer sig att aktuella rutiner och överenskomna arbetssätt inte följs.

Tingsrätten, som bland annat anfört att Arbetsmiljöverkets intresse i ärendet riskerar att motverka den effekt domstolen vill uppnå, vände sig till Förvaltningsrätten i Göteborg och överklagade föreläggandet. Kränkande särbehandling är oacceptabelt och domstolen ”arbetar kraftfullt” med frågorna – där det finns åtgärder som är på väg medan andra redan genomförts. Föreläggandet har enligt domstolen även varit alltför oprecist för att kunna kombineras med vite.

Förvaltningsrätten håller dock inte med tingsrätten. Kraven i föreläggandet, lästa tillsammans med skälen för beslutet, är tillräckligt tydliga och precisa för att tingsrätten ska kunna utläsa vilka åtgärder som behöver vidtas. Domstolen konstaterar samtidigt att det är motsägelsefullt att tingsrätten anser att föreläggandet brister i precision – samtidigt som man anser sig redan ha uppfyllt flertalet av de krav som Arbetsmiljöverket haft.

Enligt förvaltningsrätten finns det samtidigt ingen anledning att ifrågasätta verkets uppgifter om de brister som identifierats vid inspektionen – och som framkommit genom inkomna uppgifter. Det är positivt att tingsrätten vill komma till rätta med sina problem, men är av vikt att tingsrätten ”vidtar undersökningar och riskbedömningar avseende bakomliggande orsakar för att komma till rätta med eventuella brister innan dess att åtgärder vidtas”, fortsätter förvaltningsrätten. Att arbetsgivare och arbetstagare har olika inställning till vissa uppgifter tydliggör i sin tur vikten av att undersöka bakomliggande orsaker samt otydligheter på arbetsplatsen.

Det går inte att bedöma om de åtgärder som redan vidtagits har fått avsedd effekt på arbetsmiljön och det går inte heller att utifrån tingsrättens uppgifter slå fast att föreläggandet vid tidpunkten för utfärdandet var obehövligt.

Sammantaget får Arbetsmiljöverket sägas ha haft skäl att meddela det aktuella föreläggandet – och kraven får samtidigt anses tillräckligt tydliga och preciserade. Det finns samtidigt ingen anledning att ändra vitesbeloppet. Tingsrättens överklagande avslås därför och beslutet ändras bara på så sätt att tingsrätten får fyra månader ytterligare på sig att fullgöra föreläggandet.