Lexnova Nyheter

Sveriges största juridiska nyhetstjänst – bevakning av rättsfall, lagstiftning och förarbeten inom alla rättsområden och instanser.

Hamnarbetarförbundet ska betala 100 000 för varselbrott vid sympatiåtgärder

Hamnarbetarförbundet döms av Arbetsdomstolen att betala 100 000 kronor i skadestånd till Sveriges Hamnar för brott mot varselskyldigheten vid tre tillfällen i samband med sympatiåtgärder mot portugisiska fartyg. Arbetsgivaren har dock inte rätt till skadestånd.

Hamnarbetarförbundet ska betala 100 000 för varselbrott vid sympatiåtgärder

Mellan Sveriges Hamnar och Svenska Hamnarbetarförbundet gäller kollektivavtal. Sveriges Hamnar är även bundet av kollektivavtal med Svenska Transportarbetareförbundet. APM Terminals Gothenburg AB är medlem i Sveriges Hamnar.

Under våren 2020 pågick en konflikt mellan den portugisiska hamnarbetarorganisationen SEAL och Lissabons hamn. Den 30 mars 2020 varslade SEAL om stridsåtgärder för perioden 14 april–1 juni 2020. Till följd av covid-19-pandemin suspenderade emellertid den portugisiska regeringen rätten att vidta stridsåtgärder till den 3 maj 2020, då stridsåtgärderna återupptogs.

Förbundet varslade vid tre tillfällen – den 13, 14 och 25 maj 2020 – om sympatiåtgärder. Åtgärderna bestod i korthet av att allt lossnings- och lastningsarbete på två fartyg skulle försättas i blockad i svenska hamnar. Det första varslet avsåg fartyget Wes Janine och det andra fartyget Wes Gesa.

Det tredje varslet avsåg en förlängning av stridsåtgärderna. Enligt 45 § medbestämmandelagen ska en arbetstagarorganisation som avser att vidta en stridsåtgärd eller att utvidga en pågående stridsåtgärd, skriftligen varsla motparten och Medlingsinstitutet minst sju arbetsdagar i förväg. Varslet ska innehålla uppgift om anledningen till stridsåtgärden och stridsåtgärdens omfattning. Varselskyldigheten gäller inte om det finns giltigt hinder mot att varsla.

Inget av förbundets tre varsel lämnades med iakttagande av varselfristen.

Parterna är oense om det funnits giltigt hinder mot att varsla minst sju arbetsdagar i förväg. Vidare är parterna oense om 45 § medbestämmandelagen var tillämplig på varslet den 25 maj 2020 samt om detta varsel var tillräckligt tydligt avseende omfattningen av stridsåtgärderna. För det fall förbundet skulle ha brutit mot 45 § medbestämmandelagen, är parterna oense om APM är berättigad till skadestånd.

Sveriges Hamnar yrkade skadestånd med 225 000 kronor för egen del och lika mycket för arbetsgivaren APM.

Arbetsdomstolen konstaterar att varselskyldigheten inte gäller om det finns giltigt hinder mot att varsla (45 § tredje stycket medbestämmandelagen). Avsikten med undantaget är främst att möjliggöra stridsåtgärder i fall där ett upprätthållande av varselskyldigheten i realiteten skulle innebära att stridsåtgärden blev verkningslös.

Undantaget bör, enligt förarbetena, kunna tillämpas också i andra situationer där varselskyldigheten framstår som meningslös. Se prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 410.

Av regelns utformning måste, enligt Arbetsdomstolen, den slutsatsen dras att redan den minskade påtryckningseffekt som ligger i att en stridsåtgärd får inledas först efter en varseltid inte utgör ett giltigt hinder. Å andra sidan brukar antas att redan ett varsel om stridsåtgärder kan få ekonomiska och andra konsekvenser för en arbetsgivare och att varslet i sig kan ha en viss påtryckningseffekt (se t.ex. prop. 1999/2000:32 s. 79).

Som exempel på när undantaget kan tillämpas nämns i förarbetena de särskilda förhållandena inom sjöfarten, till exempel vid blockad mot lossning av fartyg med kort liggetid. Se prop. 1975/76:105 s. 410 och även prop. 1935:32 s. 5 ff.

Åtgärderna skulle bli verkningslösa om arbetsgivaren i förväg informerades om åtgärden, eftersom fartyget då kan omdirigeras. Om varslet lämnas sedan fartyget anlänt till svensk hamn, skulle fartyget kunna lämna hamnen innan stridsåtgärden sattes igång. Se till exempel Johan Schelin, Bekvämlighetsflagg och arbetsförhållanden, Iustus 1997 s. 411 f. En sådan strategi har tillämpats bl.a. i AD 2015 nr 70, AD 1992 nr 10 och AD 1989 nr 120.

Enligt Arbetsdomstolens mening framstår det som klart att det inom förbundets styrelse har funnits kunskap om att det ungefär en gång i veckan anlöpte fartyg till APM:s terminal i Göteborg som under en slinga lastats i Lissabons hamn och att det oftast var fråga om ett eller par fartyg som återkom.

Den stridsåtgärd som SEAL hade vidtagit i Lissabon syftade – såvitt framkommit i målet – till att förmå Lissabons hamn att för hamnarbete anställa medlemmar i SEAL i stället för ”strejkbrytare”. AD framhåller att förbundet inte närmare utvecklat hur dess stridsåtgärder skulle påverka Lissabons hamn att fortsättningsvis anställa medlemmar i SEAL. Det får antas att tanken var att om lasten på Wes Gesa och Wes Janine inte kunde lossas i Göteborg så skulle detta påverka rederiet, lastägare med mera att inte fortsätta använda Lissabonhamnen så länge hamnen använda strejkbrytare och att detta i sin tur skulle påverka Lissabons hamn att tillmötesgå SEAL:s krav.

Av detta följer att stridsåtgärdens påtryckningseffekt på Lissabons hamn inte – som är fallet med den fackliga strategi som ofta tillämpas vid bekvämlighetsflaggade fartyg – stod och föll med att de aktuella fartygen utsattes för blockad vid sitt nästa anlöp till svensk hamn.

Arbetsdomstolen kan vidare notera att varslen den 13 och 14 maj inte enligt sin utformning avsåg ett specifikt anlöp utan skulle gälla under viss tid, och att denna tid den 25 maj förlängdes med en dryg månad. Dessa förhållanden visar, enligt Arbetsdomstolens mening, att stridsåtgärderna inte avsåg ett specifikt anlöp, utan var tänkta att gälla även senare anlöp av de två fartygen, i vart fall om dessa även då var lastade av ”strejkbrytare”.

Mot bakgrund av detta står det enligt Arbetsdomstolen klart att ett iakttagande av varselskyldigheten inte skulle ha inneburit att stridsåtgärderna blev verkningslösa. Inte heller har det funnits något hinder av rent praktisk natur mot att sig iaktta tiden för varselskyldigheten. Sammanfattningsvis har förbundet inte haft giltigt hinder mot att varsla.

Har förbundet varit skyldigt att varsla om den fortsatta blockaden? Enligt Arbetsdomstolens mening innebär varslet en så betydande förändring av den pågående blockaden att förbundet var skyldigt att varsla innan åtgärden vidtogs (jfr AD 1977 nr 83 och prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 504 och 536).

Arbetsgivarparterna har anfört att förbundets varsel den 25 maj 2020 inte varit tillräckligt tydligt, och har bland annat framhållit att arbetsgivarsidan med ledning av varslet inte kunnat bedöma om blockaden avsåg även andra fartyg än Wes Gesa och Wes Janine. I och med den tydliga kopplingen till de tidigare varslen, vari stridsåtgärdens anledning och omfattning klart framgår, anser Arbetsdomstolen att varslet den 25 maj uppfyllde kraven i 45 § medbestämmandelagen.

Enligt 45 § medbestämmandelagen ska varsel lämnas till berörd motpart och det är den fysiska eller juridiska person som skulle ha varslats som är skadeståndsberättigad. Se prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 409 f. Förbundets stridsåtgärder har skett till stöd för en primärkonflikt i Lissabon och var avsedda att påverka en arbetsgivare i Portugal. Förbundet har tecknat kollektivavtal med Sveriges Hamnar. Sveriges Hamnar är därför, enligt Arbetsdomstolens mening, motpart i den mening som avses i 45 § medbestämmandelagen och förbundet har inte varit skyldigt att varsla APM.

Bolaget har därför inte rätt till skadestånd.

Arbetsgivarorganisationen får nöja sig med 100 000 kronor i skadestånd och vardera parten får stå sina rättegångskostnader.


Ladda ner dokument

Namn Storlek Ladda hem

36-21.pdf

200 KB
Instans
Arbetsdomstolen
Rättsområden
Skadeståndsrätt, Kollektivavtal