Det handlar om två mål med samma utgång. Ett fall gäller en man (domen bifogas artikeln) men vi väljer att redovisa fallet med en kvinna. År 2013 sökte en nu 69-årig kvinna ersättning enligt lag (2012:663) om ersättning på grund av övergrepp eller försummelser i samhällsvården (ersättningslagen) hos den så kallade Ersättningsnämnden. Genom ersättningslagen fanns det möjlighet att begära ersättning från staten för den som någon gång under perioden 1 januari 1920 – 31 december 1980 hade varit omhändertagen för samhällsvård, om det kunde antas att hen i samband med vården hade utsatts för övergrepp och försummelser av allvarlig art.
69-åringen nekades genom beslut från Ersättningsnämnden i juni 2014 rätt till ersättning. Med anledning av det negativa beslutet från Ersättningsnämnden anlitade kvinnan år 2014 en Stockholmsadvokat för att driva en skadeståndstalan mot staten. I samband med detta togs kvinnans rättsskydd i anspråk. Hennes talan fördes i tre instanser utan framgång.
Ytterligare ett tiotal personer – vilka liksom 69-åringen fått avslag från Ersättningsnämnden – anlitade advokaten att föra även deras talan mot staten.
Kvinnan har nu väckt talan mot den aktuella advokatbyrån och advokaten. Hon yrkar att tingsrätten ska fastställa att hon inte är betalningsskyldig i förhållande till någon av svarandena. Den huvudsakliga grunden är att det föreligger fel i utförande av advokattjänst.
Stockholms tingsrätt konstaterar att domstolen på flera ställen i domen mellan 69-åringen och staten använt uttryck såsom ”som det får förstås” och ”som det får uppfattas” om talan. Det framgår att domstolen behövde ägna sig åt processledning men att talan trots detta hade sådana brister att den inte i alla delar kunde läggas till grund för prövning.
Tingsrätten anser att det genom de avsnitt 69-åringen har refererat till i domskälen är visat att Stockholmsadvokatens processföring haft brister genom att han i vart fall delvis förde fram otydliga grunder och framställde allmänt hållna invändningar, men även genom att han misslyckades med att förtydliga rättsfrågorna trots domstolens påpekanden. Bristerna har varit sådana att advokattjänsten bedöms ha varit felaktig på det sätt 69-åringen påstått.
Frågan blir då om felet kan medföra rätt till prisavdrag. Det anser inte tingsrätten. Även om det är visat att sättet [advokaten] förde talan på var otydligt och föranledde befogad kritik från domstolen utgör det enligt tingsrätten inte sådant uppenbart fel som medför rätt till prisavdrag”.
Inte heller på övriga grunder vinner talan bifall. 69-åringen förlorar målet och ska ersätta motparternas rättegångskostnader. Tingsrätten förpliktar 69-åringens ombud att solidariskt 69-åringen till advokaten utge del av hans rättegångskostnad med 15 000 kronor. Tingsrätten pååekar att trots frågor och påpekanden från tingsrätten, bland annat vid en extra muntlig förberedelse, har det varit svårt att få klarhet i saken. Den argumentation som lagts fram har varit vidlyftig och bitvis svår att följa och därtill varit kostnadsdrivande.
Tingsrätten anser att talan om fastställande av avsaknad av fordringsförhållande gentemot Stockholmsadvokaten varit uppenbart bristfällig och att den inledande argumentationen kring ett solidariskt ansvar varit högst oklar. Likaså har argumentationen kring frågor om betydelse av medgivande varit påfallande vidlyftig och medfört onödig skriftväxling.
Sammantaget har detta orsakat advokaten merkostnader för processen som ombudet ska ansvara för. I och med att även advokaten delvis har medverkat till en omfattande processföring genom invändningar och påståenden som saknat tydlig relevans, vilket inte ombudet kan hållas ansvarigt för, begränsas det solidariska ansvaret till 15 000 kronor.
Advokaten och byrån har företrätts av en utesluten medlem i Advokatsamfundet.
I ytterligare ett fall kritiseras advokaten för sin processföring och ombudet blir solidariskt ersättningsskyldig för viss del av klientens motpartskostnader.