Den 13 juni 2016 försattes en krog i konkurs av Södertörns tingsrätt efter egen ansökan. En advokat i Stockholm förordnades som konkursförvaltare. Under konkursutredningen framställde konkursförvaltaren krav på återvinning om 500 000 kronor mot Skandinavisk Fisk Distribution AB.
Södertörns tingsrätt avslog konkursboets begäran om att SK Fisk skulle utge 500 000 kronor plus ränta till konkursboet. Tingsrätten biföll, det av svaranden medgivna, andrahandsyrkandet om att SK Fisk skulle utge vissa inventarier till konkursboet och beslutade att konkursboet skulle ersätta SK Fisks rättegångskostnader med 183 674 kronor plus ränta. Tingsrätten ansåg dock inte att konkursförvaltaren personligen skulle svara för någon del av rättegångskostnaderna vilket SK Fisk begärde.
Arvodet satte ned till noll
Den 28 september 2018 lämnade konkursförvaltaren in avslutshandlingar till tingsrätten och begärde att konkursen skulle skrivas av enligt 10 kap. 1 § konkurslagen. Detta eftersom konkursboets tillgångar inte räckte till betalning av uppkomna och förväntade konkurskostnader och de andra skulder (utdömda rättegångskostnader) som boet hade ådragit sig. I beslut 15 mars 2019 skrevs konkursen av. Förvaltarens arvode såvitt avser talan i återvinningsmålet sattes ned till noll kronor.
Nu yrkar SK Fisk skadestånd med 183 674 kronor av konkursförvaltaren personligen. Grunden är att Stockholmsadvokaten genom att uppsåtligen eller av vårdslöshet inleda och föra en obefogad process samt genom att abandonera inventarierna agerat i strid med konkurslagens bestämmelser och orsakat SK Fisk en sådan skada som förvaltaren är skyldig att ersätta. Detta följer även av allmänna skadeståndsrättsliga principer. Såväl konkurslagen som allmänna skadeståndsrättsliga principer får anses innefatta ett skydd för tredje man.
Advokaten svarar att det förhållandet att SK Fisk, när det gäller ersättning för rättegångskostnader, har en massafordran, det vill säga en fordran på konkursboet, innebär inte att konkursförvaltaren är personligen ansvarig för den aktuella fordringen.
Konkursförvaltaren: Jag var inte vårdslös
Han har inte agerat vårdslöst och inte överträtt någon norm som är uppställd i SK Fisks intresse och han kan därför inte bli skadeståndsskyldig i övrigt i förhållande till SK Fisk.
Södertörns tingsrätt inleder med att notera att domstolen återvinningsmålet kom fram till att konkursförvaltaren borde ha förstått att det skulle bli mycket svårt att bevisa att en rörelseöverlåtelse ägt rum. Tingsrätten ansåg dock att det mot bakgrund av vissa omständigheter, såsom till exempel att det fanns visst begränsat stöd i den skriftliga bevisningen för att en rörelseöverlåtelse skett och att SK Fisk bytte lås och hävdade äganderätt till inventarierna, inte kunde anses vårdslöst eller försumligt att påstå att en rörelseöverlåtelse ägt rum. Konkursförvaltaren skulle därför inte förpliktas att ansvara personligen för någon del av rättegångskostnaderna.
Södertörns tingsrätt anser att denna bedömning har ett högt bevisvärde, även om det i det målet gällde solidariskt betalningsansvar för Jan Gerdén enligt 18 kap. 6 och 7 §§ rättegångsbalken och inte skadeståndsansvar.
Nedsättningen talar för vårdslöshet
Däremot säger tingsrätten: ”Det som skulle kunna tala för att [konkursförvaltaren] uppsåtligen eller av vårdslöshet inlett och fört en obefogad process är att hans arvode för återvinningsprocessen jämkades till noll kr i konkursärendet. Frågan om arvodet prövas dock i förhållande till 7 kap. 8 § konkurslagen varvid tingsrätten i konkursärendet gjort bedömningen att konkursförvaltaren – genom att väcka talan om återvinning trots att möjligheterna till framgång varit små – inte har agerat på ett sätt som främjat en förmånlig och snabb avveckling av boet och därmed inte agerat med erforderlig omsorg”.
Av ordalydelsen i 7 kap. 8 § konkurslagen framgår dock att den bestämmelsen skyddar borgenärernas – och inte tredje mans – intressen. Det framgår enligt tingsrättens uppfattning också indirekt av NJA 2006 s. 420. Detta innebär att advokaten, även om han inte agerat helt optimalt i förhållande till 7 kap. 8 § konkurslagen, inte överträtt någon norm till skydd för tredje man som enligt rättsfallet är en förutsättning för skadeståndsansvar.
Den bevisning som lagts fram i detta mål, särskilt två vittnesförhör har, enligt rätten, snarast förstärkt intrycket av att advokaten hade fog för att inleda och föra processen i återvinningsmålet ”även om han felbedömde styrkan av sin bevisning och därmed utgången i målet”. Av rättspraxis (jfr. NJA 2006 s. 420 och NJA 2005 s. 443) framgår att konkursförvaltaren måste anses ha ett betydande handlingsutrymme i fråga om att inleda och fullfölja en process.
Obefogad process inte visat
Tingsrätten anser därför att SK Fisk inte förmått visa att advokaten uppsåtligen eller av vårdslöshet inlett eller fört en obefogad process i återvinningsmålet.
Nästa fråga är då om advokaten är skadeståndsskyldig för att han beslutade att abandonera inventarierna i oktober 2017 i stället för i juni 2017 i enlighet med vad SK Fisk påstår? Nej, advokaten har utförligt angett vilka överväganden han gjorde i fråga om inventarierna. Dessa överväganden framstår för tingsrätten inte som ogrundade, särskilt inte mot bakgrund av de ringa kostnader som tredje man riskerade. Som tingsrätten angett beträffande rättegångskostnaderna kan eventuella överträdelser av bestämmelserna i 7 kap. 8 § konkurslagen dessutom inte grunda skadeståndsskyldighet mot tredje man. Detta eftersom bestämmelsen inte är avsedd att skydda tredje man utan konkursborgenärerna.
Slutligen anser inte tingsrätten heller att konkursförvaltaren är skadeståndsskyldig på grund av någon allmän skadeståndsrättslig princip.
Advokaten ville att SK Fisks ställföreträdare och/eller ombud skulle stå för rättegångskostnaderna solidariskt med SK Fisk. Tingsrätten anser dock inte att vare sig ställföreträdaren eller ombudet agerat på ett sådant sätt att de ska ansvara personligen för någon del av rättegångskostnaderna.