En VVS-firma på Tyresö träffade den 3 maj 2019 ett muntligt avtal om att firman skulle utföra VVS-arbeten i en privatpersons enbostadshus i ett plan. Arbetena skulle ersättas på löpande räkning, men parterna är oense om huruvida en ungefärlig prisuppgift om högsta pris har lämnats av bolaget och om vad prisuppgiften, ifall en sådan uppgift anses lämnad, omfattade.
Kunden är verksam i byggbranschen och hade haft yrkesmässig kontakt med bolaget, men han är konsument i parternas avtalsförhållande.
Kunden skulle i samband med bolagets VVS-arbeten utföra andra byggnadsarbeten än VVS-arbete i huset. Bolagets arbeten skulle utföras i enlighet med vad Branschregler Säker Vatteninstallation 2016:1 anvisar.
I maj 2019 påbörjade bolaget arbetena.
Kunden har yrkat att VVS Söderort förpliktas att till honom betala 690 311 kronor jämte ränta. Han hävdade att firman lämnade en ungefärlig prisuppgift för arbetena om 60 000–70 000 kronor inklusive mervärdesskatt. Bolaget skickade sålunda tre fakturor till honom uppgående till totalt 111 180 kronor vilket överstiger den ungefärliga prisuppgiften med 59 procent.
Trots betydande överfakturering har arbetet inte slutförts. Han bestred till följd av detta att betala utöver den ungefärliga prisuppgiften och valde även att hålla inne resterande betalning till dess att arbetena skulle bli slutförda.
Vid besiktningarna den 2 september och 15 oktober 2019 kunde konstateras att arbetena i flera avseenden inte hade utförts fackmässigt, det vill säga anvisningarna om Säker Vatteninstallation hade inte efterföljts. Han bad VVS Söderort att avhjälpa de brister som konstaterades i utförandet, men bolaget vägrade att samarbeta. Av denna anledning erbjöd han bolaget att närvara vid en ny besiktning av arbetena. Bolaget svarade inte på hans erbjudande och får därmed, menade han, anses ha tackat nej till denna inbjudan.
Han har underrättat VVS Söderort om felen inom skälig tid efter att de upptäcktes. För att komma till rätta med avvikelserna måste tätskiktet brytas i tvättstugan och, eventuellt, även i badrummet.
Skadeståndsanspråket för att åtgärda de felaktiga arbetena uppgår till 587 687 kronor och avser sålunda kostnader för åtgärdande av felen.
Nacka tingsrätt konstaterade första att VVS-firman får anses ha lämnat en ungefärlig prisuppgift om
60 000–70 000 kr avseende nu berörda arbeten. I beloppet får anses ingå mervärdesskatt, eftersom en prisuppgift lämnad till konsument alltid ska inkludera mervärdesskatt.
Tingsrätten ansåg angående påstådda fel att det borde ha stått klart för kunden att han riskerade att göra sig skyldig till avtalsbrott om han slutade betala, vid påföljd att VVS Söderort hade rätt att ställa in arbetena med stöd av 45 § första stycket konsumenttjänstlagen Visserligen var det svårt för honom, för att inte säga omöjligt, att i den uppkomna situationen veta vilket belopp han var skyldig att betala, men han var, såvitt utredningen utvisar, inte beredd att betala något ytterligare belopp alls, om inte bolaget slutförde arbetena.
Det är i detta fall kunden som har hävt parternas avtal. En förutsättning för att han ska vara berättigad till skadestånd är att hävningen var befogad. Enligt 21 § andra stycket KtjL får sålunda konsumenten häva avtalet om syftet med tjänsten i huvudsak är förfelat och näringsidkaren har insett eller bort inse detta.
VVS-firmans företrädare har förklarat att firman skulle ha kunnat slutföra entreprenaden utom när det gäller de ytor i tvättstugan och badrummet där plattsättning har skett, om bolaget hade fått möjlighet att fortsätta arbetena. Avgörande för prövningen torde vara den bedömning som görs med anledning av vissa av felpåståendena avseende tvättstugan och badrummet.
Det är inte tvivel om att rören inte skulle ha gjutits in. Gjutningsarbeten ingick inte i de arbeten som var avtalade att VVS-firman skulle utföra, utan det var någonting som kundens själv ansvarade för. Inte heller var det avtalat mellan parterna att bolaget skulle svara för samordningen av gjutningsarbeten, eller till exempel tätskiktsarbeten, och bolagets egna arbeten. Annat har inte framkommit än att kunden i egenskap av beställare ansvarade för samordningen av de olika arbetena. Det som har lett till att rören göts in är själva gjutningen. För att bolaget ska anses ansvarigt för de ingjutna rören krävs att det är visat att bolaget har rått eller på annat sätt aktivt förmått kunden att utföra gjutningen på det sätt han gjorde eller otillbörligen förlett honom att göra det. Det är inte visat att så är fallet.
När det gäller monteringen av kopplingsdosorna till blandaren för duschen i badrummet är parterna ense om att den inte uppfyller kraven i Säker Vatten. En företrädare för firman har vittnat om att han en kväll blev uppringd i bilen av kunden som uppgav att dosorna stack fram för litet ur väggen, varvid han förklarade för kunden att han skulle komma över till honom och justera detta genom att trycka fram dosorna, varpå kundensvarade att denna åtgärd framstod så enkel att han kunde göra det själv vilket denne också gjorde. Genom utredningen i denna del får det därför anses visat att felet har uppkommit på grund av omständighet utanför bolagets kontroll. Bolaget var därmed inte ansvarigt för felet.
Övriga felpåståenden avser sådant som enligt utredningen inte kan anses utgöra fel eftersom firman inte fick möjlighet att åtgärda dem.
Eftersom kundens hävning av parternas avtal inte kunde anses befogad, hade han inte rätt vare sig till återbetalning av erlagt belopp eller till skadestånd. Käromålet skulle följaktligen lämnas utan bifall.
Också Svea hovrätt konstaterar att det genom uppgifter från firmans företrädare är klarlagt att bolaget vid ett flertal tillfällen informerade kunden om att rören måste demonteras innan gjutningen slutfördes.
VVS-firman har alltså inte åsidosatt dess omsorgsplikt eller skyldigheten att samråda. Det har i den uppkomna situationen inte heller ålegat bolaget att avråda kunden från att påbörja gjutningen av golvet. Under dessa förhållanden utgör de ingjutna rören inte ett fel som bolaget ansvarar för.
Och med tillämpning av detta beviskrav instämmer hovrätten också i tingsrättens bedömning att det är visat att kopplingsdosornas felaktiga läge har uppkommit till följd av en omständighet utanför VVS-firmans kontroll.
När det gäller kundens övriga felpåståenden anser hovrätten, i likhet med tingsrätten, att utredningen talar för att det skulle ha varit möjligt för firman att åtgärda bristerna om arbetet hade återupptagits. Hovrätten bedömer alltså att de påtalade bristerna inte är att anse som fel.