En 61-årig kvinna kontaktade en advokaten på en byrå i Stockholm för biträde i fråga om klander av ett testamente. Den 7 maj 2019 hade advokaten och klienten ett inledande möte, varvid advokatbyrån åtog sig att biträda klienten i tvisten. Advokatbyråns bedömning blev slutligen att någon klandertalan inte borde väckas. Uppdraget pågick fram till i april 2020, då advokatbyrån frånträdde sitt uppdrag på grund av utebliven betalning.
Advokatbyrån har krävt betalt av klienten enligt fyra fakturor för sammanlagt 72,5 timmars arbete. Svaranden har betalat 3 000 kronor. Det resterande beloppet, som motsvarar det av advokatbyrån yrkade beloppet, kvarstår obetalt och i maj 2020 bestred klienten betalningsskyldighet för de utställda fakturorna.
Klienten beviljades rättsskydd och hennes försäkringsbolag har den 6 oktober 2021 betalat ut 103 313 kr till Advokatbyrån. Eftersom 61-åringen bestritt betalningsskyldighet har advokatbyrån inte tillgodogjort sig beloppet, som finns på ett avskilt klientmedelskonto. Advokatbyrån har uppgett att den – för det fall tingsrätten skulle meddela dom i enlighet med käromålet – kommer att tillgodogöra sig beloppet och minska kvinnans betalningsskyldighet med motsvarande belopp.
Advokatbyrån kräver 169 350 kronor av klienten motsvarande 2 500 kronor i timmen.
Svaranden uppger att hon aldrig accepterat ett högre timarvode än det timarvode som hennes rättsskyddsförsäkring medger, det vill säga i enlighet med rättshjälpstaxan. Det är normalt förekommande inom advokatbranschen att klienten ska bekräfta ett högre timarvode än enligt rättshjälpstaxan om klienten har rättsskydd, och så har inte skett. Tvärtom var kvinnan vid det inledande mötet den 7 maj 2019 väldigt tydlig med att hon inte hade råd att betala mer än vad rättsskyddet täckte. Därför ska ett timarvode motsvarande rättshjälpstaxan tillämpas i avtalet mellan parterna. 61-åringen har aldrig fått del av någon skriftlig uppdragsbekräftelse från advokatbyrån.
När det gäller skäligheten av beloppet menar klienten att advokaten överdebiterat antalet timmar.
Stockholms tingsrätt konstaterar att enligt Sveriges advokatsamfunds vägledande regler om god advokatsed, punkten 4.1.1, ska det arvode som en advokat debiterar vara skäligt. Av kommentaren till detta avsnitt framgår att regeln inte får uppfattas på så sätt att den utgör ett hinder mot advokatens frihet att med viss marginal bestämma sitt arvode.
I punkten 4.1.2 exemplifieras vad som får beaktas vid bedömningen av vad som är skäligt arvode. Det kan vara vad som har avtalats med klienten, uppdragets omfattning, dess art, svårighetsgrad och betydelse, liksom advokatens skicklighet, arbetets resultat och andra sådana omständigheter. Med uppdragets omfattning avses bland annat tid, varvid i första hand inte skall beaktas den tid som advokaten faktiskt lagt ned, utan den tid som uppdraget normalt skulle ha krävt.
Med uppdragets art kan avses krav på skyndsam handläggning och advokatens omedelbara tillgänglighet. Uppdragets svårighetsgrad och advokatens skicklighet får också vägas in. Skicklighet innefattar bland annat advokatens specialkunskaper inom ett område som uppdraget rymmer.
Även tvisteföremålets förmögenhetsvärde och ytterst nyttan för klienten kan vara av betydelse vid bedömningen av arvodets skälighet. (Se kommentaren till 4.1.2.)
Slutligen framgår av de vägledande reglerna, punkten 4.1.4, att en advokat i anslutning till att uppdraget antas ska ange principerna för sin debitering samt upplysa klienten om vilka faktureringsrutiner som advokaten avser att tillämpa.
Tingsrätten börjar med att konstatera att det inte finns något skriftlighetskrav på avtal om advokatuppdrag och timarvode. Det har inte varit någon förutsättning för timarvodet att klienten skriftligen bekräftat detta. Den avgörande frågan är i stället om advokatbyrån informerade klienten om timarvodet på 2 500 kronor och om parterna därigenom ingick ett muntligt avtal om detta.
Advokaten har uppgett att han informerade sin klient och hennes dotter om sitt timarvode på 2 500 kronor i samband med att han fick uppdraget vid det inledande mötet. Han har vidare förklarat att advokatbyrån rutinmässigt alltid skickar en skriftlig uppdragsbekräftelse, med bland annat uppgifter om aktuella timarvoden, till en ny klient. Av uppdragsbekräftelsen, som har åberopats som skriftlig bevisning, framgår att denna har adresserats till klienten på hennes hemadress, att den är undertecknad av advokaten och att den innehåller uppgifter om timarvodet på 2 500 kronor. Klienten har gjort gällande att hon inte fått del av brevet.
Genom de uppgifter som advokaten har lämnat under sanningsförsäkran i förening med den åberopade uppdragsbekräftelsen anser tingsrätten dock att advokatbyrån har visat att parterna ingått ett muntligt avtal om ett timarvode på 2 500 kronor, att byrån dessutom informerat 61-åringen i efterhand om det timarvode som advokatbyrån avsåg att tillämpa för det aktuella uppdraget och att klienten vid denna tidpunkt inte riktat någon anmärkning mot arvodesnivån.
När det gäller hur mycket tid som advokaten och den biträdande juristen har lagt ned på uppdraget för klienten består bevisningen av advokatbyråns arbetsredogörelser och de kompletterande uppgifter som advokaten lämnat under förhöret vid tingsrätten. Arbetsredogörelserna innehåller detaljerade och tydliga uppgifter om vilka åtgärder som vidtagits samt tidsåtgången för dessa. Mot denna bakgrund anser tingsrätten att Advokatbyrån får anses ha visat att advokaten och den biträdande juristen har lagt ned det antal timmar som klienten fakturerats för.
Tingsrätten håller inte med om att advokatbyrån har lagt ned orimligt mycket tid på vissa arbetsuppgifter, däribland kontakter med testamentsvittne och handstilssakkunnig, upprättande av fullmakt och överklagande samt upprättande och mottagande av mail och brev. Tingsrätten anser att advokaten under förhöret i tingsrätten på ett detaljerat och trovärdigt sätt har kunnat redovisa vilka överväganden som legat bakom de åtgärder som klienten har ifrågasatt nödvändigheten av.
Yrkandet ska därför bifallas.