En man och en kvinna i 40-årsåldern åtalades i Göteborgs tingsrätt för grov fridskränkning.
Paret har två vuxna barn, en treåring samt en flicka född 2009 och en pojke född 2010. Både mannen och kvinnan har avtjänat fängelsestraff – något som gjorde att flickan när hon var helt liten var familjehemsplacerad. Barnen har även varit föremål för utredningar från socialtjänsten, bland annat efter orosanmälningar från skolan om att det förekommer barnaga i hemmet.
Familjen har med anledning av barnens svårigheter i skolan och orosanmälningarna deltagit i familjebehandling, som syftat till att ge barnen stöd och föräldrarna verktyg för att hantera barnen på bästa sätt. Behandlingen skulle avslutas i mitten av september 2020. I slutdokumentationen antecknades det bland annat att flickan dagligen hamnar i konflikter i skolan och att pojken får kraftiga verbala och fysiska utbrott flera gånger per dag.
En vecka innan behandlingen skulle avslutas ringde flickan till en av familjebehandlarna och berättade att hennes mamma inte lät henne göra läxorna. Kvinnan förklarade för behandlaren att hon visst fick det, men att hon inte fick använda mobiltelefon eller dator. Flickan uppgav dock i ett längre samtal med behandlarna att hon och hennes bror ofta får stå i skamvrån och att de blir slagna med bälten – uppgifter som hon sedan upprepade för socialsekreterare som familjebehandlarna kopplat in.
Samma kväll skickade flickan ett sms till familjebehandlaren med följande lydelse:
”hoppas ej stör men pappa slår oss och [flickans bror] mest han har låst in seg på toa och badar pappa sikrier men nu blev det lugnare mamma är i kyrka jag skakar men det är bra nu pappa siger att vi ska sova kanske skriver sen om de blir alvarigare”.
Socialtjänsten reagerade genom att nästa dag hämta barnen och omhänderta dem enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Pojken och flickan placerades först på ett akutboende och flyttades sedan till en jourhemsfamilj. Föräldrarna frihetsberövades och åtal väcktes.
Tingsrätten ansåg dock inte att bevisningen mot föräldrarna höll och frikände dem därför.
Flickan ansåg i och för sig ha gjort ett trovärdigt intryck och hade även lämnat motsvarande uppgifter till andra personer som hördes som vittnen vid huvudförhandlingen. Hennes bror hade dock inte lämnat samma eller ens liknande uppgifter om vad barnen varit med om innan de blivit omhändertagna.
Flickan hade även lämnat vissa andra uppgifter som visat sig inte stämma, som att hon sade sig ha fotograferat skador hon fått, men att några sådana bilder inte kunnat säkras vid undersökning av hennes telefon. Det fanns även andra omständigheter som talade mot flickans berättelse. Tingsrättens slutsats var att utredningen reser ”allvarliga frågetecken” kring flickans trovärdighet.
Det fanns enligt domstolen befogad anledning till tvivel om flickans uppgifter om de åtalade gärningarna var riktiga och tillförlitliga. Hennes bror hade i sin tur lämnat ”svepande och otydliga uppgifter” och tingsrätten ansåg inte att det gick att utesluta att han påverkats av sin syster. Det gick därför inte att basera en fällande dom i barnens uppgifter – och den oberoende bevisningen var svag. Även om det fanns uppgifter som var besvärande för föräldrarna ansåg tingsrätten också att åtalet skulle ogillas.
Åklagaren drev åtalet vidare till Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att föräldrarna skulle dömas i enlighet med åtalet till två års fängelse.
I hovrätten har dock försvaret framställt en jävsinvändning. En av de tilltalade har när huvudförhandlingen i hovrätten inletts tyckt sig känna igen en av nämndemännen. Försvararna lyfte då frågan om han kunde vara jävig men fick besked av hovrätten att denna fråga var utredd.
Först vid slutanförandena fick de tilltalade reda på vad nämndemannen hette. En kontroll visade då att han även deltagit som nämndeman när förvaltningsrätten fattat beslut om att barnen skulle beredas tvångsvård. I detta mål förekom det bland annat påståenden om våldsanvändning från föräldrarna. ”Sett ur de tilltalades synvinkel finns det en risk för att den jäviga nämndemannen påverkat övriga ledamöter i rätten, inte minst när hovrätten tagit del av den muntliga bevisningen utan att parterna varit närvarande”, argumenterade försvaret – som även ansåg att det kunde ifrågasättas om rätten till en rättvis rättegång hade åsidosatts.
Hovrätten bekräftar nu att nämndemannen som varit med vid avgörandet om tvångsvård har varit jävig i hovrätten – och han har också avträtt ur rätten. Det har inte påståtts att någon av de andra ledamöterna skulle vara jävig till följd av sin ställning i förhållande till någon av parterna eller till saken.
Att en ledamot avträtt från rätten på grund av jäv är inte i sig tillräckligt för att jäva ut övriga ledamöter. Nämndemannen har dock, trots att han varit uppenbart jävig, under flera dagar deltagit i hovrättens handläggning ihop med de övriga ledamöterna. Detta har innefattat uppspelning av upptagningarna av förhören vid tingsrätten, där rätten tog del av utredning om påstått våld som nämndemannen ett år tidigare tagit del av och bedömt vid processen i förvaltningsrätten.
Det finns enligt hovrätten ingen anledning att anta att de övriga ledamöterna inte skulle ha förhållit sig opartiska och oberoende. De tilltalade riskerar dock långa fängelsestraff och betydande skadestånd och från deras perspektiv måste omständigheterna ha skapat ett betydande tvivel om domstolens opartiskhet. Vid ett objektivt betraktelsesätt är omständigheterna också ägnade att rubba förtroendet för samtliga ledamöters opartiskhet och oberoende.
Hovrätten förklarar därför nu – genom en ny sits – samtliga ledamöter jäviga och ställer in huvudförhandlingen.