Göteborgs Friidrottsförbund, som lyder under Svenska Friidrottsförbundet, arrangerar varje år ett antal lopp där det största är Göteborgsvarvet, som är ett halvmaraton. Loppet har hållits varje år sedan år 1980, med undantag för åren 2020 och 2021 då det ställdes in på grund av covid-19-pandemin. Numera arrangerar förbundet även Göteborgsvarvet Maraton.
När loppet ställdes in år 2020 kunde löparna som anmält sig välja mellan att skänka anmälningsavgiften till Göteborgs Friidrottsförbund, springa ett digitalt lopp eller flytta startplatsen till 2021 års lopp.
För år 2021 uppgick anmälningsavgiften för Göteborgsvarvet till 595–895 kronor medan avgiften för Göteborgsvarvet Maraton uppgick till 1 000–1 100 kronor. När även 2021 års lopp ställdes in erbjöds löparna att flytta sin startplats till ett nyinrättat lopp senare samma år eller flytta startplatsen till nästkommande upplaga av loppen.
Med anledning av att 2021 års lopp ställdes in mottog Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden ett stort antal anmälningar från besvikna löpare.
Konsumentombudsmannen, KO, har nu stämt Göteborgs Friidrottsförbund och yrkat att förbundet inte ska få använda sig av avtalsvillkor som innebär att anmälningsavgiften inte återbetalas för det fall att ett marknadsfört motionslopp inte blir av.
KO har gjort gällande att förbundet har använt sig av avtalsvillkor som är oskäliga enligt 3 § första stycket lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, avtalsvillkorslagen. De aktuella villkoren ger förbundet rätt att ställa in ett lopp utan återbetalning eller annan kompensation om det sker bland annat på grund av pandemiregler eller oförutsedda händelser. Detta gäller oavsett när loppet ställs in eller om förbundet har ådragit sig några kostnader.
Patent- och marknadsdomstolen konstaterar inledningsvis att om en konsument inte får tillbaka anmälningsavgiften för ett inställt lopp utan egen förskyllan utgör det en betydande nackdel för denne. Sådana avtalsvillkor innebär ett avsteg från avtalsrättsliga principer om att avtal ska hållas och att den som inte erhåller avtalad prestation inte ska betala för den.
Det är ostridigt att förbundets verksamhet är att främja idrottsverksamhet i Göteborgsområdet. Det har inte ifrågasatts att förbundet inte fritt kan disponera över intäkterna samt att intäkterna finansierar idrottsföreningars klubbkassa genom funktionärsersättning.
Med hänsyn till detta bedömer rätten att förbundet inte är en vanlig vinstdrivande aktör, utan en arrangör med tydliga folkrörelseinslag. Det är även ostridigt att förbundet inte kan teckna en försäkring och därigenom hantera de ekonomiska konsekvenserna vid ett inställt lopp.
Vid en helhetsbedömning kommer rätten fram till att avtalsvillkoren inte är oskäliga, mycket på grund av att konsumentens avtalspart utgörs av en ideell förening med ett tydligt folkrörelseinslag.
Domstolen beaktar även att det tidigare fanns undantag från återbetalningsskyldigheten i konsumentförhållanden som möjliggjorde för en arrangör av fritidsaktiviteter utomhus att avtala bort återbetalningsskyldigheten om evenemanget ställdes in på grund av vädret. En motsatt ordning skulle vara oproportionerligt betungande för förbundet, särskilt vid oförutsedda händelser som inträffar i närtid inpå själva loppet.
En rådman och en ekonomisk expert är skiljaktiga och anser att avtalsvillkoren är oskäliga i 3 § avtalsvillkorslagens mening.
Genom villkoren försätts konsumenten i en sämre rättsställning än vad som annars hade gällt enligt svensk rätt. Några villkor som väger upp obalansen återfinns inte i avtalet. I stället övervältras hela risken för ett inställt lopp på konsumenten.
”Sammantaget medför de nu aktuella avtalsvillkoren i strid med kravet på god sed en betydande obalans i parternas rättigheter och skyldigheter enligt avtalet till nackdel för konsumenten. De är därmed oskäliga i 3 § avtalsvillkorslagens mening, och då det är fråga om villkor i standardavtal är det motiverat från allmän synpunkt att meddela förbud om fortsatt användning”, avslutar minoriteten.