Mellan FLQ Bygg Konsult AB och Stockholms Lokala Samorganisation gäller inte kollektivavtal. FLQ är inte medlem i någon arbetsgivarorganisation. Målet handlar om tre medlemmar i Stockholms LS som aldrig varit anställda av FLQ.
Parterna är oense om Stockholms LS haft rätt till förhandling med FLQ avseende krav enligt lagen (2018:1472) om entreprenörsansvar för lönefordringar (entreprenörsansvarslagen) beträffande de tre medlemmarna. Den huvudsakliga tvistefrågan avser innebörden av 20 § entreprenörsansvarslagen och om bestämmelsen innebär att bolaget varit skyldigt att förhandla med Stockholms LS enligt 10 § medbestämmandelagen trots att medlemmarna inte varit arbetstagare hos FLQ och om bolaget därmed är skyldigt att betala allmänt skadestånd med yrkade 30 000 kronor till Stockholms LS.
Arbetsdomstolen konstaterar att enligt 10 § medbestämmandelagen har en arbetstagarorganisation rätt till förhandling med arbetsgivare i fråga rörande förhållandet mellan arbetsgivaren och sådan medlem i organisationen, som är eller har varit arbetstagare hos arbetsgivaren.
Entreprenörsansvarslagen ger arbetstagare hos underentreprenörer i bygg- och anläggningsverksamhet vissa möjligheter att kräva lön av arbetsgivarens huvudentreprenör eller uppdragsgivare, för det fall arbetsgivaren inte betalar lönen.
Med huvudentreprenör avses den entreprenör som enligt ett avtal med den ursprungliga beställaren av entreprenaden ansvarar för att det arbete som omfattas av avtalet blir utfört, om inte entreprenören i stället är att anse som uppdragsgivare. Med uppdragsgivare avses den entreprenör som har anlitat arbetsgivaren, där arbetstagaren vars lönefordran ansvaret gäller är eller har varit anställd, som underentreprenör för att utföra arbete som omfattas av avtalet mellan huvudentreprenören och den ursprungliga beställaren, se 3 § entreprenörsansvarslagen.
Under rubriken Rättegång anges i 20 § första stycket entreprenörsansvarslagen att tvister mellan en arbetstagare på den ena sidan och en arbetsgivare, en uppdragsgivare eller en huvudentreprenör på den andra sidan om tillämpningen av entreprenörsansvarslagen ska handläggas enligt arbetstvistlagen. I andra stycket anges följande:
”I sådana mål ska uppdragsgivaren och huvudentreprenören anses som arbetsgivare. Arbetstagaren ska anses som arbetstagare hos uppdragsgivaren eller huvudentreprenören. Detta gäller också när reglerna om tvisteförhandling i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet tillämpas”.
Efter en genomgång av bakgrunden till bestämmelserna kommer AD fram till följande tolkning: 20 § entreprenörsansvarslagen och 10 § medbestämmandelagen tillsammans innebär att en arbetstagarorganisation har rätt till förhandling med en huvudentreprenör eller en underentreprenör i den mening som avses i 3 § entreprenörsansvarslagen. Förhandlingsrätten gäller i fråga om tillämpningen av entreprenörsansvarslagen mellan huvudentreprenören eller uppdragsgivaren och medlem i organisationen, som är eller har varit arbetstagare hos arbetsgivare, som anlitats som underentreprenör för att utföra arbete som omfattas av avtalet mellan huvudentreprenören och den ursprungliga beställaren.
Tvist om en huvudentreprenör eller uppdragsgivare har fullgjort denna förhandlingsskyldighet är en arbetstvist som avses i medbestämmandelagen vid tillämpning av 2 kap. 1 § arbetstvistlagen.
Arbetsdomstolens ställningstagande innebär att Stockholms LS i princip hade rätt till förhandling med FLQ avseende medlemmarnas krav enligt entreprenörsansvarslagen. FLQ har dock invänt att bolaget endast var huvudentreprenör i en av de aktuella entreprenaderna. Vidare har bolaget anfört att förhandlingsframställningen inte varit tillräckligt tydlig, bland annat genom att det inte av framställningen framgår att det var fråga om en förhandling enligt medbestämmandelagen.
AD kommer dock fram till att FLQ varit skyldigt att förhandla med Stockholms LS med anledning förhandlingsframställningen den 9 juni 2020. Genom att inte medverka till att genomföra förhandlingen har FLQ brutit mot 20 § entreprenörsansvarslagen och 10 § medbestämmandelagen.
Genom att FLQ har brutit mot 10 § medbestämmandelagen är bolaget i princip skyldigt att enligt 54 och 55 §§ samma lag betala skadestånd till Stockholms LS. Som framgått ovan har det av lagtext, förarbeten och hittillsvarande rättspraxis varit påtagligt svårt att utläsa att 20 § andra stycket sista meningen entreprenörsansvarslagen har den innebörd som Arbetsdomstolen nu kommit fram till. Rättsläget har således på denna punkt varit påtagligt oklart. Det är därför inte skäligt att ålägga FLQ att betala skadestånd för brott mot 10 § medbestämmandelagen, utan detta ska jämkas till noll. Se 60 § medbestämmandelagen. Jfr AD 1979 nr 118.
Med denna bedömning bör vardera parten med tillämpning av 5 kap. 2 § första stycket arbetstvistlagen stå sina rättegångskostnader.