Klippans kommun stämde tre fastighetsägare vid mark- och miljödomstolen i Växjö i november 2019 och yrkade att de skulle förpliktas att betala anläggningsavgift för spillvattenavlopp till kommunen. Den ena fastighetsägaren krävdes på cirka 65 000 kronor medan övriga två solidariskt skulle betala cirka 192 000 kronor. Svarandenas fastigheter är belägna inom verksamhetsområdet för allmän va där kommunen är huvudman.

Fastighetsägarna bestred käromålen. Två av fastighetsägarna yrkade för egen del kvittningsvis ersättning för en brunn och reningsanläggning på fastigheten med 110 000 kronor.

Enligt kommunen meddelades fastighetsägarna om förbindelsepunktens placering i mars 2019 och betalningsskyldigheten inträdde i och med detta. En intresseförfrågan gick ut till fastighetsägarna år 2003 men den ledde inte till någon va-utbyggnad. Va-nätet färdigställdes först år 2017 efter ett lagakraftvunnet föreläggande från länsstyrelsen

Svarandena invände att förbindelsepunkten hade anvisats vid ett tidigare datum och anläggningsavgiften skulle betalas enligt den lägre taxa som då gällde.

Mark- och miljödomstolen framhöll att det följer av lagen om allmänna vattentjänster, LAV, att avgiftsskyldigheten inträder när kommunen anvisat om förbindelsepunkt, under förutsättningen att den aktuella fastigheten omfattas av kommunens verksamhetsområde för allmänna va-tjänster.

Domstolen konstaterade att fastighetsägarna anvisades förbindelsepunkt i mars 2019. Det var alltså vid den tidpunkten som betalningsskyldigheten inträdde.

”Utfästelser eller information som lämnats till fastighetsägare före det att ett verksamhetsområde enligt LAV anordnats medför inte någon annan bedömning av vid vilken tidpunkt som avgiftsskyldigheten inträtt och följaktligen inte heller avseende vilken taxa som ska tillämpas för att bestämma avgiftens storlek”, skrev domstolen. Domstolen ansåg vidare att fakturering skett i enlighet med den taxa som då var tillämplig.

Kommunens talan skulle därför bifallas. De två fastighetsägare som yrkat rätt till inlösen av befintlig anläggning hade dock rätt till 50 000 kronor i ersättning.

I Mark- och miljööverdomstolen, MÖD, gjorde svarandena i första hand gällande att anläggningsavgiften skulle fastställas i enlighet med ett avtal de påstods ingått med kommunen år 2003. I andra hand menade de att avgiftsskyldigheten skulle fastställas i enlighet med en tidigare taxa än vad kommunen utgått från.

MÖD anser i likhet med underinstansen att avgiftsskyldigheten inträdde i mars 2019 samt att faktureringen skett i enlighet med den taxa som då gällde. Även i övrigt håller MÖD med mark- och miljödomstolen. Överklagandena avslås därför.