Skatteverket har betraktat bokförda kostnader för hyrbilar, resekostnader, representation och studiebesök som privata levnadskostnader och därmed som en förmån för företagsledaren och hans hustru för det aktuella eventbolaget. Bolaget anser att kostnaderna i stället utgör kostnader för utförda evenemang eller utlägg för uppdragsgivare i verksamheten. Som bevis presenterade bolaget inte bara skriftlig dokumentation utan åberopade också en kund som vittne. Kunden är miljardär och tillhör en av Sveriges rikaste familjer.
Förvaltningsrätten i Stockholm konstaterade först att det är bolaget som har bevisbördan för att förutsättningarna för avdrag ska uppfyllda. Domstolen ansåg i detta sammanhang att särskilda krav på dokumentation kan ställas för sådana kostnader som har tydlig karaktär av att kunna vara privata levnadskostnader som måltider, dryck och taxiresor till och från företrädarens bostad.
Förvaltningsrätten noterade att det företagsledaren och hans fru som hyrt och kört hyrbilarna. Bolaget har gjort gällande att hyrbilarna har använts för att på plats i Italien göra research för klienters räkning. Det saknas dock dokumentation i bolagets räkenskaper som visar syftet med att hyra bilar. Bolaget har vidare anfört att hustrun varit chaufför åt företagsledaren som saknar körkort. Detta motsägs av att han befunnit sig i USA vid ett av de tillfällen då bil hyrts i Italien. Dessutom har bolagets betalkort använts på olika platser i Sverige under perioder då hustrun hyrt bil i Italien.
Bolaget har bokfört resekostnader, främst för taxiresor. Bolaget har anfört att dessa utgör företrädarens resor mellan olika restauranger där han arbetar men även utlägg för bolagets klienter. Några fakturor innehåller korta noteringar som till exempel ”Kör hem gäst” och ”Kör hem från event”. I övrigt innehåller inte underlaget i bokföringen några uppgifter om vem som rest, mellan vilka platser resorna skett eller syftet med resorna.
Bolaget har även bokfört inköp av måltider och dryck på konto för ej avdragsgill representation samt kostnader för restaurangbesök och hotellvistelser som studiebesök.
Förvaltningsrätten gjorde bedömningen att bolaget genom den utredning som har presenterats inte med den styrka som krävs har visat att bokförda kostnader för hyrbilar, resor, representation och studiebesök har samband med verksamheten. Dessa kostnader ska därför anses vara privata levnadskostnader och betraktas som lön till paret. Därför skulle avdrag för ingående mervärdesskatt inte medges, arbetsgivaravgifter påföras och avdrag för lönekostnader medges i enlighet med Skatteverkets beslut.
Beslutet om skattetillägg stod också fast.
Kammarrätten i Stockholm bedömer i likhet med förvaltningsrätten att underlagen avseende de ifrågasatta kostnaderna är bristfälliga. Det saknas till exempel dokumentation som visar i vilket syfte som resekostnaderna har uppkommit samt vem eller vilka som har rest med taxibilarna och mellan vilka platser.
För kostnader som har bokförts som ej avdragsgill representation och studiebesök saknas i flera fall helt underlag, eller så framgår inte i vilket syfte som representation har skett. De kundfakturor som Skatteverket har tagit del av anger endast ett totalbelopp avseende konsultarvode och Skatteverket har av det granskade underlaget inte heller på annat sätt kunnat se att kostnaderna har vidarefakturerats till kund.
Kammarrätten anser att bolaget inte har gjort sannolikt att de ifrågasatta kostnaderna har samband med bolagets verksamhet. Kostnaderna ska därför betraktas som privata levnadskostnader och beskattas som lön för företagsledaren och hans hustru. Bolaget ska således nekas begärt avdrag för kostnaderna och avdrag för den ingående mervärdesskatten, påföras arbetsgivaravgifter samt medges avdrag för lönekostnader. Överklagandet ska därför avslås i denna del.
Däremot anser kammarrätten att bevisningen inte är tillräcklig för att påföra skattetillägg. Även om bolaget inte har gjort sannolikt att de ifrågasatta kostnaderna har samband med verksamheten finns det enligt kammarrätten uppgifter som talar för att kostnaderna är sådana att de i och för sig skulle ha kunnat vara hänförliga till verksamheten. Detta mot bakgrund av hur bolaget har beskrivit sin verksamhet och de uppgifter som vittnet har lämnat. Med beaktande av det högre beviskrav som gäller vid påförande av skattetillägg anser kammarrätten därför att det av utredningen inte klart framgår att kostnaderna avser privata levnadskostnader. Skatteverket har därför inte visat att bolaget lämnat oriktig uppgift. Det saknas därför grund för att påföra bolaget skattetillägg och överklagandet ska bifallas i denna del.