I en anmälan som inkom till Samhällsbyggnadsnämnden i Borås kommun framfördes klagomål mot växtligheten i form av höga träd, främst granar, nära tomtgränsen på en fastighet.

Nämnden beslutade i maj 2021 att inte ingripa mot växtligheten. I beslutet angavs att skuggbildningen från träden visserligen var en olägenhet, men inte en betydande sådan i den mening som avses i 8 kap. 15 § plan- och bygglagen, PBL.

Länsstyrelsen i Västra Götalands län ansåg liksom nämnden att växtligheten inte utgjorde en betydande olägenhet för grannarna tillika klagandena.

Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs hänvisade till flera avgöranden om ingripande på grund av växtlighet på grannfastighet från Mark- och miljööverdomstolen, MÖD. Inte i något av dessa fall har växtligheten bedömts utgöra en betydande olägenhet, vilket talar för att bestämmelsen i 8 kap. 15 § PBL ska tillämpas restriktivt. Med hänsyn till detta ansåg domstolen att det inte var fråga om en betydande olägenhet.

Även MÖD ansluter sig nu till underinstansernas slutsatser.

MÖD har vid syn kunnat konstatera att det på en fastighet som gränsar till trädfastigheten finns ett antal liknande träd, men att fastigheten i övrigt avviker från annan växtlighet i området.

Klaganden har påstått att skuggning sker mellan klockan 14 och solnedgång dagligen. MÖD höll dock sin syn runt klockan 14 i mitten av oktober och kunde då konstatera att det vid denna tid fortfarande var sol på relativt stora delar av klagandens fastighet.

Vidare står träden samlade på en förhållandevis begränsad yta och det saknas i övrigt omfattande växtlighet på fastigheten. Skuggningen bedöms därför inte vara så pass omfattande som klaganden gjort gällande. Därtill finns det möjlighet för klaganden att vistas på andra platsen än den där skuggningen uppstår.

Mot denna bakgrund finner MÖD att skuggningen inte utgör en betydande olägenhet i den mening som avses i 8 kap. 15 § PBL. Överklagandet ska alltså avslås.