Reffer Marketing Solna Aktiebolag var verksamma inom försäljning av bland annat kontorsutrustning och skyddskläder. One Solution Office AB var verksamma inom kontorsservice innefattande IT-support. One Solution hade vid några tillfällen tidigare mot ersättning utfört vissa arbeten åt Reffer. Grundaren av One Solution hade tidigare varit sambo med Reffers företrädares barnbarn. Under 2018 separerade de och vårdnadstvist om de gemensamma barnen uppstod.
Reffer hade anlitat One Solution för att flytta utrustning från företagets gamla lokaler i Solna till de nya lokalerna i Sala. I anslutning till detta hade Reffer även beställt vissa IT- och installationsarbeten i lokalerna i Sala vilket lett till att två servar hade transporterats från Sala till Stockholm för felsökning.
Tvisten i målet rörde vad som har avtalats mellan parterna under 2018, vilka arbeten som i sådant fall utförts och betalning för dessa. Även huruvida de två servarna hade återlämnats till Reffer.
Solna tingsrätt prövade inledningsvis vad som avtalats mellan parterna. Inget skriftligt avtal har åberopats. Något annat än ett muntligt avtal kunde därför inte vara aktuellt här. Parterna var överens om att One Solution hade utfört kontorsflytten mellan Solna och Sala åt bolaget. One Solution hävdade att detta ägt rum 2018, medan Reffer menade att det skett 2016. Gällande servrarna var parterna oense om uppdragets omfattning samt huruvida servrarna återlämnats.
Tingsrätten ansåg det, genom skriftlig bevisning och vittnesförhör, visat att flytten ägt rum 2018. Rörande felsökning av servrarna ansågs även dessa styrkta. De angavs i en faktura som vid tillfället var obetald. Tingsrätten ansåg att Reffer skulle betala hela det angivna beloppet till One Solution.
Frågan vem som hade bevisbördan för att servrarna hade återlämnats var inte reglerad i lag utan fick i stället besvaras med tillämpning av allmänna bevisbörderegler. Rent allmänt gäller som en utgångspunkt att den som påstår sig ha överlämnat viss egendom till en annan för lån eller liknande har bevisbördan för att så har skett (RH 1997:99). Det ankommer därefter på den part som tagit emot egendomen att bevisa att den lämnats tillbaka (RH 2003:24). Den nu nämnda bevisbörderegeln gäller som en utgångspunkt men kan variera mellan olika branscher om det i den branschen utvecklats en annan sedvänja (RH 2014:55).
One Solution hade därmed bevisbördan för att servrarna hade återlämnats. Tingsrätten konstaterar att One Solution inte har säkrat någon bevisning för att ett återlämnande faktiskt har skett. One Solution och dess tekniker brukade dock inte kvittera vare sig mottagande eller utlämnande av utrustning till kund. Det skulle därför kunna ifrågasättas huruvida det, inom den nu aktuella branschen, var sedvanligt att den part som återlämnar utrustning normalt kvitterar återlämnandet. Dock var det tingsrättens uppfattning att det med anledning av de uppgifter som förekommit i målet fanns skäl att sänka beviskravet något för om ett återlämnande har skett
Som bevis för att servrarna hade återlämnats åberopade One Solution främst det förhör som hållits med deras IT-konsult. Han beskrev på ett mycket utförligt sätt hur han lämnade tillbaka servrarna och hade även beskrivit omständigheter runtomkring till stöd för sin minnesbild. Tingsrätten bedömde bevisvärdet på hans berättelse som högre än resterande parter. Vid en sammantagen bedömning fann tingsrätten det styrkt att servrarna återlämnats.
One Solution vann full framgång i målet och skulle därför få ersättning för sina rättegångskostnader med 98 630 kronor samt få betalning för utfört arbete om 70 986 kronor. Svea hovrätt instämmer i de bedömningar som tingsrätten har gjort. Tingsrättens dom ändras inte.