Den 11 januari 2018 ingick parterna Svensk Galopp AB och den nu 50-årige mannen ett anställningsavtal genom vilket han anställdes att från den 1 februari 2018 och tills vidare vara verkställande direktör för Svensk Galopp.
Enligt avtalet skulle han erhålla en månadslön om 100 000 kronor och uppsägningstiden var tre månader för det fall Svensk Galopp sade upp avtalet.
50-åringens rätt till avgångsvederlag regleras i 9 § fjärde stycket i avtalet. Där anges följande:
”Vid uppsägning från SGAB:s sida är [50-åringen] berättigad till ett avgångsvederlag motsvarande 24 månadslöner under första anställningsåret och därefter och med 9 månader”.
Avgångsvederlaget skulle utbetalas som ett engångsbelopp senast en månad efter anställningens upphörande.
Parterna är överens om att avtalstexten till avtalet utarbetades av företrädare för Svensk Galopp och presenterades för 50-åringen inför undertecknandet. Avtalet sades upp av Svensk Galopp den 10 augusti 2020. Mannen hade då varit anställd i över ett år. I uppsägningen uppgav Svensk Galopp att 50-åringen skulle erhålla ett avgångsvederlag motsvarande nio månadslöner. Han mottog uppsägningen den 12 augusti 2020. Anställningen upphörde den
Svensk Galopp har utgett ett avgångsvederlag motsvarande nio månadslöner (900 000 kr) till 50-åringen men avböjt att utbetala ytterligare ersättning.
Mannen har yrkat att Svensk Galopp till honom ska betala 2 400 000 kronor jämte ränta.
Svensk Galopp har bestritt hans yrkande i dess helhet.
50-åringen hävdar att enligt avtalet var han berättigad till ett avgångsvederlag motsvarande 24 månadslöner under det första anställningsåret, och i tiden därefter med 33 månadslöner. Med månadslön avsågs den fasta månadslön som gällde vid anställningens upphörande (100 000 kronor).
Han sades upp under det andra anställningsåret. Han har därmed enligt avtalet rätt till ett avgångsvederlag motsvarande 33 månadslöner.
Solna tingsrätt konstaterar inledningsvis att partsavsikten för Svensk Galopps del är det som dess styrelse eller i vart fall behöriga firmatecknare för Svensk Galopp avsett vid ingåendet av avtalet. Undertecknare av avtalet för Svensk Galopps räkning var fyra dåvarande styrelseledamöter.
Tingsrätten konstaterar att avtalsvillkoret om vederlaget – oavsett hur det ska läsas – har grammatiska brister som bidrar till en viss otydlighet om dess innebörd. Inte minst gäller det förekomsten av dubbla ”och” i meningen. Medan 50-åringen hävdar att den andra förekomsten av ”och” är synonymt med ”ytterligare” har Svensk Galopp menat att detta ”och” är ett överflödigt korrekturfel och ska utgå vid läsning av meningen för tolkning av den gemensamma partsavsikten.
Enbart lydelsen av meningen leder enligt tingsrättens mening snarast i riktning mot den tolkning som Svensk Galopp hävdat. Om avsikten med bestämmelsen hade varit att uttrycka en rätt till ett högre avgångsvederlag vid uppsägning efter det första anställningsåret hade det varit förväntat att åtminstone uttrycka det med ordet ”ytterligare” eller att ange just 33 månader som avgångsvederlag vid uppsägning efter det första anställningsåret.
Det är utrett i målet att en av de fyra nämnda ledamöterna var den som för styrelsens räkning hade som ansvarsuppgift att författa avtalshandlingar och anställningsavtal. Ingen av de övriga styrelseledamöterna var direkt och aktivt involverade i den närmare utformningen av avtalets lydelse och alltså inte heller i hur bestämmelsen om rätt till avgångsvederlag avfattades.
Ledamoten delade dock texten med de övriga styrelseledamöterna och med vd:n innan handlingen den 11 januari 2018 undertecknades av vd:n och de fyra styrelseledamöterna. Viktigast för bedömningen av Svensk Galopps partsvilja till avtalet är därför vad den avtalsansvarige ledamoten avsett när han författade utkastet till avtal.
I ett mejl till övriga ledamöter ett drygt år efter tillträdandet i samband med diskussioner om omförhandling av avtalet uttrycker ledamoten en tydlig uppfattning att det avtalade avgångsvederlaget endast uppgick till nio månadslöner vid uppsägning i tiden efter det
första anställningsåret men att han – i den fortsatta turbulensen inom Svensk Galopp – ansåg att 50-åringen borde tillförsäkras ett högre avgångsvederlag än så, nämligen motsvarande 18 månadslöner.
Det framstår, enligt tingsrätten, som tydligt att ledamotens avsikt vid utformningen av anställningsavtalet varit att 50-åringen efter det första anställningsåret skulle tillförsäkras nio månadslöner i avgångsvederlag.
De tre övriga ledamöterna har i tingsrätten redovisat som sin uppfattning att innebörden i avtalet var att 50-åringen skulle få 33 månadslöner i avgångsvederlag om han sades upp efter mer än ett års anställningstid.
Vid värdering av de uppgifter som de tre vittnena lämnat i tingsrätten går det, emligt domstolen, inte att bortse från vad som förekommit i målet om konflikter mellan olika falanger inom Svensk Galopp. Respektive vittnes vid huvudförhandlingen redovisade uppfattning om innehållet i avtalsvillkoret om avgångsvederlag har i sig inte en sådan tillförlitlighet kring vad partsviljan var vid avtalets tecknande att dessa uppgifter kan läggas till grund för tingsrättens bedömning framför vad som framgår om den avtalsansvarige ledamotens avsikt med utformningen av avtalet.
Vid värderingen av tillförlitligheten i vittnenas uppgifter går det inte heller, menar rätten, att bortse från att både två av ledamöterna i mejl den 4 april 2019 kommenterat den avtalsansvarige ledamotens mejl av den 3 april 2019 utan att vare sig ifrågasätta eller bemöta dennes beskrivning av innehållet i det befintliga avtalet mellan parterna.
Mot bakgrund av hur kategoriskt och tydligt denne ledamotuttryckt sig i mejlet om avgångsvederlaget hade det – för det fall han hade redovisat en felaktig beskrivning av innehållet i parternas avtal – varit förväntat med ett ifrågasättande från dem båda. Inte heller någon av de andra mottagarna av hans mejl har i sina mejlsvar ifrågasatt hans beskrivning av avtalets innebörd.
Därmed ska talan ogillas i dess helhet.