I augusti 2022 begärde en man omprövning av Pensionsmyndighetens beslut om hans pensionsgrundande inkomst. Mannen ville att myndigheten skulle ta hänsyn till inkomster från hans anställning hos Europeiska Patentverket. Pensionsmyndigheten ändrade inte beslutet, och konstaterade att inkomstpensionen inte påverkas av inkomster från annat land än Sverige. 

Mannen överklagade beslutet och yrkade att hans inkomst från utlandet skulle tas med i hans beräkning av pensionsgrundande inkomst. Mannen hänvisade till ett avgörande från EU-domstolen och den fria rörelsen av arbetskraft som råder inom EU. 

Förvaltningsrätten i Stockholm fann inte skäl att frångå Pensionsmyndighetens beslut. 

I sitt överklagande till Kammarrätten i Stockholm hänvisade mannen än en gång till avgörandet i EU-domstolen och anförde att det inte framgår varför avgörandet inte beaktats av förvaltningsrätten. 

Kammarrätten framhåller att avgörandet från EU-domstolen avsåg sammanläggning av tidsperioder för att uppnå en minimitidsperiod med avseende på rätt till ålderspension, och inte en sammanläggning av inkomster.

Eftersom det inte finns någon minimitidsperiod som mannen behöver uppnå för att vara kvalificerad för allmän ålderspension, konstaterar domstolen att frågan om sammanläggning av tidsperioder inte är aktuell.

Kammarrätten finner ingenting som visar att mannens pension beräknats felaktigt, och överklagandet avslås.