Det var i april 2009 som en i dag 66-årig man råkade ut för en arbetsplatsolycka. Mannen arbetade som svets- och plåtmontör när han under ett arbetspass föll cirka fem meter från en kran ned i hårt underlag.

Mannen vände sig till Försäkringskassan och ansökte om livränta för besvär i rygg och nacke. Myndigheten ansåg att övervägande skäl inte talade för ett samband mellan olycksfallet samt rygg- och nackbesvären, och avslog därför ansökan. Kassan beaktade att rygg- och nackbesvären hade visat sig först en längre tid efter olyckan.

Förvaltningsrätten i Göteborg redogjorde för mannens besvärshistorik efter olyckan. Av de läkarundersökningar som genomfördes år 2009 framgår att mannen har skadat knän, armbågar och buken.

I en journalanteckning från år 2011 nämns att mannen klagar på värk i nacken, bröst och ländrygg. En röntgen samma år visar kotkompressioner, som bedöms ha funnits i många år. År 2018 framgår det att mannen uppvisar en uttalad deformitet i ryggen. Vidare noteras en serie av lindriga kotkompressioner som kan ha missats vid en vanlig slätröntgen.

Försäkringskassans försäkringsmedicinska rådgivare har bedömt att rygg- och nackbesvären inte har visat sig inom medicinskt rimlig tid från olycksfallet, då de beskrevs för första gången år 2011.

Det som enligt förvaltningsrätten talade för att besvären hade ett samband med olyckan var att mannen aldrig tidigare varit sjukskriven för nack- och ryggbesvär. Även vissa av läkarutlåtandena gav stöd för detta liksom att mannen varit sjukskriven en längre tid i samband med olyckan.

Samtidigt hade besvären inte uppenbarat sig förrän lång tid efter olyckan, cirka två år.

Vid en sammantagen bedömning fann domstolen att besvären inte utgjorde en arbetsskada. Mannen hade därför inte rätt till livränta.

Kammarrätten i Göteborg gör delvis en annan bedömning.

Domstolen tar fasta på att flera läkare har bedömt att ryggbesvären har orsakats av kotkompressioner som uppstått i samband med olycksfallet. Av intygen framgår vidare att dessa kompressioner kan ha missats vid en vanlig slätröntgen samt att deformiteten i ryggen sannolikt debuterat i nära anslutning till olyckan.

Med hänsyn till detta anser kammarrätten att ryggbesvären har orsakats av olycksfallet. Övervägande skäl talar dock inte för att nackbesvären har haft sin grund i olyckan. Målet återförvisas därför till Försäkringskassan för fortsatt prövning av om ryggbesvären kan ge rätt till livränta.