Den rättsliga figuren medgärningsmannaskap har under senare decennier givit det praktiska straffrättslivet både nya möjligheter och nya problem. Claes Lernestedt redogör för vissa viktiga förtydliganden rörande figuren som givits i nyare HD-praxis. Han berör också tentativt frågan om där i stora ”gängmål” och liknande, med många åtalspunkter med samma tilltalade, finns risker för uppkomsten av icke önskvärda synergier i form av ”fristående” eller ”frigående” medgärningsmannaskap.