Den 18 augusti 2020 beslutade de tre lärarna att genomföra en badaktivitet med 40 elever i årskurs 1 i en bassäng invid skolan. Under lektionen uppmärksammade en elev att den 6-årige pojken låg på botten av bassängen. Det visade sig att pojken hade drunknat.
Malmö tingsrätt menade att såväl lärarna som rektorn i och för sig framstår som kompetenta och ansvarstagande men i detta fall hade de brustit i sina åligganden på ett sådant sätt att de ska dömas för arbetsmiljöbrott.
Tingsrätten ansåg det bevisat att de tre lärarna varit oaktsamma genom att ha underlåtit att ha tillräcklig uppsikt och tillsyn över den 6-årige pojken. Tingsrätten fäste vikt vid att lärare generellt har ett långtgående arbetsmiljö- och tillsynsansvar för elever samt att lärarna i detta fall inte hade planerat sin placering och roll- och ansvarsfördelning vid bassängen. Vid sin bedömning beaktade tingsrätten även att badlektionen genomfördes med 40 unga elever varav flertalet inte var simkunniga, vilket har ställt ett mycket högt krav på tillsyn och uppsikt.
När det gäller rektorn konstaterade tingsrätten att hon har haft det yttersta arbetsmiljöansvaret. Eftersom någon riskbedömning avseende användningen av bassängen överhuvudtaget inte gjorts ansåg tingsrätten att rektorn har brustit i sitt arbetsmiljöansvar.
Påföljden för lärarna och rektorn bestämdes till villkorlig dom och dagsböter. Vellinge kommun skulle betala skadestånd till den 6-årige pojkens anhöriga med drygt 138 000 kronor. Vellinge kommun skulle även betala en företagsbot om 1 500 000 kronor.
Hovrätten över Skåne och Blekinge gör nu samma bedömning. Att det av Vellinge kommuns badregler inte närmare framgick vilket minsta antal lärare/ledare som krävdes per ett visst antal barn kan, enligt hovrätten, inte förstås som att det i varje given situation var tillräckligt att två, eller som i detta fall tre, lärare/pedagoger närvarade vid bad oberoende av barngruppens storlek, ålderssammansättning eller färdigheter.
I lärarnas tillsynsansvar får anses ingå att i varje enskild situation bedöma om en viss aktivitet går att genomföra med erforderlig tillsyn och uppsikt och utan att barnen utsätts för oacceptabla risker. Hovrätten gör därför, till skillnad från tingsrätten, bedömningen att de tilltalade var oaktsamma
redan när de genomförde lektionen med fyrtio badande barn i åldrarna 6–7 år, där flera inte var simkunniga, trots att de bara var tre lärare närvarande.
På de av tingsrätten angivna skälen instämmer hovrätten i tingsrättens slutsats att de tilltalade inte diskuterade hur de skulle vara placerade eller den inbördes ansvars- och rollfördelningen inför badet.
Eftersom de inte fördelade ansvaret mellan sig, så att var och en ansvarade för tillsynen av vissa barn, har var och en av lärarna haft ansvar för tillsynen över vart och ett av barnen. Om de närmare hade övervägt en sådan ansvarsfördelning hade de insett att detta inte var praktiskt möjligt. De hade vidare insett att en ansvarsfördelning i överensstämmelse med hur de placerade sig i och vid poolen, det vill säga att en av de tilltalade från början skulle ha tillsyn över knappt fyrtio barn på den grunda delen, inte heller var förenlig med det höga krav på tillsyn och uppsikt som rådde.
Även hovrätten gör därför bedömningen att de tre underlåtit att hålla erforderlig uppsikt och tillsyn över pojken, vilket medfört att de inte uppmärksammade att han hamnat under vattenlinjen och drunknat. De tilltalade har därigenom varit oaktsamma.
Hovrätten fortsätter: ”Hade lektionen genomförts med färre antal badande barn alternativt med fler lärare/pedagoger på plats eller hade [de tilltalade] genomfört lektionen på ett sätt som möjliggjorde erforderlig tillsyn och uppsikt är det i hög grad sannolikt att [den avlidne pojken] inte hade drunknat”. Hovrätten delar därmed tingsrättens bedömning att dödsfallet var en adekvat följd av de tilltalades oaktsamhet.
De tre tilltalade ska därmed dömas för arbetsmiljöbrott.
Också rektorn ska dömas för arbetsmiljöbrott.