Käranden hade åkt buss med Västtrafik AB i Göteborg och glömt en handväska på bussen. Busschauffören omhändertog väskan och lämnade den efter arbetspasset på Västtrafiks hittegodscentral. Handväskan lades vid avlämnandet i en låst hittegodscontainer som tillhör Västtrafik. Handväskan har därefter inte återfunnits. Chauffören jobbade på Transdev Sverige AB, som ansvarade för att framföra busstrafik.
Käranden yrkade i Göteborgs tingsrätt att Transdev till henne skulle utge handväskan med fullständigt innehåll, vari omgfattades plånbok med id-kort, kontanter, konto- och kreditkort, kalender, solglasögon, hörlurar, necessär med mediciner samt två diamantringar. I andra hand yrkade hon att Transdev skulle betala 263 560 kronor i skadestånd till henne, vilket motsvarade värdet av egendomen.
Transdev framförde att eftersom bolaget inte ansvarade för hittegodshanteringen, det vill säga varken var fastighetsägare eller ansvarigt för hittegodscontainern, kunde Transdev inte anses ha orsakat att väskan senare inte kunnat återfinnas. Yrkandena var därmed riktade mot fel part.
Eftersom Transdev inte hade väskan i sin besittning och då käranden heller inte påstått att så var fallet saknades enligt tingsrätten förutsättningar för att besluta att väskan skulle återlämnas.
Därefter utredde tingsrätten påståendet om att Transdev var fel part. Tingsrätten framhåller att kärandens skadeståndstalan är utomobligatorisk – talan grundar sig alltså inte på en rätt till ersättning till följd av avtal mellan henne och Transdev, utan till följd av Transdevs påstått vårdslösa eller oaktsamma agerande. De avtal som förelåg angående hittegodshanteringen reglerar förhållanden mellan andra än käranden och utesluter därför inte Transdevs eventuella skadeståndsansvar gentemot henne. Mot denna bakgrund är det delvis missvisande att tala om huruvida Transdev är fel eller rätt part. Den relevanta frågan är snarare om Transdev har hanterat väskan på ett sätt som ger käranden rätt till skadestånd från bolaget.
Därefter diskuterade tingsrätten om det i fråga om bevisbördans placering fanns ett så kallat presumtionsansvar för Transdev. Med presumtionsansvar avses ett ansvar för Transdev att ersätta värdet på föremålen som de omhändertagit, såvida Transdev inte kan motbevisa dels att de inte varit vårdslösa eller oaktsamma, dels att den eventuella vårdslösheten eller oaktsamheten inte orsakat skadan.
Vid omhändertagande av egendom i kollektivtrafik finns vissa rättsregler i lagen om kvarglömd eller borttappad egendom vid transport med tåg, spårvagn, tunnelbana, buss eller fartyg (lagen om hittegods i kollektivtrafik). I 2 § anges att ett trafikföretag ska förvara kvarglömd eller borttappad egendom som har tagits om hand av eller lämnats till trafikföretaget och vårda den väl. I lagen finns dock inte någon bestämmelse som reglerar frågan om skadestånd. Den tydliga vårdplikten för transportföretag kan dock liknas vid ett vårdpliktsansvar i ett avtalsförhållande. Detta talar för att ett presumtionsansvar bör gälla för trafikföretag vid omhändertagandet av upphittad egendom.
Tingsrätten konstaterar att Transdev hade ett presumtionsansvar och således måste motbevisa att de varit vårdslösa eller oaktsamma. Busschauffören hade följt rutinerna för hittegodshantering, men rätten framhåller att det i förarbetena till lagen om hittegods i kollektivtrafik framhålls att i förhållande till egendomens ägare kvarstår trafikföretagets ansvar även om en underentreprenör har anlitats (se prop. 2021/22:218 s. 21). Det sagda talar för att Transdevs ansvar för egendomen, gentemot käranden, har kvarstått även efter det att handväskan hade placerats i hittegodscontainern. Transdev ska således ersätta käranden för den skada hon lidit.
Det är dock käranden som har bevisbördan för den påstådda skadans storlek. Rätten framhåller att det framstått som anmärkningsvärt med hänsyn till ringarnas värde att käranden placerat dessa i en necessär i handväskan. Busschauffören uppgav att han inte sett några ringar i necessären när han kollade igenom väskan, utan endast mediciner. Ringarna syns heller inte på övervakningsfilmen. Käranden hade således inte visat att ringarna fanns i necessären, varför yrkandet om skadestånd för dessa avslås.
Sammantaget bedömer tingsrätten att det som fanns i väskan var en necessär med mediciner, en plånbok, ett id-kort, 20 kronor i kontanter och hörlurar i etui. Transdev ska betala yrkade 2 820 kronor till käranden. Käranden ska ersätta Transdevs rättegångskostnader med 125 000 kronor.