Referat
17 maj 2014

NJA 2013 s. 1162 ( NJA 2013:106)

Att en bestämmelse, som utgjorde resultatet av ett genomförande av ett EU-direktiv, genom en dom från EU-domstolen visat sig vara inte helt förenlig med direktivbestämmelsen har inte ansetts innebära att den svenska bestämmelsen - vid en straffrättslig bedömning - inte får til...

Instans: Högsta domstolen
Lagrum: 4 kap. 1, 1 a och 11 §§ lagen (1994:1776) om skatt på energi; 1 kap. 4 och 6 §§ och 5 kap. 1 § lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter (mineraloljeprodukter vid tiden för beslaget), artikel 9.3 i rådets direktiv 92/12/EEG om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor samt rådets direktiv 2008/118/EG om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG.
Rättsfall: EU-domstolens dom den 15 november 2007 i mål C-330/05, Granberg, EU-domstolens dom den 22 juni 2000 i mål C-318/98, Fornasar m.fl., EU-domstolens dom den 9 september 2003 i mål C-198/01, CIF, EU-domstolens dom den 10 april 1984 i mål 14/83, von Colson, EU-domstolens dom den 8 oktober 1987 i mål 80/86, Kolpinghuis Nijmegen