Referat
8 feb 2014

NJA 2013 s. 842 ( NJA 2013:77)

Statens skadeståndsansvar enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen och enligt Europakonventionen när en miljösanktionsavgift har dömts ut trots att tillräckliga påståenden rörande förutsättningarna för ett sådant ansvar inte hade framställts i målet.

Instans: Högsta domstolen
Lagrum: 3 kap. 2 § skadeståndslagen, 10 § förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar, 1 § förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter, 12 § lagen (1996:242) om domstolsärenden, 8 § förvaltningsprocesslagen (1971:291), artikel 6.3 a), artikel 7, 13 och 35.1 Europakonventionen.
Rättsfall: NJA 1994 s. 194, NJA 2000 s. 490, NJA 2004 s. 840 I & II, NJA 2007 s. 862, NJA 2008 s. 946, NJA 2009 s. 128, NJA 2010 s. 363, NJA 2011 s. 411, NJA 2012 s. 211 I & II, NJA 2012 s. 1038 I, NJA 2013 s. 145, NJA 2013 s. 746, Europadomstolens dom Kokkinakis mot Grekland (no. 14307/88 den 25 maj 1993), Europadomstolens dom Coëme och andra mot Belgien (no. 32492/96, 32547/96, 32548/96, 33209/96, 33210/96, 22 juni 2000), Europadomstolens dom Comingersoll S.A. mot Portugal (no. 35382/97, 6 april 2000)