Beställarna av tjänsten ägde tidigare i lika delar en fastighet i Kungälv. Under våren 2017 träffade de en överenskommelse med en byggfirma om en entreprenad rörande invändiga arbeten i fastighetens källarvåning. Arbetet avsåg rivningsarbeten, ny tvättstuga, nytt badrum och två nya sovrum med mera. Arbetet skulle utföras på löpande räkning till ett rabatterat timpris om 385 kronor per arbetad timma exklusive mervärdesskatt.
Bolaget svarade den 27 mars 2017 per mail att det var svårt att ge ett exakt pris men att cirka 500 000-600 000 kronor efter Rotavdrag borde räcka. Bolaget uppgav vidare att det kunde erbjuda rabatt på timpengen.
Paret informerades i ett senare skede att de själva kunde hålla nere kostnader genom att på egen hand utföra rivningsarbete, bortforsling av material med mera, vilket också gjordes. Entreprenaden påbörjades den 16 maj 2017 och löpte fram till den 18 december 2017. Det huvudsakliga arbetet skedde under perioden 16 maj 2017 – den 19 september 2017. Under tre dagar i december samma år skedde visst kvarvarande arbete som omfattade bastun i badrummet. Under arbetets gång hade paret återkommande dialog med en av bolagets anställda på plats om löpande beslut avseende material och lösningar.
I augusti 2017 fick beställarna två fakturor som medförde att det belopp som bolaget nämnt i mejlet den 27 mars 2017 överskreds. Efter kommunikation med en av bolagets anställda betalade de fakturorna. Bolaget ställde därefter den 19 april 2018 ut en slutfaktura som paret inte har betalat.
Bolaget begär därför ytterligare 415 985 kronor för arbetet. Uppgiften ska i första hand betraktas som ett takpris om 700 000 kronor. Om tingsrätten skulle anse att parterna inte har avtalat om något takpris gör de i andra hand gällande att prisuppgiften ska betraktas som ett ungefärligt pris.
När det gäller frågan om takpris konstaterade Göteborgs tingsrätt sammantaget att det genom vad som har framkommit under dessa förhör framgår att det inte är brukligt i branschen att lämna vare sig fasta priser eller takpriser vid den typ av källarrenovering som var aktuell för fastigheten. Dessa omständigheter talar således direkt emot att bolaget genom uppgiften om en kalkyl på cirka 500 000 till 600 000 kronor exklusive Rot och inklusive valfritt material har lämnat ett takpris.
Även det förhållandet att bolagets svar av den 27 mars 2017 avslutades med vad bolaget kunde erbjuda paret, nämligen ett rabatterat timpris, och att bolagets representant svarade att han hade en timpeng att förhålla sig till talar emot takpris.
Beställarna hade i andra hand gjort gällande att prisuppgiften är att betrakta som ett ungefärligt pris, vilket innebär att priset får överskridas med högst 15 procent. Av förarbetena till konsumenttjänstlagen framgår, noterar domstolen, att det för att en prisuppgift från näringsidkaren ska föreligga bör dennes uttalanden vara konkreta och preciserade. Om det angivna priset har försetts med reservationer av typen ”ungefär” är det fråga om en ungefärlig prisuppgift (prop. 1984/85:110 s. 93 f.). I specialmotiveringen framhålls dock att kraven inte får ställas alltför lågt när det gäller om näringsidkaren verkligen har lämnat en ungefärlig prisuppgift. Näringsidkarens uttalande måste framstå som en reell prisuppgift (a.a. s. 303).
Det som, enligt tingsrätten, talar för att bolaget har lämnat en ungefärlig prisuppgift är att det i bolagets svar på parets fråga har uppgett cirka 500 000 kronor till 600 000 kronor.
Sammantaget ansåg tingsrätten att paret inte hade visat att de uppgifter bolaget lämnat var så konkreta och preciserade att det kan uppfattas som ett ungefärligt pris i konsumenttjänstlagens mening.
Tingsrätten kom i fråga om skäligheten av det yrkade beloppet fram till att bolaget hade bevisat att det begärda priset för tjänsten, med undantag för kostnaden för arbete med att byta ut av en sprucken kakelplatta och byte av glasblock, var skäligt.
Också Svea hovrätt anser att det inte är visat att parterna träffat avtal om takpris eller ungefärligt pris. Nästa fråga är om priset är skäligt. Hovrätten anser att det genom åberopade tidrapporter, fotografier och förhör med bolagets företrädare och de anställda är klarlagt att bolaget lagt ned 1 024 timmar på renovering av parets källare. Timpriset har varit skäligt både avseende arbetsinsatsen och materialet.
Beställarna har med hänvisning till parternas mailkorrespondens i mars 2017 gjort gällande att en överenskommelse träffats om att bolaget åtagit sig dels att varsko dem när kostnaderna för entreprenaden översteg kostnadskalkylen, dels att ha en löpande avstämning om kostnadsutvecklingen. De har vidare påtalat att bolaget såsom näringsidkare haft en omsorgsförpliktelse och en underrättelseskyldighet gentemot dem (se 4 och 8 §§ konsumenttjänstlagen).
Den överenskommelse som hovrätten anser har gjorts är att bolaget åtagit sig en skyldighet att löpande redogöra för kostnadsutvecklingen genom att förse kunderna med tidredovisning, bildmaterial och detaljerade fakturor avseende material.
Frågan hovrätten därefter har att pröva är om bolaget brustit i den omsorgsförpliktelse som följer av 4 § konsumenttjänstlagen. Omsorgsförpliktelsen innebär bland annat att näringsidkaren ska ställa sin sakkunskap till konsumentens förfogande och i vissa situationer kan det åligga näringsidkaren att ta tillvara konsumentens ekonomiska intressen, till exempel genom materialval och arbetseffektivitet. Vidare åligger det näringsidkaren att samråda med konsumenten i den utsträckning som det behövs och är möjligt att ske. (Se Konsumenttjänstlagen – En kommentar, Svante O. Johansson, 2:a uppl., s. 147 ff).
Hovrätten har uppfattat parets talan på så sätt att det framförallt är bristen på samråd som görs gällande, det vill säga att bolaget borde ha samrått med dem när kostnaden för entreprenaden var på väg att överstiga kostnadskalkylen. Vid prövningen av om bolaget brustit i sin omsorgsplikt har hovrätten att utgå från att det är fråga om en entreprenad på löpande räkning utan takpris eller ungefärligt pris samt att det inte förelegat någon avtalad skyldighet för bolaget att varsko dem när kostnaderna för entreprenaden översteg kostnadskalkylen.
Såsom tingsrätten påtalat har kunderna genom de dagliga tidrapporter som bolaget tillhandahållit kunnat bilda sig en uppfattning om hur mycket arbete som lagts ned av bolaget och beräkna kostnaderna för detta. De har även genom fotografierna i Dropbox samt kontakterna med bolagets anställda fått löpande avstämningar beträffande hur arbetet fortskred. När det gäller materialkostnaderna har kunderna fått detaljerad information om dessa först i samband med faktureringen. Någon invändning mot detta förfaringssätt synes dock inte ha framställts från parets sida förrän i augusti 2017.
Bolaget, som utfört arbetet på löpande räkning, har fortlöpande informerat sina kunder om tidsåtgången och hur arbetet fortskridit. Hovrätten finner att bolaget uppfyllt den omsorgsplikt som följer av 4 § konsumenttjänstlagen och att någon uttrycklig skyldighet att varsko kunderna när kostnaderna för entreprenaden översteg kostnadskalkylen inte har förelegat.
Hovrätten fastställer därför tingsrättens domslut.