Hovrätterna tvingas bryta mot Europakonventionen

Långa handläggningstider har varit en följetong sedan decennier. Att gå och vänta på att rättvisans kvarnar ska mala färdigt är frustrerande för alla inblandade, inte minst åtalade och brottsoffer. Men medan framför allt polis och åklagare kunde lastas för dröjsmålen tidigare har nu hovrätterna blivit de nya syndarna.

Hovrätterna tvingas bryta mot Europakonventionen

Det är sedan länge fastslaget att alltför långa handläggningstider strider mot Europakonventionen artikel 6.1 om rätten till en rättvis rättegång. Detta tog stiftelsen Centrum för rättvisa fasta på när deras jurister år 2009 kontaktade över 2 000 personer som alla hade fått vänta närmare två år på prövningstillstånd i Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen). Det ledde till att flera hundra personer fick skadestånd på mellan 10 000 och 30 000 kronor vardera.

Sedan dess har domstolarna skärpt sig och skulden för de långa handläggningstiderna har mest legat på polisens utredningar. Fram till nu. Den här gången är det hovrätterna som är dragit ut på tiden med att avgöra målen. Facit ser ni i en del av de domar som Blendow Lexnova rapporterar om. De senaste åren har hovrätten i fall efter fall tvingats sänka straffet i fällande brottmålsdomar på grund av sin egen långsamhet. 

Blendow Lexnova skrev om domen gällande Transportstyrelsens fartygsinspektörer som bjöds på middag på en Finlandsfärja där det inte blev någon påföljd alls för inspektörerna trots fällande mutbrottsdomar. Här medgav Svea hovrätt att inspektörernas rätt till en prövning inom skälig tid hade kränkts genom en handläggningstid i hovrätten på 2,5 år. Påföljdseftergiften påverkades dock också av att de avskedades. 

Hovrätterna har fått utarbeta ett slags rabattpraxis på grund av den rådande ordningen. För fördröjningar på 1–1,5 år har i många fall en månad dragits av på fängelsestraffen. Det är långt ifrån den tid då till exempel Svea hovrätt stolt kunde hävda att inga mål tog längre tid att handlägga än ett år. Nu har samma domstol hundratals mål som dröjt längre. 

Men det är inte så att hovrättens personal går och drar benen efter sig. Tvärtom vittnas det om hårt arbete för att hinna beta av de balanser som uppstod kring 2019 när antalet mål ökade samtidigt som politikerna vägrade att tillskjuta resurser. Redan då larmade Svea hovrättspresident för att väntetiderna skulle öka vilket de alltså gjorde med besked. Domarna kunde inte slå knut på sig själva och målen togs i tur och ordning. Vilket fick till följd att hovrätten bröt mot grundläggande mänskliga rättigheter. Det är ingen hemlighet att många domare skäms över den här situationen. 

Men nu får hovrätterna äntligen anställa igen och nu pekar kurvorna åt rätt håll. Förhoppningsvis är tiden snart över för hovrätternas grundlagsbrott.