En kvinna hyr sedan januari 2018 en tvåa i Varberg. Kvinnan har använt sedan juli 2018 använt lägenheten som förråd, medan hon haft sin permanenta bostad i en annan lägenhet.

I december 2022 sade hyresvärden upp avtalet till upphörande. Värden yrkade i Hyresnämnden i Göteborg att avtalet skulle förklaras upphört. Eftersom kvinnan inte har sin permanenta bostad i lägenheten skulle det enligt värden inte vara oskäligt eller strida mot god sed i hyresförhållanden att avtalet upphörde.

Kvinnan motsatte sig hyresvärdens yrkande. Hon medgav att hon bodde i en annan lägenhet, men menade att hon avsåg flytta till prövningslägenheten eftersom hon och hennes sambo hade bestämt sig för att separera.

Enligt hyresnämnden hade kvinnan inte visat att hon har ett konkret behov av lägenheten som bostad. Hennes behov av lägenheten ansågs därför inte skyddsvärt.

Hyresvärden hade även ett sakligt skäl för att hyresavtalet skulle upphöra, nämligen att den skulle hyras ut till någon för att ha sin permanenta bostad i lägenheten.

Hyresvärdens talan bifölls därför, och kvinnan förpliktigades att avflytta från lägenheten.

Kvinnan överklagade hyresnämndens beslut och tillade i Svea hovrätt att hon hade planerat att flytta permanent till prövningslägenheten under hösten 2022, men att hon blivit sjuk. Hon var inte tillräckligt stark för att flytta från sin sambo. När hon fick besked om uppsägningen höll hon dock på att förbereda för att flytta in i lägenheten.

Hovrätten gör dock ingen annan bedömning än den som hyresnämnden gjort. Kvinnans överklagande avslås därför.