Lexnova Nyheter

Sveriges största juridiska nyhetstjänst – bevakning av rättsfall, lagstiftning och förarbeten inom alla rättsområden och instanser.

Fastighetsägare förlorar i MÖD – befogat förbjuda bristfällig avloppsanläggning

Enligt mark- och miljödomstolen borde kommunen ha kunnat vidta mindre långtgående tillsynsåtgärder än att helt förbjuda användning av den ålderstigna avloppsanläggningen på tvåhusfastigheten i Sollefteå kommun. Mark- och miljööverdomstolen anser dock att kommunen har haft fog för att helt förbjuda utsläpp på fastigheten.

Kommunstyrelsen i Sollefteå kommun beslutade i december 2020 att ägarna till en fastighet från och med november 2023 skulle förbjudas att släppa ut spillvatten från wc och bad, disk och tvätt (BDT) från sin avloppsanläggning. Beslutet skulle upphöra att gälla om avloppsvattnet genomgår en rening som godkänts av myndigheten.

Fastighetsägarna överklagade men fick avslag av Länsstyrelsen i Västernorrlands län.

Mark- och miljödomstolen i Östersund beslutade dock senare att upphäva kommunstyrelsens beslut.

Kommunstyrelsen har bedömt att dimensioneringen på spridningsytan på 15 kvadratmeter är för liten och borde vara dimensionerad för två hushåll, eftersom det finns en permanentbostad och ett fritidshus på fastigheten. Domstolen ansåg dock att dimensioneringen kunde godtas, med hänsyn till att det sedan 1985 inte varit mer än i genomsnitt 2,2 personer bosatta på fastigheten – och att infiltrationsanläggningen inte visat några tecken på att inte fungera tillfredsställande.

Domstolen ansåg samtidigt inte att vissa brister i den i och för sig ålderstigna anläggningen medförde skäl att döma ut den helt. Att luftningsrör saknas gjorde inte att det fanns skäl att förbjuda anläggningen och vissa konstaterade skador hade även åtgärdats. Efter åtgärderna tydde inget på att anläggningens funktion skulle vara bristfällig – utan det fanns anledning att anta att den fungerade och uppfyllde gällande krav.

Det var i och med detta visat att ett förbud, även med beaktande av försiktighetsprincipen i 2 kap. 3 § miljöbalken, var alltför ingripande för att överstiga nyttan av detsamma. De åtgärder som fastighetsägaren vidtagit visade också att mindre långtgående tillsynsåtgärder hade varit ett alternativ för att uppnå den föreskrivna miljönyttan. Ett totalförbud framstod i jämförelse som alltför ingripande, ansåg domstolen.

Mark- och miljööverdomstolen, MÖD, river nu upp underinstansens dom och fastställer det totalförbud som kommunstyrelsen beslutat om.

Alla som bedriver en verksamhet ska utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Dessa försiktighetsmått ska samtidigt vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet kan medföra sådan skada eller olägenhet. Det är verksamhetsutövarens ansvar att visa att de krav som följer av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken uppfylls, konstaterar MÖD.

Utsläpp av avloppsvatten utgör i sin tur miljöfarlig verksamhet och avloppsvattnet ska avledas och renas eller tas om hand så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. Därför ställer miljöbalken upp krav på lämpliga avloppsanläggningar.

På fastigheten finns två bostadshus där det ena används för permanentbostad. Avloppet från wc samt bad-, disk- och tvättvatten leds till en avloppsanläggning som består av en slamavskiljare i form av en trekammarbrunn. Avloppsanläggningen omfattas av ett tillstånd från 1978, som föreskriver att utförandet ska ske i enlighet med Statens Naturvårdsverks publikation 1974:15.

En tillsynsmyndighet kan samtidigt ställa ytterligare krav med stöd av miljöbalkens allmänna hänsynsregler när det gäller utsläpp från en enskild avloppsanläggning som i likhet med den i målet aktuella handläggningen vilar på ett tillstånd enligt äldre hälsoskyddslagstiftning.

Kommunstyrelsen har i sitt överklagande pekat på brister i avloppsanläggningen som gör att den saknar tillräcklig reningskapacitet. Det handlar här bland annat om avsaknaden av fördelningsbrunn och luftningsrör samt att infiltrationsanläggningen har för liten yta, särskilt med hänsyn till att två bostadshus är anslutna till anläggningen. Bristerna gör att det finns en risk för att avloppsvatten släpps ut från anläggningen utan att genomgå en tillräcklig rening.

Ett förbud mot att släppa ut avloppsvatten från anläggningen kan enligt MÖD inte anses mer ingripande än vad som behövs. Kommunstyrelsen har därför haft fog för att helt förbjuda utsläpp och dess beslut ska därför fastställas.


Instans
Mark- och miljööverdomstolen
Rättsområden
Kommunalrätt, VA, Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, Sanitet, ventilation m.m.

Ladda ner dokument

Skapa ett abonnemang på Lexnova Nyheter för att få tillgång till de underliggande domarna.

1 fil tillgänglig