Hyresgästen hyrde en trerumslägenhet om cirka 75 kvadratmeter på Kungsholmen i Stockholm. Han hade bott i lägenheten sedan april 2024 tillsammans med sin sambo och deras gemensamma barn. Därutöver bodde två barn från ett tidigare förhållande hos honom varannan vecka.

Hyresgästen ansökte om tillstånd till lägenhetsbyte. Genom bytet ville han överlåta sin hyresrätt och i stället få hyresrätten till en annan trerumslägenhet på Södermalm. Byteslägenheten var omkring 15 kvadratmeter större än prövningslägenheten.

Hyresgästen uppgav att familjen behövde en större och bättre planerad bostad. Barnen hade blivit äldre och behövde egna rum. I den nuvarande lägenheten sov det yngsta barnet i vardagsrummet tillsammans med föräldrarna, vilket enligt hyresgästen gav en störd boendesituation. I byteslägenheten skulle barnen kunna få varsitt rum och föräldrarna använda vardagsrummet som sovrum.

Hyresvärden motsatte sig bytet. Enligt hyresvärden hade familjesituationen inte förändrats sedan hyresgästen fick den nuvarande lägenheten. Dessutom bytte hyresgästen till sig lägenheten på Kungsholmen nyligen. Behovet av större bostad och egna rum för barnen borde därför ha kunnat förutses redan när hyresförhållandet inleddes. Hyresvärden invände också att byteslägenhetens planlösning inte objektivt var utformad på det sätt som hyresgästen ville använda den.

Hyresnämnden i Stockholm konstaterade att en hyresgäst kan få tillstånd till byte om det finns beaktansvärda skäl och bytet kan ske utan påtaglig olägenhet för hyresvärden. Nämnden framhöll att förändrade familjeförhållanden och väsentligt förbättrad boendestandard kan utgöra sådana skäl.

Hyresnämnden ansåg att den större ytan och den för familjen förbättrade planlösningen innebar att hyresgästen skulle få en väsentligt förbättrad boendestandard. Eftersom hyresvärden inte hade invänt mot den tilltänkta hyresgästen eller gjort gällande påtaglig olägenhet, gav nämnden tillstånd till bytet.

Beslutet överklagades till Svea hovrätt.

Hyresvärden anför att båda lägenheterna är trerumslägenheter och att skillnaden på omkring 15 kvadratmeter inte är tillräcklig. Hyresvärden framhåller också att det inte skett någon förändring i familjeförhållandena under den korta tid hyresgästen bott i lägenheten.

Hovrätten konstaterar att frågan är om hyresgästen har visat beaktansvärda skäl för lägenhetsbytet. Det krävs enligt hovrätten påtagliga fördelar med bytet som gör att det, utifrån hyresgästens situation, framstår som objektivt berättigat. Syftet bör vara en väsentligt förbättrad boendestandard.

Hovrätten lägger vikt vid att hyresgästen bara haft prövningslägenheten i omkring två år. Domstolen konstaterar också att det inte har inträffat någon egentlig förändring i familjeförhållandena och att de skäl som anförs i huvudsak borde ha kunnat förutses redan när hyresförhållandet började.

Hovrätten anser att det därför kan ställas högre krav på skälen för bytet. Båda lägenheterna har tre rum och kök. De skiljer sig åt genom delvis olika planlösning och genom att byteslägenheten är 15 kvadratmeter större. Skillnaderna är enligt hovrätten inte påtagliga objektivt sett.

Hovrätten ifrågasätter inte att bytet skulle medföra fördelar för familjen. Men hyresgästen har inte visat att bytet skulle leda till en objektivt sett väsentligt förbättrad boendestandard. Hovrätten ändrar därför hyresnämndens beslut och avslår ansökan om lägenhetsbyte.