23-åringen åtalades för våldtäkt då han, enligt åtalet, hade genomfört ett vaginalt samlag med en kvinna som han utnyttjade otillbörligt då hon på grund av sömn och berusning befann sig i en särskilt utsatt situation. Kvinnan deltog under alla förhållanden inte frivilligt i samlaget.
23-åringen som har en medelsvår intellektuell funktionsnedsättning har vidgått att han har haft ett vaginalt samlag med kvinnan bestred ansvar för brott på grund av att hon har deltagit frivilligt i samlaget. Han har gjort gällande att gärningen under alla förhållanden är att rubricera som oaktsam våldtäkt.
Målsäganden har berättat inför tingsrätten att hon var väldigt berusad den aktuella kvällen, så mycket att hon inte kunde gå rakt och ramlade omkull när hon var på väg till sin säng. Hon har uppgett att hon minns att 23-åringen hjälpte henne till sängen och att hon därefter inte kommer ihåg något alls förrän hon vaknade dagen därpå vid 11-tiden, naken i sin säng.
Målsäganden har vidare uppgett att en vän brukar hjälpa henne att klä av sig och lägga sig när hon blir för full, men att denna då inte brukar klä av henne naken utan se till att hon har trosor och tröja på sig. Hon har uppgett att en annan vän dagen efter deras utekväll berättade för henne att hon hade sett 23-åringen ha sex med henne medan hon sov. Enligt målsäganden hade hon inte vid något tillfälle under kvällen eller tidigare visat något sexuellt intresse för honom. Hon har uppgett att det har hänt förut att hon fått blackout när hon druckit för mycket alkohol, men att hon då har ”däckat”, inte haft sex.
Nyköpings tingsrätt ansåg att målsäganden har lämnat en berättelse som framstår som trovärdig. Enligt tingsrätten får målsägandens uppgift om att hon varit mycket berusad den aktuella kvällen och natten stöd av de två vännernas berättelser. Vännerna framstår som trovärdiga. I målet har inte kommit fram något förhållande som talar för att någon av dem skulle ha intresse av att lämna osanna uppgifter till 23-åringens nackdel. Deras berättelse ger stöd åt de uppgifter målsäganden har lämnat om händelseförloppet fram till dess att hon kom in till sitt sovrum, men är till sitt innehåll inte på något sätt så lika vare sig hennes eller varandras att det finns anledning att tro de tre kvinnorna har pratat ihop sig om en gemensam version av händelseförloppet.
Tingsrätten kom fram till att åklagaren uppfyllt sin bevisbörda ifråga om att målsäganden efter att hon hamnat i sängen i sitt sovrum på grund av berusning har befunnit sig i en sådan särskilt utsatt situation att hon inte kan anses ha deltagit frivilligt i samlaget med 23-åringen.
Trots 23-åringens intellektuella funktionsnedsättning bedömde tingsrätten att det i den aktuella situationen omöjligen kan ha undgått honom att målsäganden var så kraftigt berusad att hon inte kunde ta ställning till om hon ville ha samlag eller inte.
Mannen dömdes för våldtäkt till 3,5 års fängelse och utvisning.
Svea hovrätt gör nu en helt annan bedömning och kommer fram till att samlaget aldrig ägt rum. Domstolen konstaterar att till skillnad från vad som oftast är fallet i våldtäktsmål har målsäganden inte på något sätt kunnat bidra till utredningen med avseende på frågan om hon över huvud taget haft sex, vare sig på natten eller på morgonen den 8 februari 2026, de två tidpunkter som nämns i utredningen. Någon medicinsk utredning på det temat har inte heller förebringats i målet.
Åklagaren anses inte ha förmått styrka att ett vaginalt samlag ägt rum på morgonen den 8 februari 2026.
När det därefter gäller händelsen på natten har 23-åringen vidgått att han haft samlag med målsäganden. Hovrätten konstaterar, liksom tingsrätten, att han trots flera och ledande frågor i princip inte förmått lämna några uppgifter alls om vad som närmast föregick samlaget, hur samlaget närmare gått till och hur det avslutades. Denna avsaknad av detaljer som vidkänns den sexuellt oerfarne 23-åringens berättelse i nu berörda delar, låter sig inte med någon självklarhet förklaras utifrån den utredning som lagts fram.
Givet vad som framkommit om hans intellektuella funktionsnedsättning och då inte minst med beaktande av vad fadern uppgett om hur sonens funktionsnedsättning tar sig uttryck i olika situationer, framstår det inte som uteslutet att bristen på detaljer, likaväl som av någon annan orsak, skulle kunna förklaras av att något samlag över huvud taget inte ägt rum.
När, som i det aktuella fallet, det rör sig om ett åtal om allvarlig brottslighet kan, menar hovrätten, 23-åringens erkännande inte ensamt ligga till grund för att slå fast att ett samlag ägt rum på natten den 8 februari (Se Fitger m.fl med däri angivna rättsfall, Rättegångsbalken (10 december 2025), kommentaren till 35 kap. 3 §). Detta gör sig särskilt gällande när, som i detta fall, tillförlitligheten av hans erkännande av den aktuella omständigheten inte får stöd av någon annan utredning och därtill framstår som osäker. De iakttagelser som en av målsägandens vänner vittnat om på morgonen förändrar inte den bedömningen.
Åklagaren har därmed inte heller förmått styrka att ett vaginalt samlag ägt rum på natten den 8 februari 2026. Åtalet och de därmed sammanhängande yrkandena om utvisning och skadestånd ska därför ogillas.
En före detta rådman och en tillförordnad hovrättsassessor är skiljaktiga och vill döma 23-åringen för oaktsam våldtäkt. De skriver bland annat att även om hans intellektuella funktionsnedsättning innebär att han har svårare än andra att förstå vissa sociala sammanhang och konsekvenserna av sitt handlande, har det inte framkommit något som talar för att han, på grund av sin funktionsnedsättning, felaktigt skulle uppge att han genomförde ett samlag med målsäganden den aktuella natten. Det har heller inte förekommit någon annan omständighet som talar för att det finns skäl att ifrågasätta hans uppgifter i den delen. De frågor han fått om detta från åklagaren och försvararen har varit tydliga och de skiljaktiga anser inte att det funnits en risk för att han missförstått frågorna.