Dom från Arbetsdomstolen om tidpunkten för fordrans uppkomst

Nyligen tillämpade AD den gamla lagen om företagsrekonstruktion vid bedömning av tidpunkten för fordrans uppkomst. I den resningsansökan som lämnats in hävdas att domen uppenbart strider mot lag och måste upphävas – eftersom den annars kan få stor betydelse inte bara vid tillämpning av den gamla lagen, utan även vid tillämpning av konkurslagen och den nya lagen om företagsrekonstruktion. Hans Renman ger sin analys av domen och dess konsvenser.

Dom från Arbetsdomstolen om tidpunkten för fordrans uppkomst

Nyligen tillämpade AD den gamla lagen om företagsrekonstruktion vid bedömning av tidpunkten för fordrans uppkomst. I den resningsansökan som lämnats in hävdas att domen uppenbart strider mot lag och måste upphävas – eftersom den annars kan få stor betydelse inte bara vid tillämpning av den gamla lagen, utan även vid tillämpning av konkurslagen och den nya lagen om företagsrekonstruktion. Hans Renman ger sin analys av domen och dess konsvenser.

Sakomständigheterna

Mats O. (”M”) var anställd av Emmaboda Glas AB (”Bolaget”). Följande hände 2020: Den 24 januari ansökte Bolaget om företagsrekonstruktion. Ansökan bifölls samma dag. Den 21 februari sades M upp. Uppsägningstiden på sex månader löpte fram till den 21 augusti. Den 24 februari hade det gått en månad från beslutet om företagsrekonstruktion, men M fortsatte att arbeta till och med den 29 februari. Den 1 mars arbetsbefriades M. Den 25 maj godkände borgenärerna ett ackord. Ackordet fastställdes av domstolen samma dag och rekonstruktionen upphörde. M mottog lönegarantiersättning under uppsägningstiden fram till den 3 juli då det maximala lönegarantibeloppet hade uppnåtts. M:s fordringar på uppsägningslön och semesterersättning under perioden den 4 juli–21 augusti täcktes därför inte av lönegaranti.

Ett år senare, i juni 2021, utbetalades ackordslikviden. M:s fordran på uppsägningslön och semesterersättning under perioden den 4 juli–21 augusti 2020 betalades med ett nedackorderat belopp i enlighet med ackordet. M och Industrifacket Metall invände att fordran uppkommit efter ansökan om företagsrekonstruktion och därför var ackordsfri och skulle betalas till fullo.

Lagreglering m.m.

Fordringar som omfattas av ett ackord benämns ackordsfordringar och fordringar som inte omfattas av ett ackord benämns ackordsfria fordringar. Denna terminologi är vedertagen. Enligt 3 kap. 3 § första stycket i den gamla lagen om företagsrekonstruktion omfattade ett ackord de fordringar som förelåg vid tidpunkten för ansökan om företagsrekonstruktion, såvida borgenären inte kunde åberopa förmånsrätt, kvittningsrätt eller ett återtagandeförbehåll. Övriga fordringar var ackordsfria fordringar.

I den nya lagen om företagsrekonstruktion omfattar rekonstruktionsplanen de borgenärer vilkas fordringar uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion, under förutsättning att fordringarna berörs direkt av rekonstruktionsplanen (4 kap. 3 §). Fordringar som omfattas av rekonstruktionsplanen kan benämnas planfordringar och fordringar som inte omfattas av rekonstruktionsplanen kan benämnas planfria fordringar. Denna terminologi är inte vedertagen men praktisk och används därför i det följande.

En ackordsfordran/planfordran riskerar att bli nedskriven. En ackordsfri/planfri fordran omfattas däremot inte av ackordet/rekonstruktionsplanen och ska därför betalas till fullo.

Vid bedömningen av om en arbetstagares fordringar kommer att betalas då arbetsgivaren genomgår en företagsrekonstruktion behöver man sätta sig in i tre parallella världar. Den första världen avser gränsdragningen mellan ackordsfordringar/planfordringar och ackordsfria fordringar/planfria fordringar. Den andra världen avser gränsdragningen mellan förmånsberättigade fordringar och icke förmånsberättigade fordringar. Den tredje värden avser gränsdragningen lönegarantiberättigade och icke lönegarantiberättigade fordringar.

Reglerna om förmånsrätt är inte tillämpliga i en företagsrekonstruktion. Av 1 § förmånsrättslagen (1970:979) framgår att reglerna endast är tillämpliga vid utmätning och konkurs. Reglerna har dock indirekt betydelse för arbetstagare, vilket beror på att lönegarantireglerna är kopplade till de förmånsrättsregler som gäller i en fiktiv konkurs. Enligt 7 § andra stycket lönegarantilagen (1992:497) täcker lönegarantin fordringar som skulle ha varit förmånsberättigade i en konkurs.

Den slutsats som kan dras av 7 § lönegarantilagen och 12 § förmånsrättslagen är att i en företagsrekonstruktion täcker lönegarantin fordringar som i en konkurs skulle ha varit förmånsberättigade därför att de belöper på tiden före det fiktiva konkursbeslutet och inom en månad därefter.

En viktig fråga blir då vilken dag som i en företagsrekonstruktion ska anses vara den fiktiva konkursdagen. Vid tillämpning av 7 § lönegarantilagen brukar dagen för domstolens beslut om företagsrekonstruktion betraktas som den fiktiva konkursdagen. Lönegarantin täcker då lönefordringar som belöper på den tremånadersperiod som föregick beslutet och perioden en månad därefter.

När det gäller lönegarantiersättning för fordringar på uppsägningslön under företagsrekonstruktionen görs ingen koppling till vilka fordringar på uppsägningslön som skulle ha varit förmånsberättigade i en konkurs. I stället anges i 7 a § första stycket lönegarantilagen att fordran på uppsägningslön för tid efter en månad från beslutet om företagsrekonstruktion är lönegarantiberättigad ”i den mån arbetstagaren under uppsägningstiden inte utfört och inte heller borde ha utfört arbete för arbetsgivarens räkning”.

Ackordsfria fordringar är inte lönegarantiberättigade. Fram till den 1 augusti 2022, då den nya lagen om företagsrekonstruktion trädde i kraft, har i den praktiska hanteringen gjorts ett viktigt undantag. Fordringar på arbete som utförts under den första månaden efter beslutet om företagsrekonstruktion har ansetts vara lönegarantiberättigade trots att Skatteverkets regressfordran för utbetald lönegaranti för utfört arbete under den perioden enligt Högsta förvaltningsdomstolens dom HFD 2016 ref. 62 utgör en ackordsfri fordran.

Enligt den nya lagen om företagsrekonstruktion är fordran på ersättning för den första månaden efter rekonstruktionsbeslutet en planfordran som omfattas av rekonstruktionsplanen, oavsett om fordran görs gällande av arbetstagaren eller regressvis av Skatteverket på grund av utbetald lönegaranti. Fordringar som avser arbete som utförts efter den första månaden är planfria fordringar som inte kan skrivas ned eller på annat sätt påverkas av rekonstruktionsplanen (3 kap. 12 § andra stycket). En planfri fordran som skulle omfattats av förmånsrätt enligt 12 eller 13 §§ förmånsrättslagen i en fiktiv konkurs omfattas inte av det verkställighetsförbud som enligt 2 kap. 23 § gäller under rekonstruktionen, till den del fordran inte täcks av lönegaranti.

Domen

I domen, 26/22, som meddelades den 4 maj 2022 (”Domen”) ansåg Arbetsdomstolen ansåg att M:s fordran på uppsägningslön och semesterförmåner för perioden 4 juli-21 augusti 2020 hade uppkommit efter ansökan om företagsrekonstruktion och därför var ackordsfri.

Kommentarer

Om domen skulle anses vara prejudicerande vid tillämpning av den nya lagen om företagsrekonstruktion, kan den smittoeffekt som inträder om arbete utförs senare än en månad efter rekonstruktionsbeslutet vara konkursdrivande. På grund av smittoeffekten är det vid ett tidsöverdrag genast fait accompli att det inte genom uppsägningar och skuldnedskrivningar i rekonstruktionsplanen går att begränsa rekonstruktionsgäldenärens personalkostnader, utan dessa måste betalas till fullo vilket kan omöjliggöra en lyckad rekonstruktion.

Om domen anses prejudicerande i en konkurs kan smittoeffekten leda till att det verksamheten inte kan drivas vidare längre tid än en månad efter konkursbeslutet. En forcerad nedläggning och uppstyckning av verksamheten kan vara värdeförstörande och försämra framtidsutsikterna för personalen. Om hela verksamheten säljs intakt brukar köparen vara intresserad av att anställa personal som arbetat i konkursbolaget, men ett sådant intresse brukar inte finnas då verksamheten styckas upp och säljs del för del.

Domen illustrerar problemet med att ha flera prejudikatinstanser. Risken finns då att frågor som primärt hör hemma i de allmänna domstolarna (t.ex. insolvensrättsliga frågor) avgörs genom ett prejudikat från en prejudikatinstans som har ett annat perspektiv på rättssystemet än Högsta domstolen. Det är inte första gången det händer (jfr Högsta förvaltningsdomstolens ovan nämnda dom HFD 2016 ref. 62 som bröt sönder systematiken att ackordsfria fordringar är inte lönegarantiberättigade). En lösning de lege ferenda kan vara att Arbetsdomstolen ges möjlighet att inhämta förhandsbesked från Högsta domstolen i rättsfrågor som faller utanför Arbetsdomstolens primära kompetensområde och vice versa.

Om Lexnova Analyserar

Analysen är en kortversion av expertkommentaren som finns i sin helhet här.