En 36-årig man åtalades för våldtäkt. Den tilltalade var kollega med målsäganden vid tillfället. Den aktuella dagen skulle de båda gå på en 50-årsfest tillsammans med några andra kollegor. Den tilltalade hämtade upp målsäganden och ytterligare en kollega med bil för att ta sig till firandet. Under firandet drack målsäganden alkohol men inte den tilltalade eftersom han skulle köra bilen. Enligt målsäganden gjorde den tilltalade mannen flera försök att närma sig. Han gav henne flera blickar och försökte kyssa henne. Mannen menade dock att det var målsäganden som gjorde flera närmanden.
Efter festen åkte målsäganden och en annan kollega i den tilltalades bil. Den andra kollegan släpptes av först. Enligt den tilltalade stannade han vid återvinningsstationen innan han lämnade av målsäganden för att han var kissnödig. Målsäganden menade däremot att han stannade vid återvinningsstationen för att ha vaginalt samlag med henne. Mannen slutade ha samlag med henne i bilen när hon påpekade att han hade flickvän.
Mannen förnekade att han hade samlag med målsäganden. Han uppgav att han kissade vid bilen när de var vid återvinningsstationen. När han kom tillbaka till bilen hade målsäganden själv dragit ned byxor och trosor. Målsäganden vaknade när han försökte dra upp hennes byxor. Han visste inte hur målsägandens DNA hamnade på hans könsorgan. En möjlig förklaring kunde vara att han först tog på målsäganden och därefter på sitt könsorgan.
Östersunds tingsrätt ansåg att målsägandens berättelse kunde ligga till grund för en fällande dom om det fanns starkt stöd i den övriga bevisningen. Att målsäganden hade minnesluckor den aktuella kvällen på grund av alkoholberusning och att minnet stegvis kom tillbaka gör hennes uppgifter mindre tillförlitliga. Målsäganden kunde inte i detalj berätta om hur övergreppet gick till. Det saknades vittnesmål som intygade att den tilltalade var intresserad av målsäganden.
De dokumenterade skadorna kunde inte tillmätas något värde eftersom målsäganden inte kunde uppge hur skadorna uppkom. Däremot ansåg tingsrätten att omständigheten att målsägandens DNA återfanns på den tilltalades könsorgan var besvärande för mannen. Samtidigt uppgav den sakkunnige vid Nationellt Forensiskt Centrum att det inte kunde uteslutas att DNA från målsäganden skulle kunna ha hamnat på den tilltalades könsorgan utan att den tilltalade varit i kontakt med målsägandens könsdelar. Den tilltalades förklaring ansågs därför inte vara motbevisad.
Däremot uttalade tingsrätten följande: ” särskilt kan framhållas att bedömningen hade kunnat blivit en annan om förundersökningsledaren valt att låta analysera vilken celltyp det DNA från målsäganden som påträffats på [tilltalad] penis utgjordes av, vilket dock – möjligen av kostnadsskäl – inte skett i detta fall.”. En sådan analys hade kunnat görats om provet skickades till Nederländerna för fortsatt analys, uttalade sakkunnig från NFC. Tingsrätten frikände därför mannen från våldtäkt.
Domen överklagades till Hovrätten för Nedre Norrland.
Nationellt Forensiskt Centrum har i det i hovrätten åberopade utlåtandet uttalat att resultaten av den sannolikhetsbedömning de gjort i någon mån talar för att den tilltalade har haft vaginalt samlag med målsäganden. Hovrätten anser att det inte är tillräckligt för att det ska vara ställt utom rimligt tvivel och tingsrättens dom fastställs.