Kärande hade en hemförsäkring hos Trygg-Hansa för sin bostad i Sollentuna. Den 3 september 2021 upprättade han en polisanmälan med anledning av ett inbrott i bostaden. Den 5 december 2021 upprättades en kompletterande polisanmälan där en del av godset som han och hans fru blev av med och en skadeanmälan upprättades hos Trygg-Hansa. Trygg-Hansa beslutade dock att inte betala ut någon ersättning.
Försäkringstagaren yrkade därför i Stockholms tingsrätt att Trygg-Hansa skulle förpliktas att till honom betala 298 943 kronor. I godsförteckningen framgick att paret blivit av med bland annat en Rolex Datejust, en vigselring, väska och skor från Valentino, väska, korthållare och necessär från Louis Vuitton, en väska från Gucci samt ett antal smycken.
Trygg-Hansa ansåg att käranden styrkt innehavet för samtliga föremål utom Rolex-klockan, förlovningsringen, Gucci-väskan samt necessären från Louis Vuitton. I den del käranden styrkt innehavet, skulle ersättningen bortfalla eftersom käranden uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet lämnat oriktiga uppgifter under utredningen av försäkringsfallet.
Trygg-Hansa ansåg att försäkringstagaren inkommit med kvitton och verifikationer för föremål som tillhör andra än försäkringstagaren. Vidare noterade försäkringsbolaget att det inkomna underlaget från försäkringstagaren visar att större delen av inköpen har köpts med kontanter, vilket i sig är ett observandum.
Tingsrätten inledde med att pröva huruvida försäkringstagaren styrkt innehavet av föremålen. Avseende Rolex-klockan åberopade försäkringstagaren bilder när han bar klockan samt ett Blocket-kvitto. Certifikaten och originalkvittona blev enligt honom stulna vid inbrottet. Även säljaren av klockan vittnade om att försäkringstagaren köpt klockan av honom.
Tingsrätten påpekade att ett pågående innehav av egendom lämnar typiskt sett inte några tydliga spår, annat än vid vissa givna tidpunkter, som exempelvis i form av kvitton i samband med anskaffandet. Vittnesmål och annan bevisning om ett föremål måste därför tillmätas stor betydelse och rätten anser att försäkringstagaren styrkt innehavet av klockan.
Rörande förlovningsringen invände Trygg-Hansa att en kvinnas namn stod på kvittot. Kvinnan var svärmor till en av försäkringstagarens vänner och hon arbetade på Guldfynd. I sitt vittnesförhör berättade hon att hon köpt ringen å försäkringstagarens vägnar, eftersom hon hade personalrabatt. Innehavet av ringen var således också styrkt.
Trygg-Hansa ansåg att Gucci-väskan tillhörde en annan person. Försäkringstagaren hävdade dock att väskan varit en present till hans fru från en av hennes vänner, vilket vännen även vittnade om. Vidare åberopades bilder på hans fru med väskan. Innehavet av väskan var därför styrkt.
Försäkringstagaren menade att necessären från Louis Vuitton var en present från några av hans vänner och åberopade foto och film när necessären överlämnades. Tingsrätten anser att innehavet av necessären också var styrkt.
Trygg-Hansa gjorde även allmänna invändningar, bland annat att det rörde sig om dyra föremål i förhållande till vad försäkringstagaren och hans fru hade i inkomst samt att en stor del av föremålen betalats kontant. Försäkringstagaren uppgav dock att han och hans fru fått mycket kontakter i bröllopsgåva, vilket inte fanns anledning att misstro.
Därefter gick tingsrätten över till att pröva om ersättningen helt eller delvis skulle bortfalla med hänsyn till att käranden uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet lämnat oriktiga uppgifter under utredningen av försäkringsfallet.
Trygg-Hansa gjorde gällande att felaktiga uppgifter har lämnats i form av ett påstående om innehav av vissa föremål, som sedan frånfallits i tingsrätten. Försäkringstagaren uppgav att frånfallandet skett av processtaktiska skäl. Tingsrätten anser att det finns fler förklaringar till att avstå ett från krav i tingsrätten för föremål som gjorts gällande tidigare, än att innehavet aldrig har existerat och konstaterar att försäkringstagarens förklaring var rimlig och trovärdig.
Vidare gjorde försäkringsbolaget gällande att försäkringstagaren muntligt lämnat felaktiga uppgifter, exempelvis avseende en skinnjacka som käranden påstått var köpt i butik, men som egentligen köpts av en privatperson. Tingsrätten framhåller att samtalet ägde rum bland andra människor och innehöll många ledande frågor, samtidigt som samtalet pendlade mellan formella och informella frågor. Trygg-Hansa kan därmed inte ha styrkt att den felaktiga uppgiften har lämnats uppsåtligen eller av grov oaktsamhet.
Försäkringstagarens käromål bifalls. Trygg-Hansa ska betala 298 943 kronor till honom samt även ersätta honom för hans rättegångskostnader med 448 725 kronor.