Pappan åtalades för hedersförtryck, ett brott som infördes i 4 kap 4 e § brottsbalken den första juni 2022. Enligt åtalet hade pappan begått en mängd brottsliga gärningar mot dottern såsom misshandel, egenmäktigt förfarande, grovt olaga hot och olaga frihetsberövande.

Uppsala tingsrätt konstaterade att målsägandens uppgifter målet främst har framkommit genom uppspelning av inspelade polisförhör. I det första förhöret har målsäganden inte berättat något om de händelser som hon i de tre andra förhören berättar om och som åtalet bygger på. Trots att målsäganden därmed lämnat helt olika uppgifter har hennes olika berättelser, enligt tingsrätten,  framstått som levande och detaljerade.

Beaktas ska även att målsäganden ändrat sina uppgifter först efter att hennes pojkvän pratat med hennes familjehemsmamma. Detta är omständigheter som påverkar bedömningen av hennes trovärdighet och medför att hennes uppgifter måste vinna omfattande stöd av annan bevisning för att kunna läggas till grund för bedömningen.

Åklagaren har åberopat rättsintyg, foton och journalanteckningar.

Sammantaget ansåg tingsrätten att målsägandens uppgifter inte vinner något egentligt stöd av åberopade rättsintyg och journalanteckningar.

Tingsrätten fann att målsägandens berättelse vinner visst stöd av vittnenas uppgifter om målsägandens förändring samt pappans kontroll av målsäganden. Däremot lider vittnenas uppgifter brist genom att de i väsentliga delar fått sin information från målsäganden och att de själva i princip inte sett skador på målsäganden.

Tingsrätten ansåg visserligen att det finns skäl som talar för att målsäganden blivit utsatt för våld, hot och sexuellt ofredande i enlighet med vad hon berättat i de senare polisförhören mot bakgrund av vad vittnena uppgivit. Det förhållandet att det finns tveksamheter kring att hon ändrat sin berättelse efter att hennes pojkvän ingripit, att hennes uppgifter inte vinner stöd av rättsintyg och journalanteckning samt att hennes dörr inte var låst när polis kom till lägenheten talar dock i motsatt riktning. Med beaktande av detta samt vad som i övrigt framkommit finner tingsrätten att målsägandens berättelse inte vinner tillräckligt stöd för att kunna.

Åtalet ogillades därmed.

Svea hovrätt gör samma bedömning men tillägger bland annat att målsägandes trovärdighet och tillförlitlighet i detta mål är förhållandevis hög. Hennes slutliga berättelse om vad hon har utsatts för är i huvudsak levande, fri från svårförklarliga moment och utan tvekan i avgörande delar. Vidare har det inte framkommit något direkt skäl för henne att hitta på att pappan skulle ha gjort det hon berättat om.

Det som framkommit talar snarast för att hon känt tveksamhet kring att berätta om händelser som är besvärande för hennes pappa av hänsyn till bland annat hennes yngre syskon. Som tingsrätten konstaterat går det samtidigt inte att bortse från att målsäganden i de inledande förhören inte har berättat någonting om de händelser som påstås i åtalet, utan i stället kommit med andra förklaringar till de skador som uppstått.

Ett exempel är att skadan vid ögat orsakades av en olycka med en elsparkcykel. Även när hon har berättat i det inledande polisförhöret, som alltså inte ger något stöd för åtalet, anser hovrätten att hennes berättelse uppfyller flera av de kriterier som Högsta domstolen angett för en trovärdig berättelse. Detta inverkar på hennes allmänna trovärdighet och får till konsekvens att viss tveksamhet råder kring vilken version som är den korrekta. Här noteras även att pappan konsekvent berättat på samma sätt som målsäganden inledningsvis gjort, det vill säga bland annat att hon ramlat med en elsparkcykel och på så sätt fått skadan vid ögat.

Inte heller anser hovrätten att den skriftliga bevisningen ger något tydligt stöd för den senare versionen som målsäganden har lämnat och som ger stöd för åtalet. Hovrätten instämmer här i tingsrättens utförliga redogörelse för vad som framkommit av åberopade journalanteckningar och rättsintyg, nämligen bland annat att det inte kan bedömas om målsägandens skada vid ögat uppkommit på det sätt hon slutligt har beskrivit, alltså genom islag i dörrkant till följd av fall/slag, eller genom en olycka med elsparkcykel med islag i elsparkcykelns telefonhållare så som hon inledningsvis berättat. Det åberopade medicinska underlaget innebär alltså inte att någon av parternas versioner är att bedöma som mera förenlig med skadebilderna än den andra. Hovrätten noterar i detta sammanhang att pappan konsekvent vidhållit sin version av händelseförloppen.

Sammantaget anser hovrätten att målsägandens berättelse och vittnesuppgifterna i och för sig ger visst stöd för åtalet mot pappan. Det som mannen berättat får dock också stöd av det medicinska underlag som åberopats. I avsaknad av annan avgörande bevisning till stöd för åtalet än målsägandens berättelse anser hovrätten därmed, i likhet med tingsrätten, att det inte är ställt utom rimligt tvivel att pappan har gjort sig skyldig till någon av de åtalade gärningarna. Hovrätten instämmer därför i tingsrättens slutsats att åtalet mot honom ska ogillas.

En nämndeman vill fälla pappan för såväl hedersförtryck som egenmäktigt förfarande och sexuellt ofredande.