En 20-årig man åtalades för grov misshandel av en annan man genom att knuffa denne kraftigt i bröstet med två händer. Av knuffen har mannen fallit ned på ett spår för tunnelbanan. Brottet bör, enligt åtalet, bedömas som grovt eftersom gärningen har varit livsfarlig. Det har funnits risk för att målsäganden skulle bli överkörd av nästa inkommande tunnelbanetåg. Det har också funnits risk för att han skulle komma i kontakt med den strömförande skenan vid spåret.
Bakgrunden är att den 4 maj 2025 spelade AIK en derbymatch i fotboll mot Djurgården. Den tilltalade Djurgårdsupportern och den drabbade AIK-supportern befann sig båda den aktuella dagen på tunnelbaneperrongen på T-centralen i Stockholm. En övervakningsfilm har fångat den aktuella händelsen på film. Av övervakningsfilmen framgår bland annat följande: Det var mycket folk på tunnelbaneperrongen. 20-åringen är med sin vän vid rulltrappan, som går ner till den röda tunnelbanelinjen, för tåg i norrgående riktning. Han lägger sin hand på sin vän för att markera att de ska gå åt det andra hållet i stället, mot den riktning där målsäganden kom gåendes från.
Målsäganden å sin sida går med sina vänner längs det vitmarkerade spärrområdet på plattformen, nära plattformens kant. Han gör en uppviglande gest mot Djurgårds-supportrar och fortsätter därefter vidare. Djurgårds-supportern går i riktning mot målsäganden ungefär i mitten av rälsen. Detta hände alldeles bakom ett tåg som avgick från plattformen. Målsäganden landar framåtlutad med huvud och överkropp och tar emot rälsen med sina händer varefter hans ben följer. Hans högra ben hamnar närmare strömskenan som löper på den högra sidan.
Han reser sig strax därefter och tar sats för att komma upp på perrongkanten. Han lyckas ta sig upp, även om plattformen är högt upp i förhållande till hans kropp. Han befann sig på spårområdet i cirka sju sekunder. Den tilltalade tittar i riktning mot målsäganden och avviker kort därefter från platsen genom rulltrappan ned till tunnelbaneperrongen för röd linje norrut. Nästa inkommande tåg anlände cirka 40 sekunder efter att målsäganden befann sig på spåret. Tåget anlände till perrongen i tämligen hög fart, från en kurva där sikten är begränsad.
Stockholms tingsrätt konstaterade att det visserligen har varit fråga om ett förhållandevis kort händelseförlopp men 20-åringen har haft tid till eftertanke när han medvetet gick emot målsäganden och gav honom en knuff. Knuffen har varit föranledd av något så trivialt som rivaliteten mellan fotbollsklubbarnas supportrar. Knuffen har inte föranletts av någon provokation och målsäganden har inte haft någon direkt möjlighet att freda sig. Djurgårds-supportern får härigenom anses ha visat stor grad av hänsynslöshet.
Att skadorna blivit förhållandevis lindriga synes närmast berott på tillfälligheter (jfr NJA 1981 s. 967). Den tilltalade måste i gärningsögonblicket ha insett att hans handlande var förenat med livsfara. Brottet skulle därför bedömas som grovt och mannen dömdes för grov misshandel till 1,5 års fängelse.
Svea hovrätt gör en annan bedömning och framhåller inledningsvis att det av övervakningsfilmen framgår att 20-åringen knuffade målsäganden precis när det innestående tåget lämnade perrongen. Eftersom 20-åringen då hade blicken i tågets färdriktning, och alltså ryggen vänd mot tågsättets slut, är det osäkert om han förstod att hela tågsättet skulle ha hunnit lämna perrongen när han knuffade målsäganden.
Det är alltså, menar hovrätten, inte uteslutet att Djurgårds-supportern när han utdelade knuffen trodde att målsäganden som en följd av den – på sin höjd – skulle åka in med kroppen i tåget. Det finns därmed utrymme för slutsatsen att den tilltalade varken förstod eller misstänkte att målsäganden skulle ramla ner på spåret. Även om det får antas att 20-åringen varit medveten om det farliga i att knuffa någon mot ett tåg i rörelse medför det nu sagda att det råder tvivel kring huruvida han, i gärningstillfället, faktiskt misstänkte att AIK-supportern skulle försättas i en livsfarlig situation. Redan på den grunden är det inte bevisat att 20-åringen har haft uppsåt till att hans agerande var livsfarligt.
Hovrätten tillägger att det finns tvivel kring 20-åringens uppsåt till att hans agerande var livsfarligt även om man, som tingsrätten, skulle anse att det är bevisat att han hade uppsåt till att målsäganden skulle ramla ner på tunnelbanespåret. Det får i och för sig anses vara allmänt känt att det är förenat med livsfara att vistas på ett tunnelbanespår när det förekommer trafik, särskilt sådan tät trafik det var fråga om den aktuella tiden. Utredningen ger dock inte stöd för att 20-åringen förstod detta just i gärningstillfället. Och även om man skulle anse att han i vart fall har misstänkt att knuffen skulle försätta målsäganden i en livsfarlig situation, ger utredningen inte stöd för att han var likgiltig inför den följden.
Han lämnade visserligen platsen kort efter händelsen, men det var först efter att han såg att målsäganden hade fått hjälp. Även om knuffen får antas ha varit ett uttryck för 20-åringens irritation finns det inget som tyder på att han hade agerat likadant om han faktiskt hade förstått att målsäganden skulle försättas i en livsfarlig situation.
Därför har 20-åringen inte haft uppsåt till att hans agerande var livsfarligt. Eftersom den misshandel som han i och för sig har gjort sig skyldig inte heller av något annat skäl kan anses vara grov ska den bedömas som misshandel av normalgraden och inte som grov misshandel. Vid den bedömning av hans uppsåt som hovrätten har gjort kan 20-åringens gärning inte heller bedömas som försök till grov misshandel.
Han ska alltså dömas för misshandel av normalgraden och tingsrättens dom ändras i enlighet med det nu sagda.
Påföljden bestäms till villkorlig dom med samhällstjänst 100 timmar.
En nämndeman vill fastställa tingsrättens dom.