En man stoppades av polis när han körde bil och ombads uppvisa körkort, varvid han uppgav att han inte hade det på sig. Han uppgav istället sin brors namn och födelsedatum. När polisen sökte på bilen i registret fann de att bilen var registrerad på mannen och vid jämförelse av passfoton i registret fastställdes mannens riktiga identitet. Polisen konfronterade honom därom och han medgav att han ljugit om sin identitet.

Mannen stod i samma mål i Ångermanlands tingsrätt åtalad för olovlig körning, rattfylleri och ringa narkotikabrott och erkände dessa gärningar.

Tingsrätten prövade om hans agerande utgjort falsk tillvitelse och gjorde följande bedömning, som Hovrätten för nedre Norrland delar:

För falsk tillvitelse döms den som falskeligen anklagar annan för brott hos till exempel polisen. Det är utrett att mannen uppgav sin brors namn och del av personnummer när han stoppades av polis. Frågan är om mannen därigenom falskeligen anklagade sin bror för brott.

För att det ska röra sig om falsk tillvitelse måste den falska personuppgiften lämnas i samband med någon form av belastande uppgift för den utpekade personen, se NJA 1994 s. 518. Mannen hade vid tidpunkten för uppgiftslämnandet inte delgetts någon misstanke om brott och det kan heller inte utläsas att någon misstanke om brott förelåg vid tidpunkten.

Det fanns inga anteckningar om att han under förhör efter han delgetts misstanke om brott skulle ha uppgett sin brors personuppgifter. Att mannen uppgav sin brors namn för att undkomma ansvar i samband med fordonstoppet innebar inte i sig att han utpekade honom för brott. Mannen friades därmed från åtalet avseende falsk tillvitelse i tingsrätten. Hovrätten fastställer tingsrättens dom.