Händelsen inträffade på parkeringen vid Byggmax i Arlandastad i juli 2022. Den då 63-årige mannen och hans son hade handlat och höll på att lasta varor i mannens bil när en annan bil plötsligt backade in i den.
Sonen stod bakom mannens bil, som enligt hans uppgifter flyttades tre till fyra meter av kollisionen. Efter sammanstötningen kunde mannen inte se sonen och fick inget svar när han ropade. Han trodde att sonen hade hamnat under någon av bilarna och blivit allvarligt skadad.
Mannen sprang därför fram till den andra bilen och försökte få kontakt med personerna i den. När ingen reagerade tog han en regel och slog den genom två av bilens fönster så att rutorna krossades.
Mannen åtalades för skadegörelse enligt 12 kap. 1 § brottsbalken. Mannen medgav de faktiska omständigheterna men bestred ansvar med hänvisning till att han hade handlat i nöd.
Attunda tingsrätt konstaterade att mannen uppsåtligen hade krossat rutorna. Frågan var om gärningen ändå var ansvarsfri enligt bestämmelsen om nöd i 24 kap. 4 § brottsbalken.
Domstolen framhöll att ansvarsfrihet även kan aktualiseras vid så kallad putativ nöd, alltså när någon missuppfattar situationen och tror att en nödsituation föreligger. Övervakningsfilmen visade enligt tingsrätten att olyckan hade gått till på det sätt som mannen berättat och att den kunde ha skadat sonen allvarligt.
Tingsrätten ansåg därför att mannen befann sig i en nödsituation eller åtminstone på goda grunder trodde att han gjorde det. Eftersom han av naturliga skäl var rädd och handlade närmast i panik skulle inte alltför stränga krav ställas på att hans handlande var ägnat att avhjälpa nöden. Gärningen bedömdes inte som oförsvarlig och mannen frikändes.
Rådmannen var skiljaktig. Även han ansåg det sannolikt att mannen trodde att han befann sig i en nödsituation, men framhöll att en nödgärning måste vara ägnad att avhjälpa nöden. Enligt rådmannen kunde krossandet av rutorna inte på något sätt göra det och mannen skulle därför dömas för skadegörelse.
Tingsrätten avslog också företagets skadeståndskrav.
Svea hovrätt ansluter sig till bedömningen att mannen uppsåtligen krossade rutorna och att olyckan kunde ha skadat sonen allvarligt. Domstolen instämmer också i att omständigheterna var sådana att mannen trodde att han befann sig i en nödsituation.
Vid försvarlighetsbedömningen fäster hovrätten vikt vid det hastiga händelseförloppet och risken för allvarliga konsekvenser. Övervakningsfilmen visar att den andra bilen backade in i mannens bil med sådan fart att den flyttades flera meter och vreds närmare 90 grader, för att sedan hamna tätt intill ett staket. Bilarnas placering talar enligt hovrätten dessutom för att mannens bil inte kunde flyttas innan den andra bilen kördes framåt.
Mannen har enligt hovrätten trovärdigt berättat att hans enda tanke var att få hjälp att flytta bilen eftersom sonen kunde ha hamnat under däcken. Filmen visar också att han först bankade på rutorna för att få kontakt med personerna i bilen. Först när ingen reagerade och bilen inte flyttades hämtade han regeln och krossade rutorna.
Ingenting motbevisar enligt hovrätten mannens uppgift att hans enda syfte var att få den andra bilen flyttad och därigenom avhjälpa den allvarliga situation som han trodde att sonen befann sig i.
Hovrätten anser därför att gärningen inte var oförsvarlig. Mannen frikänns från skadegörelse och företagets skadeståndsyrkande avslås. Tingsrättens dom står fast i sin helhet.