I rättsfallet "Förväxlingen" från Högsta domstolen ger justitierådet Stefan Reimer några reflektioner om täckningsprincipens gränser. Klassiska straffrättsliga problem som, anstiftan av mord när gärningsmannen dödat fel person, ansvar för anstiftan av försök till mord riktat mot det tilltänkta offret, error in persona och abberatio ictus, tas upp. Täckningsprincipens närmare innebörd är alltjämt ”relativt outforskad mark” i svensk rätt och rättsfallet ”Förväxlingen” är ett steg på vägen till ökad klarhet.