Polisen hade vid fyra tillfällen sedan slutet av år 2019 kontakts med anledning av att kvinnan uppgett att hon avsåg att begå självmord. Den 7 augusti 2021 kontaktades polisen eftersom kvinnan då hade utfört det självmordsförsök som senare ledde till hennes död.
Kvinnans före detta pojkvän mejlade henne innan självmordet en uppmaning om att hon skulle hoppa framför ett tåg. Mejlet var ett svar på ett mejl från henne med ämnesraden ”Säg vad du vill och jag lovar att hålla det.” Mannen åtalades i Solna tingsrätt för uppmaning till självmord.
De tilltalade berättade att han träffat ex-flickvännen 2019. Sedan dess hade de gjort slut vid fyra tillfällen. Enligt honom var hon väldigt ledsen och hade svårt att hantera alkohol. Hans familj påtalade för honom att relationen inte var sund. Hon hade bland annat repat hans bil och hotat med att ta sitt liv om han lämnade henne. Hon fick senare en diagnos och han hjälpte henne under hennes behandling.
Sista gången han gjorde slut med henne var i april 2021 och under sommaren träffade han en ny tjej. Ex-flickvännen fortsatte dock höra av sig, främst via mejl. De skulle träffas och prata ut, varvid ex-flickvännen hörde av sig till hans nya flickvän. Detta resulterade i att relationen tog slut. Ex-flickvännen fortsatte därefter att mejla honom och det var då det i målet aktuella mejlet skickades. Dagen efter begick kvinnan självmordsförsöket som sedan resulterade i hennes död.
Enligt 4 kap. 7 a § första stycket brottsbalken döms den som uppsåtligen uppmanar eller på annat liknande sätt utövar psykisk påverkan mot någon att begå självmord, om gärningen är ägnad att medföra en inte obetydlig fara för en sådan handling, för uppmaning till självmord till fängelse i högst två år. Om gärningen med hänsyn till omständigheterna är mindre allvarlig, ska det inte dömas till ansvar.
En uppmaning ska uttryckligen avse att den utsatta personen ska ta sitt liv, men ordet självmord behöver inte användas. Det är tillräckligt att det framgår av innehållet i uttalandet eller omständigheterna i övrigt att det är det som åsyftas.
Att gärningen ska vara ägnad att medföra en inte obetydlig fara för ett självmord innebär att åklagaren inte behöver bevisa att uppmaningen i det enskilda fallet inneburit en sådan fara för självmord. Det är tillräckligt att gärningen typiskt sett inneburit en inte obetydlig fara för självmord. Vid den bedömningen blir de faktiska förhållandena runt uppmaningen samt de personliga förhållandena och hälsotillståndet för den som mottar uppmaningen avgörande (prop. 2020/21:74 s. 17 ff. och 29 f).
Exempel på omständigheter som kan leda till bedömningen att det typiskt sett finns en inte obetydlig fara för självmord är att den som mottar uppmaningen lider av psykisk ohälsa eller av någon annan anledning kan anses befinna sig i en sårbar situation (a. prop. s. 19 och 30).
Det var i målet utrett att kvinnan sedan lång tid lidit av omfattande psykisk ohälsa, vilket även den tilltalade berättat om. Det var enligt tingsrätten uppenbart att kvinnan befann sig i en mycket sårbar situation när mannen uppmanade henne att begå självmord, vilket den tilltalade även kände till eftersom han varit aktivt engagerad i hennes hälsotillstånd.
Den tilltalades och kvinnans relation var destruktiv och hon hade hotat med att ta sitt liv samt spridit missvisande och felaktiga uppgifter om den tilltalade. Vidare hade hon kontaktat den tilltalades nya flickvän, vilket hade resulterat i att relationen tog slut.
Mot denna bakgrund ansåg tingsrätten att det var tydligt att den tilltalade befann sig under särskilt stor press när han skickade mejlet. Mot detta ställde tingsrätten att uppmaningen riktats mot en särskilt sårbar person och att en uppmaning som görs till en så sårbar person typiskt sett kan innebära en betydande fara för självmord. Vidare beaktades att uppmaningen skett genom mejl och inte inom ramen för en hetsig muntlig ordväxling där det funnits mer begränsade möjligheter att utöva självbehärskning. Rätten framhöll att omständigheterna kring gärningen visserligen varit förmildrade, men inte i den grad att ansvarsfrihet förelåg. Mannen dömdes därför för uppmaning till självmord till villkorlig dom förenat med 40 dagsböter.
Svea hovrätt anser i likhet med tingsrätten att det inte var en fråga om en mindre allvarlig situation som kunnat medföra ansvarsfrihet (jfr 4 kap. 7 a § 3 st brottsbalken). I denna bedömning beaktar hovrätten särskilt att det varit fråga om en klar uppmaning per mejl till en före detta flickvän som den tilltalade visserligen haft en destruktiv relation med – men att relationen vid tillfället varit avslutad sedan fyra månader tillbaka – och att kvinnan varit i en mycket sårbar situation med anledning av bland annat sin diagnos, psykiska ohälsa och tidigare självmordsförsök, vilket mannen varit högst medveten om.
Det har alltså inte varit fråga om en sådan situation som förarbetena tar sikte på med en desperat närstående eller där någon i en pågående destruktiv relation vid upprepade tillfällen hotar att ta sitt liv och den andra i en uppgiven situation uppmanar personen att göra det (jfr prop. 2020/21:74 s. 30). Den tilltalade döms därför för uppmaning till självmord.
När det gäller frågan om påföljd anser hovrätten att straffvärdet är något högre än vad tingsrätten har funnit och uppgår till tre månaders fängelse. Liksom tingsrätten funnit ska den pressade situation som mannen befann sig i beaktas och straffmätningsvärdet ska därför bestämmas till fängelse två månader. I likhet med tingsrätten anser hovrätten att det saknas skäl att befara att den tilltalade kommer fortsätta göra sig skyldig till brott. Påföljden bestäms därför till villkorlig dom som mot bakgrund av brottets art förenas med samhällstjänst. Tingsrättens dom ändras på så sätt att påföljden bestäms till villkorlig dom och samhällstjänst 75 timmar.