En 24-årig man åtalades för sexköp som ska ha ägt rum på ett hotell i Stockholm den 28 februari 2024. Enligt Södertörns tingsrätt återgivning av vittnesförhöret med den kvinna som ska ha sålt den sexuella tjänsten visade förhörsledaren upp en bild på den misstänkta mannen. Kvinnan tillfrågas om hon känner igen mannen på bilden och informeras om att hon ska vara helt ärlig i sitt svar och vid minsta tveksamhet informera förhörsledaren om detta.

Kvinnan berättar att hon känner igen mannen på bilden mycket väl och uppger att han har köpt sex av henne. På fråga om vad mannen köpte av kvinnan berättar hon att mannen betalade 1000 kronor för vaginalt och oralt  samlag i 15 minuter och att det var det dem hade.

Vad gäller åtalet för köp av sexuell tjänst har åklagaren åberopat en chattkonversation mellan den tilltalades whatsapp-konto och kvinnans, av vilken det framgår att de båda stämt träff för att ett sexköp ska genomföras.

I en ovanligt kritisk dom beskriver Södertörns tingsrätt med rådmannen Fredrik Nydén i spetsen hur den här typen av förundersökningar går till. Så här skriver domstolen: ”Inledningsvis konstaterar tingsrätten att Polismyndigheten numera förefaller ha som arbetsmetod att inte gripa misstänkta för sexköp i nära anslutning till själva händelsen. I stället säkras numera chattar i sexsäljarnas telefoner, varefter brukare av telefonnummer identifieras och kallas till förhör. För att säkra bevisning för att själva sexköpet ägt rum hålls förhör med sexsäljaren där denna får se en bild på en person och ombeds att bekräfta att ett sexköp ägt rum.

Utifrån vad som framkommit i andra mål vid tingsrätten hörs vittnet inte bara beträffande en misstänkt person utan i stället hålls ett förhör som formellt delas upp i en mängd små korta förhör där varje förhör endast redovisas i den förundersökning som gäller respektive misstänkt. Inte i någon förundersökning redovisas den samlade bilden av det förhör som hållits med vittnet. Detta får till följd att det för den misstänkte och domstolen är oklart hur många personer som vittnet pekat ut och om utpekade skett av samtliga personer som polisen visat bild på. Sådan kunskap är givetvis central för att kunna bedöma tillförlitligheten av de uppgifter som vittnet lämnat.

Det är också uppenbart att polisen i varje förundersökning enbart visat upp en bild för vittnet som denna ska peka ut. Att polisen visar upp bilder för en förhörsperson och ber denne att identifiera en gärningsman innebär att polisen genomför en fotokonfrontation med vittnet. Att vid en sådan enbart visa upp en bild är, för att uttrycka det milt, extremt problematiskt”.

Rätten fortsätter: ”Det är allmänt känt att vittnen, när de får se en bild på en misstänkt person, i extremt stor utsträckning pekar ut denne som gärningsman, oavsett om de minns personen eller ej. Inte minst eftersom personen utgår från att polisen har rätt person och inte skulle visa upp en bild på en oskyldig person. Att enbart förevisa en bild för ett vittne gör därför att bevisvärdet av utpekandet är i det närmaste obefintligt. För att en fotokonfrontation ska ha något bevisvärde bör i vart fall sex olika fotografier visas upp av personer som är snarlika varandra”.

Tingsrätten har vid huvudförhandlingen tillfrågat åklagare om hon vet varför reglerna för fotokonfrontationer inte följts, hur många bilder på misstänkta som visats upp för vittnet under förhöret samt hur många av dessa som vittnet pekat ut. Åklagaren har, vilket tingsrätten uppger sig ha full förståelse för, uppgett att hon inte har någon kännedom om detta.

Tingsrätten konstaterar angående det nu aktuella fallet att vid förhöret med kvinnan har polisen bara visat upp en bild på den tilltalade som kvinnan tillfrågats om hon känt igen. Det måste för kvinnan ha varit alldeles uppenbart att polisen var ute efter att få henne att peka ut personen som köpt sex av henne och att personen på bilden som visats upp för henne är misstänkt för detta brott.

Till detta kommer att utpekandet skett ett halvår efter gärningen. Trots detta har kvinnan lämnat uppgifter, spontant om rätten ska tro förhöret, om vilket datum sexköpet ska ha ägt rum, vilken typ av sexuell tjänst hon sålt samt vilket pris som mannen på bilden betalat. Att kvinnan skulle besitta sådan detaljkunskap om alla de personer som hon under lång tid sålt sex till förefaller för tingsrätten som mycket svårt att tro på.

Domstolen avslutar: ”Tingsrätten anser därför att förundersökningen har så allvarliga brister att den inte kan ligga till grund för en rättssäker rättegång. Risken för att vittnet, genom polisens arbetsmetod, pekat ut fel person som gärningsman är uppenbar. Det borde enligt tingsrätten stå klart för såväl Polismyndigheten som Åklagarmyndigheten att det arbetssätt som använts inom ramen för denna

förundersökning inte kan få fortsätta och i allt fall aldrig ligga till grund för ett åtal mot misstänkta personer, än mindre en fällande dom. [Den tilltalade] ska därför frikännas från åtalet för köp av sexuell tjänst”.

Svea hovrätt fäller dock mannen. Hovrätten delar inte tingsrättens uppfattning att tillvägagångssättet per definition ska underkännas utan de uppgifter kvinnan har lämnat kan beaktas, även om de med hänsyn till omständigheterna i aktuellt mål måste värderas med mycket stor försiktighet. Avgörande är om utredningen i övrigt ger ett tillräckligt stöd för åklagarens gärningspåstående.

Av aktuell chattkonversation framgår klart och tydligt att mannen har sökt kontakt med kvinnan för köp av sexuell tjänst, att han har bestämt vilken sexuell tjänst han ville ha, att betalningen skulle ske kontant, att han har infunnit sig på den plats kvinnan fanns samt att han har fått information om portkod och lägenhetsnummer. Bevisningen anses tillräcklig och mannen döms till villkorlig dom och 30 dagsböter.