Åklagaren yrkade att två män skulle dömas för grovt narkotikabrott och en av dem för ett narkotikabrott, att en tredje man skulle dömas för narkotikabrott, en fjärde för grovt narkotikabrott samt en kvinna för narkotikabrott.
Bakgrunden till målet är att det på en av männens telefon under hösten 2017, när han var inlagd på sjukhus, hittades ett fotografi med ett misstänkt skjutvapen på. Telefonen togs i beslag och därefter hittades även fotografier med misstänkt narkotika. Mannen greps den 6 november 2017 och frigavs från häktet den 5 januari 2018. Den tidigare nämnda kvinnan greps den 6 november 2017 och frigavs från häktet den 29 november 2017. Ytterligare en man anhölls den 8 november 2017 och frigavs från häktet den 5 januari 2018. De övriga två har inte varit frihetsberövade som häktade i målet.
En av männen frikändes av Sundsvalls tingsrätt och kvinnan fick sin påföljd eftergiven i tingsrätten på grund av långsam handläggning. Två av männen, 28 år gamla, fälldes och överklagade tillsammans med åklagaren till hovrätten. Den ene fick två års fängelse för bedrägeri, grovt narkotikabrott och narkotikabrott. Den andre dömdes för narkotikabrott men fick sin påföljd eftergiven.
Hovrätten för Nedre Norrland friar nu mannen som fick sin påföljd eftergiven. På av tingsrätten anförda skäl anser även hovrätten det utrett att det är 28-åringen som förekommer på ett av åklagaren åberopat fotografi och att det är amfetamin/metamfetamin i påsen som han håller i händerna.
Såvitt framkommit finns förutom ett filmklipp inte något i utredningen som kopplar honom till narkotikahantering vare sig på egen hand eller tillsammans med andra. Av filmklippet framgår inte annat än att 28-åringen håller i påsen med amfetamin/metamfetamin i cirka åtta sekunder. Som tingsrätten angett saknas det vägledande avgöranden avseende rekvisitet ”tagit annan befattning med narkotika” enligt 1 § första stycket 4 narkotikastrafflagen.
För tillämpning av nämnda bestämmelse krävs dock att speciella och någorlunda ingripande åtgärder, som i vart fall haft befattningen med narkotika som ett väsentligt ändamål, har vidtagits. Enlig motiven till bestämmelsen bör tolkningen av vilka slags befattningar som faller in under den aktuella punkten ske med restriktivitet. Det är också avsett att restriktivitet ska iakttas när det gäller att föra in något annat förfarande under punkten än dem som uttryckligen räknas upp (anskaffa, bearbeta, förpacka, transportera och förvara).
Detta har i lagtexten markerats genom att det föreskrivs att vid sidan av de exempel som ges endast annan sådan befattning kan medföra ansvar. Det ska alltså här vara fråga om en befattning som till sin typ är likartad de i bestämmelsen uppräknade (se prop. 1982/83:141 s. 18f och 33f). ”Att enbart hålla i en narkotikaförpackning under en så kort tidsrymd som i detta fall bör enligt hovrättens uppfattning inte anses utgöra en sådan olovlig befattning med narkotika som ska medföra straffansvar” skriver hovrätten. Åtalet ska därför ogillas.
När det gäller den andre 28-åringen får han sitt straff sänkt från två års fängelse till ett år och tre månader. Det samlade straffvärdet för hans brottslighet bedöms av hovrätten till fängelse två år och tre månader. Det kan konstateras att gärningarna som omfattas av hovrättens prövning begicks under sensommaren/hösten 2017. 28-åringen delgavs misstanke om aktuell brottslighet den 8 november 2017, åtal väcktes den 22 oktober 2021 och tingsrätten dömde i målet den 23 mars 2022. Vid hovrättens dom har det förflutit drygt sex år sedan brotten. Huvudförhandlingen i hovrätten har ställts in vid ett tillfälle vilket har varit utan mannens förskyllan. Att målet handlagts långsamt under framför allt förundersökningen är inte heller något som den tilltalade kan lastas för.
Hovrätten uppskattar det totala dröjsmålet, jämfört med en acceptabel handläggningstid, till drygt tre år. Enligt Europakonventionen har en misstänkt rätt att inom skälig tid få en rättslig prövning. Genom den långsamma handläggningen har denna rättighet kränkts för 28-åringen. Hovrätten bedömer att detta motiverar en sänkning av fängelsestraffet om fyra månader. Den sena lagföringen ska även beaktas enligt nationell rätt (29 kap. 5 § första stycket 3 brottsbalken), vilket på grund av det höga straffvärdet och brottets art i detta fall inte kan ske genom att välja en annan påföljd än fängelse. Hovrätten bedömer i stället att den sena lagföringen motiverar en sänkning av fängelsestraffet med ytterligare åtta månader.